Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visade sig snart såsom högst olyckligt; ty tvärt emot erhållne instruktioner, tågade han och
iståndsatte en annan väg än den som blifvit honom anvisad och på hvilken hela arméen
skulle följa efter, samt slutligen ankommen till Starodubb uraktlåt han, under hvarjehanda
förevänningar, att genast bemäktiga sig staden, hvarigenom Ryssarne fingo tid att förekomma
honom i besittningen af densamma.
Carl, som snart fann att den föregående truppen förfelat rätta vägen, fick med sina
krigare under marschens fortsättning genom otillgängliga skogar, uppfyllda af djupa moras och
täta snår, erfara höjden af nöd och elände. De sista regementerna behöfde ingen vägvisare,
emedan störtade hästar, lediga munderingar, gevär och många andra saker, som man måst
kasta bort för att lätta trossen, gjorde i detta fall till fyllest; en mängd kanoner måste
qvar-lemnas i morasen, och genom den beständiga fuktigheten samt brist på tjenlig föda alstrades
sjukdomar. Ändtligen inträffade man i en ganska fruktbar trakt, der Konungen lät arméen
hvila ut och invänta den Liffländska hären, om hvars öde och oförmodade sammanträffande
med Lagerkronas corps, han nyss från denne sednare erhållit underrättelse.
Efter verkställd förening bröt Konungen upp för att godtgöra Lagerkronas fel och
intaga Starodubb; med den utmattade hären måste han dock afstå från denna föresats, emedan
Ryska besättningen blifvit ökad till 10,000 man, och derjemte Ryska hären i grannskapet
uppmärksamt följde alla Svenskarnes rörelser. Carl fortsatte i stället vägen in åt Ukrän, der han,
ej långt från Desna-lloden, blef stående några dagar, för att afbida Mazeppa och hans Kossaker.
Den länge väntade bundsförvandten anlände slutligen, men annorlunda utrustad än man
formodadt; ty i stället för en stor Kossak-armée medförde han knappt fjerdedelen af det
antal, hvartill hans löften lörbundo honom. Han hade visserligen gjort allt hvad han kunnat,
och äfven lyckats att sammanbringa en här af 15,000 man, med hvilken han vid
Konungens inbrott i Starodubbska landet gått öfver Desna-lloden för att förena sig med
Svenskarna ; men då han der yppade rätta afsigten med tåget, öfvergaf honom största delen af
fruktan för Petters obevekliga stränghet. Mazeppa, således öfvergifven af sitt folk, kom till Carl
snarare som en flyktig furste än befallande öfver länder: guld och dyrbarheter förde han väl
med sig i öfverflöd, men inga förråder för kriget. Född Polack hade han på ett ovanligt
sätt kommit till Ukrän; det berättas nemligen att, sedan han blifvit upptäckt i en
kärlekshandel med en polsk adelsmans hustru, denne låtit binda honom naken på en vild häst.
Efter flere dagars kringirrande i skogarne, hade hästen kommit till Ukrän, derifrån den var
hemma, då Kossakerna lästtagit honom och lösbundit Mazeppa. Genom sitt kloka och
behagliga uppförande, sin skicklighet och tapperhet gjorde han sig i det främmande landet så
omtyckt, att han vid den dåvarande Hetmannens död enhälligt valdes till hans efterträdare.
Föröfrigt hade han med sällspord slughet vetat att ett helt år dölja sina afsigter, och under
förebärande af en dödlig sjukdom undandraga sig skyldigheten, att på Petters befallning, tåga
mot Svenskarne; han låg till sängs när Czarens kurirer ankommo, han låtsade vara nära
döden och kunde knappt tala. Vid tiden af förbundets ingående var Mazeppa 70 år gammal,
dock med en för sin höga ålder ovanlig styrka och liflighet.
När han trädde in för Carl, buros framför honom de båda insignierna af hans höghet.
Hästsvansen och Hetmans-stafven och för Konungens fötter lät han nedlägga en Hästsvans
till tecken af sin undergifvenhet. Han tilltalade Carl på Latinska språket, bad honom taga
Kossakerna i sitt beskydd och befria dem från Moskauska oket. Konungen, som tog emot honom
med största godhet och fann mycket behag både i hans tal och uppförande, inbjöd honom
tillika med hans förnämsta öfverstar, till middagsmåltid i sitt tält, under det Piper och
Rhen-sköld sörjde för den öfriga svitens välfägnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
