Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i spetsen för de trupper som blifvit bestämda alt följa honom, gaf högra handen åt
Öfver-ste Siegroth och den venstra åt Kapten Carl Adlerfeldt vid Gardet och sprang ut i
strömmen, der vattnet gick honom ända upp till armarna. Han följdes strax af de fyra
rege-menterna, anförde hvardera af sin Öfverste, som efter Konungens exempel visade truppen
vägen. ”Skälm som skjuter, Gossar!” ropade Konungen till dem, och vid denna anmaning
skallade luften af soldaternas hurrarop, hvarunder Iloden lyckligen öfvervadades. Men innan
man kunde komma i handgemäng med fienden, återstod det nästan lika djupa moraset, hvars
öfvergående för dess gyttjiga botten, företedde ännu större svårigheter. Dock lyckades äfven
detta, hvarefter Carl steg till häst, och satte sig med de öfverkomne mellan fiendens begge flyglar,
hvilka dessutom voro åtskiljde genom en från sidan af moraset utskjutande skogsudde. Rvssarnes
venstra flygel såg sig härigenom nödsakad att lemna förskansningarna och för att bibehålla
samband med sin högra flygel, draga sig mot den förstnämnda skogen, hvarunder Carl i
spetsen för gardet började anfallet. Ryssarne trodde sig kunna afhålla det genom en häftig
och oafbruten eld ur handgevären. Hade endast hvar hundrade kula träffat, säger Nordberg
i sin Carl XII:s historia, så skulle icke många af Svenskarne blifvit i behåll; men dessa
gingo oförryckt framåt under sin Konungs anförande, och jagade fienden från en punkt af
skogen till en annan. Det var härunder som Konungen, seende Erik Gyllenstjerna, Kapten
af Gardet, illa sårad, lemnade honom sin häst för att bortföras, och fäktade sedan till fots
vid sidan af sitt gardes grenadierer. Slutligen vunno Ryssarne den djupare skogen, der
träden tjenade dem till pallisader och bröstvärn, och bakom hvilka de med mera säkerhet kunde
rikta sina skott. För att derifrån fördrifva dem fordrades ytterliga ansträngningar. Flere
anfall blefvo tillbakaslagne, tills slutligen Svenskarna oemotståndligt inträngde och fingo
skogen i sitt våld, då fienden flydde på alla vägar, bortkastade sina vapen för att lättare
undkomma. Ryssarna förlorade 8,000 man, en mängd fanor samt 36 artilleripieser.
Carl förföljde fienden öfver Dniepern till Mohilew, der han lät sina trupper hvila ut.
Ilär var det som Petter ännu en gång gjorde honom fredsforslag, men erhöll svar, att han
icke annorstädes än i Moskau ville underhandla med honom. Petter rustade sig derföre
efter yttersta förmåga samt härjade och brände inom sitt eget land, för att betaga Svenskarna
allt underhåll; men Carl valde ock denna gången, enligt sin vana, den ovanligaste vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
