Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL XII OCR AURORA KÖNIGSMARK.
ör att till sin fördel kunna begagna osämjan, som var att förutse skulle utbryta vid
den i Warchau pågående riksdagen, begaf sig Carl från Kurland till Lithauen, der
trupperna lades så tätt, att de med ringa möda kunde sammandragas. Konung August
åter, som från republiken hoppades föga understöd, började nu med fullt allvar blifva
betänkt på att beveka Svenska konungen till fred; livarvid han, dömmande Carls
böjelser efter sina egna, ansåg den hemliga beskickning kan härtill utsett, bäst leda till målet,
och blifva oemotståndlig.
Den sällsynta legat som skulle motsvara dessa förhoppningar var ingen annan än den
ryktbara grefvinnan Aurora Königsmark, dotter af den store fältmarskalken, född
Svenska och sedan 6 år Augusts förklarade älskarinna. Hon var då det skönaste
fruntimmer på sin tid, och ehuru numer ingalunda i sin fulla skönhet, hade bon dock
bibehållit deraf nog för att fängsla ett manligt hjerta. Hennes utseende och snille spridde
ännu omkring henne ett rykte och en glans som hennes förseelse föga eller intet
försvagat. Hon egde således som qvinna alla de egenskaper, som berättigade August till de
bästa förhoppningar, dertill som Svenska en rätt för egen räkning, att blifva
åtminstone mottagen af Sveriges konung, af hvilken hon föregaf sig vilja utbedja nåd för sin i
Sachsisk tjenst varande svåger, en grefve Carl Levenhaupt, hvilken fortfarit att tjena
August och, oaktadt kallelse, icke återvändt till fäderneslandet. Eljest hade hon, för
att ådagalägga det förtroende, hvari hon var invigd, ett egenhändigt bref från Konung
August till Riksrådet Piper, hvari han nära bönfaller om Carls vänskap och fred. Ett
sammanträde konungarne emellan skulle, efter hennes tanke, otvifvelaktigt utsläcka
krigs-lågan, och äfven landvinningar skulle på denna fredliga väg långt säkrare ernås än
genom ett fortsatt krig. — Grefve Piper hade i första ifvern lofvat grefvinnan audiens,
innan han ännu för sin monark anmält hennes ankomst och afsigten med hennes resa;
men audiensen blef ej bifallen. Konungen ville icke en gång blottställa sig för
frestelsen af en fara, hvarur så många hjeltar före honom gått öfvervunna. Allt hvad man
var skyldig den utskickades rang, hennes namn och kön, vederfors henne, men alla
hennes försök att erhålla ett samtal med Carl, aflöpo utan framgång; likväl hoppades hon
att genom någon tillställning kunna ernå sitt syftemål. Som hon visste att Carl alla
dagar företog en spatserridt, beslöt hon att deraf begagna sig och lät sin vagn hålla på
den smalaste delen af vägen som konungen skulle passera. Vid hans ankomst steg hon
ur vagnen för att framföra sitt ärende, men Carl, sedan han artigt hälsat på henne,
red åt sidan gaf hästen sporrarna och var inom ett ögonblick försvunnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
