- Project Runeberg -  Teckningar ur Sveriges historia /
102

(1851) [MARC] Author: Carl Andreas Dahlström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CARL HOS AUGUST I DRESDEN.

JJtider det Carl som bäst var sysselsatt med Lembergs eröfring, passade August pä tillfället
af hans frånvåro, och infann sig helt olörmodadt med en betydlig styrka utanför Warschau.
Den Polska besättningen gaf sig vid första uppfordran, så att August hade tillfredsställelsen
att intaga i sin hufvudstad, der han några veckor förut blifvit afsatt. Den nyvalda Konung
Stanislaus flydde med sådan skyndsamhet till Carl i Lemberg, att en af de unga prinsessorna
af sin sköterska qvarlemnades i en by, och vid efterletandet återfanns i ett stall. Detta barn
blef sedermera Konung Ludvig XV:s i Frankrike gemål.

Så snart Carl fått veta hvad som tilldragit sig i Warschau, bröt han upp från Lemberg
till norra Pohlen. För att komma så mycket fortare tog han endast kavalleri med sig, och
hastade i forcerade marscher så, att folket icke kom under tak, hästarne blefvo icke af’sadlade
och Konungen sjelf hvilade, lika med den simpla soldaten, om nätterna några timmar på en
halmkärfva. Förgäfves var dock hans bemödande att hinna August, som, väl vetande att
Carl skulle söka upp honom, gjort sitt besök i Warschau så kort som möjligt och nu var
stadd i fullt återtåg till Sachsen, jemte hela sin här. Dennes kavalleri var förut afgånget,
så att Carl med all sin skyndsamhet endast kunde upphinna infanteriet, som stod under
befäl af Schulemburg, en af sin tids utmärktaste fältherrar. Genom skickliga marscher drog
sig denne under 11 dagar till Oder-strömmen, utan att af Carl kunna tvingas till
drabbning. Först vid floden och staden Punitz måste han, tvungen genom Svenskarnas häftiga
påträngande, göra halt. Här kom det till en blodig drabbning, i hvilken Carl med sitt
uttröttade kavalleri intet kunde vinna på det i en allång fyrkant uppställda Sachsiska
infanteriet, oaktadt han förnyade anfallet 5 särskilda gånger, och uppoffrade en mängd menniskor
och hästar. Striden ändades först med natten, under hvars mörker den Sachsiske fältherren
satte sina trupper öfver floden, och hade utan stor förlust vunnit sitt syltemål, som var att
komma undan. Då Carl på morgonen saknade fienden sade han: ”denna gången hafva
Sach-sarne ölvervunnit oss.”

Vid 1704 års slut var Carl således herre öfver Pohlen, sedan han af detta fälttåg
skördat äran att hafva stridt oegennyttigt, ja till sin egen skada ; ty under det han tillsatte en
ny Konung i detta land gjorde hans eget betydliga förluster till Ryssarna. Petter intog
Dorpt genom kapitulation och Narva med storm; förstörde en Svensk eskader på
Peipus-sjön samt belägrade Reval. Det ingående året 1705 blef det oaktadt för Carl enskildt det
lugnaste af hans oroliga lefnad. Ilan hade derunder den tillfredsställelsen, att efter sitt
huf-vud ordna de Pohlska angelägenheterna, samt slutligen äfven att få öfvervara sin vän
Sta-nislai kröning.

August var likväl outtröttlig att strida för sin krona. Med Czaren ingick han ett nytt
förbund, i följd hvaraf denne med en betydlig här inföll i Litthauen, under det August
med sin armée från Sachsen, sökte bringa Carl emellan tvenne eldar. Men Carl tågade till
Grodno, samlingsplatsen för den Ryska styrkan, skingrade och förföljde den till dess kärr och
moras hindrade honom att längre framtränga, under det Rehnsköld, som förde befälet öfver
en afdelning af Svenska hären, öfverföll den Sachsiska arméen och i en stor drabbning vid
Fraustadt alldeles förstörde densamma. Carl som häraf fann att ingen varaktig fred för
Pohlen och dess nya Konung var att vänta, så länge August från Sachsen oupphörligt kunde
draga nya trupper in i landet, beslöt, att genom ett inbrott i hans arfländer tvinga honom
till fred och afsägelse af Pohlska kronan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcateckn/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free