Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANDSTIGNINGEN PÅ SELAM).
fatter det Danska Konungen Fredrik IV infallit i Hoistein och sålunda öppnat
fiendllighe-terna, beslöt Carl en landstigning på Seland. Ilan vistades ömsom i Landskrona, ömsom i
Malmö, för att påskynda anstalterna dertill. I början var det ämnadt, att landstigningen
skulle ske på tvänne punkter under general Rehnsköld vid Köge, och under general-amiral
Wachtmeister, med ledning af general Stuart, mellan Köpenhamn och Helsingör; men då
beständig motvind hindrade konvoyen att utlöpa från Ystad, uppgafs denna plan, och det
beslöts att företaga landstigningen blott på en punkt. Den 3 Augusti om aftonen detascherade
general-amiralen, efter konungens befallning, från flottan några linieskepp och fregatter,
hvar-ibland ett Engelskt och ett Holländskt, med Uplands- och Kalmare regementer. Dä dessa
skepp följande dagen kommit upp under Hven, anlände Carl sjelf på en jakt, åtföljd af en
mängd smärre fartyg, på hvil ka Lifgardet och flere andra trupper voro ombord, som i skygd
af örlogsflottan styrde sin kosa mot det bestämda landstigningsstället mellan Humlebäck och
Espergierde. Väl lyftade tolf Danska fregatter ankar, för att förhindra Svenskarnes afsigter;
men seende på ena sidan, att de detascherade örlogsfartygen gjorde sig färdiga att angripa
och på den andra några skepp af hufvudflottan i begrepp alt afskära dem återtåget, drogo de
sig undan. Nu var till sjöss intet hinder för landstigningen, och det till lands var af
samma obetydlighet.
Ifrån Köpenhamns vallar och torn kunde man hela söndagen den 24 Augusti se
förberedelserna till landgången, hvilken blott en häftig blåst tycktes några timmar förhindra. Den
var redan tre dagar förut i innevånarnes mun; så goda och tillförlitliga voro underrättelserna.
Men det oaktadt samlades inga trupper vid kusterna. Dock om morgonen dä förberedelserna
blefvo allt allvarsammare, drog öfverste Hundorph ut med Marin och sitt eget regemente,
jemte två bataljoner infanteri, först mot Skogshufvud; och då landstigningen tycktes vara
ämnad att verkställas högre opp i landet, satte han sig i beröring med öfversterna Raab och
Su, hvilka anförde hvardera ett regemente kavalleri; men någon klokt beräknad försvarsplan
var ej förhanden: allt var öfverlemnadt åt ögonblickets afgörande.
Röda signalen från storstången på Amiralskeppen och åtta kanonskott voro tecknet till
landstigningen som skedde eftermiddagen kl. mellan 5 och 6 norr om Humlebäck, midtlör Tiberubs
backar, \ mil från Helsingör. Den var ordnad af den skickliga Fortifikations-officeren
General Stuart, en värdig elev ur Dalbergs skola, och som sjelf ledde den: på högra sidan
befann sig Konungen och på den venstra Rehnsköld. Danskarnes styrka utgjordes endast af
400 ryttare, 300 amtsbönder och 6 ettpundiga kanoner; af den från Köpenhamn utryckta
militären var intet kompani framkommet. Danskarne hade ställt sig bakom bröstvärn, för
att vara betäckta mot fartygens grofva kanoner, hvilkas kulor upprefvo stenar och grus på
sandbackarna, så fort de röda uniformerna visade sig. Imellertid nalkades Svenskarnas bataljo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
