Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den ena raden efter den andra, vädjande
från den fadren, som ingen af dem känt
på jorden, till vår allsmäktige Fader i J
himlen, då tänkte jag, kommer nånsin en
olycklig mor hit, och söker bland dessa
nnga ansigten, och undrar hvilket är det j
stackars barn som hon bragt till verlden,
till den öde verlden der det aldrig under |
hela sitt lif skall känna hennes kärlek,
hennes kyssar, hennes änsigte, röst, icke
engäng hennes namn. Det var ju
praktiskt utaf mor, och jag sade det henne
äfven. Jag sade, mor, detta kallar jag ett I
praktiskt drag hos dig, min lilla vän.
Den andre gaf, rörd, sitt bifall
tillkänna.
— Således sade jag dagen derpå: Nå, i
mor, nu skall jag föreslå dig något som
du säkert skall gilla. Lat oss taga en af i
dessa stackars barn för att vara en liten
piga åt Pet. — Vi äro praktiskt folk;
om vi finna att hon har sina fel, eller
att hennes lynne icke alltid lämpar sig
efter vårt, dä veta vi hvaruti vi skola
söka grunden dertill. Vi skola veta huru
många utaf de inflytanden och
erfarenheter hvilka bildat oss, här måste afräknaS’
— inga föräldrar, inga små syskon, intet
hem, ingon Glastofiel, ingen god Fé till
gudmor. Sålunda var det som
Tattyco-ram kom i vårt hus.
— Men sjelfva namnet?
— För tusan! sade mr Meagles, det
var just namnet, jag glömde. Jo, på
barnhuset kallades hon Harriet Beadle, *)
naturligtvis icke hennes verkliga namn.
Nå, Harriet förändrade vi till Hatty. och
sedan till Tatty, ty, som praktiskt folk.
tyckte vi att till och med ett smeknamn
kunde vara något njrtt för henne, och
ut-öfva ett mildrande, välgörande inflytande
på henne, ser ni. livad Beadle
vidkommer, behöfver jag icke säga att det aldrig
kom i fråga Om det finns någonting,
som i alla afseenden är odrägligt, som är
den fullkomligaste typ utaf denne
embets-manna-oföi^kämdhet och narraktighet, nä-
*) >å heta på engelska en sorts lägre
tjenste-män, hvilka äro anställde vid kyrkor och
fattigförsörjningar och ännu bibehålla en något underlig
gammaldags drägt.
got som i guldgalonerad rock och väst,
och med staf i handen, föreställer vår
engelska benägenhet att hålla fast vid en
galenskap, äfven sedan man blifvit
öfver-tygad om att det är en galenskap, så är
det en beadle. Har ni nyligen sett en
dylik pjes?
— Det har jag icke, emedan jåg för
tjugu år sedan lemnat England, cch vistats
i Kina.
— Nå, sade mr Meagels, i det han
mycket ifrigt lade pekfingret på sin
reskamrats bröst, jag råder er att aldrig se
en beadle, om ni möjligtvis kan undvika
det. Så snart jag ser en beadle i all
sin grannlåt komma ner för gatan på
söndagen, i spetsen för en fattigskola, då är
jag tvungen att vända mig bort och
springa min väg, annars måste jag ge honom
stryk. Da detta namn alltså icke kunde
komma i fråga, och stiftaren för detta
hem för de stackars hittebarnen var en
välsignad menniska vid namn Coram,
gåf-vo vi detta namn åt Pets lilla tjenstflicka.
En gång hette hon Tatty, en annan gång
Coram, tills vi kommo att sammanblanda
båda namnen, och nu kallas hon alltid för
Tattycoram.
— Eder dotter, återtog den andre,
sedan de i tysthet gått ännu ett hvarf,
kastat en blick ifrån muren öfver det vida
haf, och ånyo börjat sin promenad, eder
dotter är ert enda barn, det vet jag.
Tordes jag fråga ■— och tro icke frågan
bärrör utaf någon otidig nyfikenhet å min
sida. utan fastmer deraf att jag haft så
mycken glädje utaf edert sällskap, att jag
kanske aldrig mer i denna verlds
förvirrade irrgångar kommer att vexla ett lugnt
ord med er, och alltså gerna ville bevara
ett noggrannt minne utaf er och er
familj — tordes jag fråga, om jag rätt
uppfattat eder goda frus ord, att ni haft flera
barn ?
— Nej, nej, sade mr Meagles. Icke
precist flera barn. Ett barn endast.
— Jag fruktar att jag oförvarandes
vidtrört ett ömt ämne.
— Var icke ledsen för det, sade mr
Meagles. Jag blir visst allvarsam, när
jag tänker på det, men icke sorgsen. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
