Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLAGET VII) HOLOFZYN.
V id sin återkomst till Pohlen erfor Carl att icke allenast Ryska arméen utan äfven Czar
Petter personligen belann sig i staden Grodno, derifrån han med inväntade förstärkningar
ämnade låga mot Svenskarna. För att förhindra detta, och måhända öfverrumpla Czaren, satte
sig Carl i spetsen för 800 man af Lifregimentet och red i sporrsträck till Grodno. Tvä
tusen ryska dragoner, som voro posterade vid bryggan öfver Niemen, blefvo raskt angripna
och flyktade in i staden. Ryska befälhafvaren, som trodde hela Svenska arméen vara i
an-tåg, tänkte icke på något motstånd, så att under det Carl inryckte igenom den ena
stadsporten, flydde Ryssarne genom den andra, hvarvid Petter sjelf ganska knapphändigt lyckades
undkomma. Följande dagen, då han erfor att Svenska styrkan endast utgjorde några hundra man,
sökte han godtgöra sin förhastade flykt och skickade en större styrka för att återtaga staden;
gynnade af mörkret lyckades de till en början intränga, men måste likväl efter en het strid
draga sig tillbaka.
Carl skyndade att förfölja fienden, men denne tycktes hafva helt och hållet försvunnit,
så att, oaktadt arméen på 13 dygn under strängaste vinter marscherade nära fyratio mil,
var man icke i stånd att påträffa någon större corps, endast kringsvärmande Kosacker och
Kalmucker med hvilka dag och natt måste stridas. Först frampå våren 1708 erhölls
underrättelse att Ryssarne förskansadt sig vid staden [Iolofzyn i afsigt att bestrida Svenskarne
öf-vergången af floden Wabis, en gren af Dniepern. Deras ställning var förträffligt vald; i
ryggen skyddade af en tät skog, hade de framför sig strömmen med ett sumpigt moras och
dessutom några hundrade steg från vattnet, ett fem alnars tjockt bröstvärn, väl bestyckadt och
försedt med en djup graf. Dessutom mellan bröstvärnet och strömmen åtskilliga batterier, från
hvilka de sköto starkt uppåt höjden och backen, der Svenskarne fattat posto på andra
stranden. Ryska styrkan utgjorde vid pass 25,000 man.
Carl, som först infunnit sig vid stranden med något kavalleri, beslöt att invänta flera
regementen, hvilkas ankomst jemte artilleriet fördröjdes genom de svåra vägarne. För detta
ändamål slog han läger ett stycke från strömmen, der efter hand anlände de efterblefne
trop-parne. När dessas antal uppgick till 10,000 man, kunde Carl icke längre stilla sin
stridslust och beslöt att, oaktadt hinder af ström och moras, inom sina förskansningar uppsöka
den tredubbelt öfverlägsna fienden.
För att härmed lyckas lät Carl, obemärkt af fienden och under nattens tystnad, på en
höjd uppföra tjugu kanoner och två kastpieser, samt vid flodbrädden plantera sex kanoner,
som skulle bestryka det fält hvarpå fiendens infanteri stod lägradt. Allt tillgick så tyst,
att ingenting af fienden anades förr än den 14 Juli, kl. 2 om morgonen, Ryssarne
uppväcktes af den förfärligaste kanoneld, hvilken under tre timmar spridde död och lörvirring i
deras leder. Under kanonaden anordnade Carl anfallat. Till venster ämnade han sjelf med
fyra regementer gå öfver strömmen och öppna striden; till höger skulle Rehnsköld med
kavalleriet söka ett tjenligt öfvergångsställe. Och knappt började kanonerna tystna förrän Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
