Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG CARL XII:s FÖRSTA REGERINGSÅR.
» id Konung Carl XII:s födelse, den 17 Juni 1682, kl. f till 7 f. m., syntes flera tecken,
bäde på himmelen och jorden, hvilka vantron ansåg innebära bevis för framtida storhet: så skall
konstellationen Lejonhjertat, vid hans födelsetimma hafva hvälft sig öfver Stockholms horizont och
en förfärlig storm, som förorsakade skada och förstöring, hela förmiddagen rasat öfver hufvudstaden.
Prinsens första uppfostran öfverlemnades åt hans moder, som isynnerhet sökte ingifva
honom ett fromt sinnelag; oaktadt hon häruti lyckades, var dock en egensinnighet, som hvarken
hot eller föreställningar förmådde mildra, det mest framstående draget i den unge Carls lynne.
Vid fem års ålder påstod han mot sin farmoder, att hans blå rock vore svart, och stod ej att
ölvertyga om motsatsen, lika litet som man kunde få ur hans hufvud, att icke den
puckelryg-gige llofmålaren Behn vore en markatta; men jemte denna medfödda envishet yttrades ofta
starka och höga tankar, som då han vid sju års ålder gaf tillkänna de föresatser han sedan
följde hela sitt lif igenom: ”man bör vara from som ett lamb, liflig och hafva hjerta i
kroppen, men mot sina fiender som ett rytande lejon.” För dans och fransyska språket visade han
motvilja; och då hans lärare föreställde honom huru nödvändigt det vore, att känna detta språk
vid tillfällen då fransyska ministrar erhöllo audiens, svarade han: ”De kunna lika väl lära sig
svenska för min skull, som jag fransyska lör deras.” Latinet studerades desto flitigare, i följd hvaraf
Carl ernådde färdigheten att ledigt och felfritt, om ej prydligt, tala detta språk, jemte det han
i mathematiken förskaffade sig djup insigt, anseende den, som ej kände denna vetenskap, för
menniska endast till hälften.
I alla ridderliga öfningar var Carl väl förfaren, och i sin faders sällskap skjöt han, vid tolf
års ålder, i första skottet en björn. I ridande var han högst oförvägen och gjorde ofta
förfärliga fall, som mer än en gång var på väg att kosta honom lifvet.
Carl var blott på 14:de året vid sin faders död. Efter dennes testamente skulle
EnkeDrott-ningen med fem Kongl. Råd föra regeringen under Carls minderårighet; men då ständerna,
efter Konungens död, samlades, yttrade prinsen den önskan, att genast få tillträda regeringen,
dertill Piper förmådde rådet och ständerna att samtycka, hvarelter den femtonåriga Carl förklarades
för fullmyndig Konung. Då kröningen skulle verkställas, smordes Carl, enligt kyrkans sed, af
Rikets Erke-Biskop Olof Svebelius, men icke den sednare, utan han sjelf satte kronan på sitt
hulvud, betraktande den midtför stående prelaten med blickar af allvar och stolthet.
Öfver-tron hemtade vid denna högtidlighet anledning till oro och sorgliga aningar, ty då den unge
Konungen i sin kröningsskrud skulle stiga till häst, löll kronan af hans hufvud, hvaruti man
ville se ett förebud till olyckor så väl för staten som hans egen person.
Carl var nu en sjelfrådig Konung. Regeringsbestyren kunde dock ej annat än förefalla
tråkiga för det unga sinnet, hvarföre ersättning söktes i yrande nöjen, dock helst i öfningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
