Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag fäster en talangfull och väl uppfostrad
dam — hum — mrs General, vid din
person, för att hjelpa dig dermed. Ar det
besynnerligt om jag är missnöjd? Skall
jag behöfva försvara mig, om jag
uttrycker detta missnöje? Nej!
Icke destomindre fortfor han att
försvara sig, utan att dock bli lugnare
der-igenom.
— Jag rådfrågar denna dam för att
inhemta hennes tankar, innan jag
uttrycker mitt missnöje. Jag — hum — jag
måste inskränka mig inom vissa gränsor,
då jag rådfrågar denna dam, för att ej
tydliggöra för henne — hum — hvad jag
önskar utplåna. Är jag sjelfvisk?
Beklagar jag mig för min egen skull? Nej. Nej.
Isynnerhet för — ha hum — för din skull,
Amy.
Af hans sätt att vidare utveckla detta
sista skäl, tycktes det just nyss ha
vunnit insteg i hans tankar.
— Jag sade att jag var sårad. Så är
det. Och det har jag föresatt mig att
vara — ha — hvad man än måtte säga
derom. Det sårar mig, att min dotter,
som är ett •— hum — lyckans skötebarn,
skall vara melankolisk och blyg, samt ej
anse sig vuxen sin lycka. Det sårar mig
att hon — hum — systematiskt söker
bibehålla hvad vi andra bjuda till att
utplåna! att hon tyckes — hum — jag hade
så när sagt riktigt angelägen om — att
för den rika och ansedda societeten ge
tillkänna, ätt hon är född och uppfostrad
på ett ställe — ha hum •— som jag ej
en gång sjelf vill nämna. Det är ingen
inkonseqvens i — hum — nej, icke den
ringaste, i att jag känner mig sårad och
dock mest beklagar mig deröfver för din
skull, Amy. Jag gör det; jag säger igen,
att jag gör det. Det är för din skull,
som jag önskar att du, under mrs
Generals handledning, skall bilda ditt yttre.
Det är för din skull, som jag önskar att
du måtte få ett — hum — verkligt
för-flnadt sinne, och (som mrs General så
träffande uttryckte sig) lära dig att bli
okunnig om allt, hvilket ej är fullkomligt
passande, angenämt och behagligt.
Sista delen af hans tal hade blifvit
utstött i åtskilliga repriser, som en illa ringd
larmklocka. Hennes hand hvilade ännu
på hans arm. Han tystnade och sedan
lian en liten stund blickat uppåt taket,
såg han åter ned på henne. Hennes
huf-vud var nedlutadt och han kunde ej se
hennes ansigte, men hennes vidrörande
var ömt och lugnt, och i hela hennes om
smärta talande hållning låg ej något
klander — ej annat än kärlek. Han började
jemra sig som han hade gjort den der
qvällen i fängelset, då hon sedan satt vid
hans säng till morgonen; utropade att han
var en ömklig ruin, en stackars usling
midt i all sin rikedom, samt slöt henne
i sina armar.
— Tyst, tyst, min egen älskling! Kyss
mig! var allt hvad hon sade till honom.
Hans tårar upphörde snart, ja, än
snarare än vid det föregående tillfället; och
han var straxt derefter ganska högdragen
emot sin kammartjenare, för att inför sig
sjelf försona den svaghet han visat.
Med ett anmärkningsvärdt undantag,
som skall blifva omtaladt i sinom tid, var
detta enda gången under sin frihets- och
lyckoperiod, han talade med sin dotter
Amy om förflutna dar.
Men nu var frukosttimman inne och
med den kommo miss Fanny och mr
Edward från sina rum. Båda dessa unga
utmärkta personer hade just ej blifvit bättre
af den upp- och nedvända dagordningen.
Hvad miss Fanny angår, hade hon
blifvit offer för en obotlig mani att vara
“ute i societeten,“ som hon kallade det;
och hon skulle utan tvifvel hufvudstupa
ha rusat in i densamma femtio gånger
mellan solens ned- och uppgång, om så
många tillfällen stått henne till buds. Och
livad mr Edward angår, hade han också
många bekantskaper, och var vanligen
upptagen af spelpartier och dermed
besläg-tade nöjen större delen af nätterna. Ty
då lyckan smålog mot denne gentleman,
hade han redan den fördelen att vara
förberedd för det högsta samhällslif, der det
återstod honom föga att lära; lyckliga
tillfälligheter, som invigt honom i hästhandel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
