- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
48

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•— Gowan har haft en förlust, sade
han, sedan de sköna damerna i
formiddags lyckliggjorde honom med ett besök.

— En förlust? upprepade Fanny, i det
hon släppte den öfvergifne Sparklers hand
och satte sig.

— En förlust, sade Blandois. Hans
hund, Lion.

Han höll lilla Dorrits hand, under det
han tullade.

— Han är död, sade Blandois.

— Död? upprepade lilla Dorrit. Den
vackra hunden?

— På min ära, mina sköna damer!
sade Blandois småleende, i det han ryckte
på axlarne, någon har förgiftat den vackra
hunden. Han är lika död som dogerna!

SJUNDE KAPITLET.

JVägra variationer pa prydligt och prentadt.

Mrs General, som aldrig lemnade goda
tonen ur sigte, bemödade sig allvarligt om
att bilda sin kära unga väns yttre, och
denna unga vän gjorde å sin sida allt för
att gå hennes önskningar till mötes. Af
alla de ansträngningar hon gjort under
sitt arbetsamma lif, föreföll henne ingen
svårare, än den att låta sig poleras af
mrs General. Det är sannt, att hon
kände sig orolig och illa till mods vid de
operationer, som denna lena hand gjorde
på henne, men icke destomindre
uppoffrade hon sig för familjens storhet, liksom
hon förut uppoffrat sig för densamma
under dess förnedringstillstånd, och hon
tänkte nu lika litet på sig sjelf, som när hon
gom de sin middag för att derigenom
förskaffa en aftonmåltid åt sin far.

Hon hade en tröst under de ordalier,
som mrs General lät henne undergå och
den uppehöll bättre hennes mod, gjorde
henne tacksammare, än man skulle ansett
möjligt, hade ej hennes hjerta varit så
ömt och hängifvet, så vandt vid strid och
försakelser. Man märker verkligen ofta
i verlden, att sådana lynnen som lilla
Dorrits, resonnera mindre än de, hvilka
draga fördel af dem. Denna tröst bestod
i hennes systers fortfarande vänlighet. Det
gjorde henne ingenting, att denna
vänlighet tog på sig en beskyddarmin; hon var
van dervid. Det gjorde henne ingenting,
att den höll henne i en underordnad
ställning, under det miss Fanny satt i en

glänsande char och fordrade allas
hyllning; hon begärde ej bättre plats. Under
det hon ständigt beundrade Fannys
skönhet, behag och fyndighet, frågade hon sig
ej sjelf, om orsaken till den tillgifvenhet
hon kände skulle sökas hos ,Fanny eller
hos henne sjelf, och egnade systern
der-före obetingadt den varma kärlek hennes
hjerta var mäktigt.

Mrs General utgöt så mycket prydligt
och prentadt i familjelifvet och Fanny
störtade sig så oupphörligt i
förströelsernas hvirfvel, att föga återstod af de
naturliga beståndsdelarne i dess
sammansättning. Detta gjorde de förtroliga
samtalen med Fanny dubbelt dyrbarare för
lilla Dorrit, och ökade den lättnad hon
deraf erfor.

— Amy, sade Fanny till henne en qväll,
då de voro ensamna, efter en dag så
tröttsam, att lilla Dorrit var fullkomligt
utmattad, under det Fanny med största nöje
än en gång skulle ha skyndat ut i
säll-skapslifvet, jag ämnar sätta myror i ditt
lilla hufvud. Du kan väl inte gissa hvad
jag menar, förmodar jag.

— Jag tror inte det, snälla Fanny, sade
lilla Dorrit.

— Hör på, jag skall ge dig en
ledtråd, barn, sade Fanny. Mrs General.

Lilla Dorrit, som i dag varit mer än
vanligt utsatt för prydligt och prentadt i
mångfaldiga variationer, säg ut som om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free