Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRALSUNDS BELÄGRING.
Att försvara sina återstående länder och i främsta rummet det af fiender omringade Stralsund,
blef, efter ankomsten till denna stad, Konungens hufvudsyfte. Till de gamla fienderna slöto
sig snart England och Preussen, som icke heller ville blifva lottlösa vid delningen af Sveriges
Tyska besittningar, hvarigenom de allierades styrka uppgick till öfver 60,000 man. Carl, som
endast hade 12,000 man nyvärfvadt manskap att uppställa mot denna öfvermakt, såg sig
tvungen att gå försvarsvis tillväga, och i detta hänseende inskränka sig till hufvudorterna Wismar
och Stralsund.
Denne sistnämnde stad inneslöts snart fullkomligt af de förenade arméerna, men oagtadt
ett lifligt bombardement, syntes fästningens intagande ännu allägse, då en Preussisk oflicer
(andra säga en Svensk öfverlöpare), banade vägen dertill. Med noga kännedom af fästningen, förde
han, på samma gång Danskarne åt motsatt håll gjorde en falsk attack, en öfverlägsen styrka
till ett af utanverken, lyckades att öfverväldiga den fåtaliga besättningen, och var nära att,
genom den för de flyende öppnade stadsporten, med dem intränga i staden, om ej i rätt tid
vindbryggan blifvit uppdragen.
När denna olycka tilldrog sig, vistades Carl på Riigen, som hotades med landstigning.
Han begaf sig genast till staden, hvarest dagen derefter General Duker gjorde ett fruktlöst försök
att återtaga den förlorade befästningen. Riigens besittning, hvaraf till stor del stadens berodde,
var dock mer maktpåliggande, och Carl skyndade att återvända dit, lör alt med 5000 man
försöka tillbakaslå 16,000 Preussare och Danskar, som anfördes af sina Konungar och bästa
Generaler. Då landstigningen verkställdes på flere punkter af ön, såg sig Carl tvungen att dela sin
lilla hop, så att han under eget befäl endast hade 1800 man och några få kanoner. Med
denna ringa styrka angrep han sent på natten den öfverlägsna fienden, som till sitt skydd i hast
uppkastat förskansningar. Striden fördes å ömse sidor med yttersta förbittring, ehuru
Svenskarnes ringa antal mot fiendernas mängd ingenting kunde uträtta. Sjelf var Konungen inne på de
s. k. Spanska ryttarne, hvarpå hans häst fastnade. En kanonkula sträckte hästen till marken med
Konungen, som dock vid skenet af de blixtrande kanonerna igenkändes af Öfverste Baumgarten,
hvilken lemnade honom sin häst, hvarigenom han undgick fångenskapen, och kunde i temmelig
god ordning med sin trupp retirera, utan att af fienden förföljas. Denna träffning var
smärtande lör Carl, som i densamma förlorade flere af sina följeslagare i Turkiet, hvaribland
Grot-husen och General Dahldorf. Såsom följd af denna träffning måste Carl öfvergifva ön, som föll
i fiendens händer; och då strax derefter Dänholmen, som försvarar inloppet till staden, af sin
befälhafvare, utan allt nödtvång, till fienderna uppgafs, samt bombardementet derjemte åstadkom
stor förödelse, var knappast någon utsigt öfrig till Stralsunds bibehållande.
Konungen låtsade dock ej märka detta; hans afsigt tycktes vara att begrafva sig under
stadens ruiner. Borgerskapet visade sig lika krigiskt som förr, i lörsvaret mot Wallenstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
