Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och biljardmarkering hade beredt honom
dessa förmåner.
Vid frukosten visade sig också mr
Fredrik Dorrit. Som den gamle
gentlemannen bebodde palatsets öfversta våning, der
han kunde ha öfvat sig i att skjuta till
måls med pistoler, utan fara att blifva
upptäckt af dess andra innevånare, hade
hans yngsta brorsdotter fattat mod och
föreslagit återställandet af hans klarinett,
hvilken mr Dorrit befallt skulle
konfiskeras, men hon fördristat sig att gömma.
Ehuru miss Fanny invände, att det var
ett simpelt instrument, hvars ljud hon
af-skydde, beviljades denna anhållan. Men
det upptäcktes då, att han haft nog af
klarinetten och ej brydde sig om den, då
den ej längre behöfdes för att skalfa
honom dagligt bröd. Han hade nu
omärkligt fallit i en ny vana; han besökte
ständigt målningsgallerierna och kunde hela
timmar stå försänkt i betraktandet af
rygt-bara Venetianares porträtter, under det
han troget höll sin snusstrut i handeu (till
stor förtret för miss Fanny, som
föreslagit inköpandet af en gulddosa, på det ej
familjens värdighet skulle bli
komprometterad, men hvilken han bestämdt nekade
att begagna). Man kunde aldrig rätt
förstå h vad hans fördunklade ögon såg i dessa
porträtter: om de intresserade honom
endast som målningar eller om de ingåfvo
honom några förvirrade ideer om en ära,
hvilken bortbleknat som hans egna
för-ståndsförmögenheter. Men han egnade dem
sin hyllning med största punktlighet och
tycktes tydligen finna nöje i denna
sysselsättning. Efter de första dagarne,
råkade lilla Dorrit en morgon vara
närvarande vid hans uppvaktning. Detta
förhöjde så ögonskenligt hans belåtenhet, att
hon sedan ofta åtföljde honom; och den
gamle mannen hade, alltsedan han blef
ruinerad, aldrig visat så mycken
förnöjelse, som när han fick bära omkring en
stol åt henne från målning till målning,
och stå bakom, i trots af alla hennes
föreställningar, för att tyst presentera henne
för de ädle Venetianarne.
Vid denna familjfrukost råkade han
omnämna, att de den föregående dagen i ett
galleri sett den herrn och fruntimret, som
de träffade på sankt Bernhard.
— Jag har glömt namnet, sade han.
Jag gissar, att du kommer ihåg dem,
William? Jag gissar, att du gör det, Edward?
— Åh , jag kommer nog ihåg dem, sade
den sistnämnde.
— Jag skulle tro det, anmärkte miss
Fanny, i det hon knyckte på nacken. Men
troligen hade de ej blifvit återkallade i
vårt minne, om ej onkel slagit ned på
det ämnet.
— Hvilken besynnerlig fras, min vän,
sade mrs General. Vore det ej bättre att
säga obetänksamt råkat upptaga eller
händelsevis omnämnt det?
— Jag tackar er så mycket, mrs
General, men jag tror ej det. På det hela
taget, föredrar jag mitt eget uttryck.
Detta var alltid miss Fannys sätt att
emottaga en tillrättavisning af mrs
General men hon lade den alltid på minnet,
och begagnade sig deraf en annan gång.
-— Jag skulle ha talt om, att vi råkade
mr och mrs Gowan, om också ej onkel
hade gjort det, sade lilla Dorrit Men vi
ha knappt träffats sedan. Jag ämnade
berätta det vid frukosten, emedan jag skulle
önska göra mrs Gowan en visit och bli
mer bekant med henne, om ej pappa och
mrs General ha något deremot.
— Nå, kära Amy, sade Fanny, jag är
verkligen glad att höra, att du slutligen
önskar bli mer bekant med någon
menni-ska i Venedig. Om mr och mrs Gowan
äro önskvärda bekantskaper, är dock ännu
oafgjordt.
— Jag talade om mrs Gowan, bästa
Fanny.
— Utan tvifvel, sade Fanny. Men
jag tror ej, att du kan skilja henne
från sin man annat än genom en
parlamentsakt.
— Pappa, har du något emot att jag
gör denna visit, frågade lilla Dorrit, blygt
och tvekande.
— Ja, verkligen jag vet, svarade han,
jag — hum — hvad är mrs Generals
tanke om saken?
Mrs Generals tanke var, att, som hon
ej hade den äran att känna den ifråga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
