Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom, såsom tillhörande minnena från
fängelsetiden.
Hvarje dag af hans lif sysselsatte sig
hans tankar med henne, och alltid
föreställde han sig henne på. samma sätt som
förut. Hon var hans oskyldiga vän, hans
ömtåliga barn, hans lilla kära Dorrit.
Vex-lingarne i åtskilliga förhållanden
öfverens-stämde märkvärdigt med den vana, hvari
han råkat alltsedan den der aftonen, då
rosorna gungade bort på vattnet, att anse
sig för mycket äldre än åren gjorde
honom till. Han betraktade henne från en
synpunkt, hvilken, oaktadt den ömhet han
kände för henne, var så aflägsen, att
medvetandet derom skulle ha tillfogat henne
en smärta, så outsäglig, att han ej kunde
föreställa sig den. Han tänkte på
hennes framtida öde, på den man hon en
gång skulle få med en tillgifvenhet,
hvilken skulle ha uttorkat hoppets källa i
hennes hjerta och krossat detsamma, om hon
känt den.
Allt omkring honom bidrog också att
styrka honom i den inbillningen, att han
var en äldre man, som redan längesedan
uppgifvit alla sådana förhoppningar som
dem, hvilka han en gång hyst i afseende
på Minnie Gowan (ehuru den tiden ej
heller var så långt aflägsen, om man
räknade efter månader och årstider). Hans
förhållande till hennes far och mor
liknade en mågs, som förlorat sin hustru.
Om den tvillingsystern som var död, ej
gått hädan förrän i blomman af sin ålder,
och han varit hennes man, så skulle
naturen af hans umgänge med mr och mrs
Meaglas varit just detsamma som det nu
var. Allt detta bidrog att omärkligt vänja
honom vid den tanken, att han helt och
hållet afslutat sin räkning med den delen
af lifvet.
Han hörde ständigt af dem, att Minnie
omtalade i sina bref hur lycklig hon var
och hur mycket hon älskade sin man, men
så fort detta ämne förekom, såg han också
det gamla molnet på mr Meagles’ panna.
Mr Meagles hade aldrig varit så glad
efter giftermålet som förut. Han hade
aldrig återhemtat sig efter skiljsmessan
från sin älskling. Han var väl alltid sam-
ma godlynta, öppenhjertiga varelse; men
hans blick var alltför ofta riktad på hans
båda barns porträtter och antog derföre
omedvetet ett uttryck, hvilket under alla
skiftningar i lynnet, dock alltid inneljar
saknad.
En vinterdag, då Clennam var vid
villan, åkte enkefru Gowan upp på gården
i Hampton Courts ekipaget, som föregafs
vara så många individers enskilta
tillhörighet. I skygd af sin gröna solfjäder
steg hon ur för att hedra mr och mrs
Meagles med ett besök.
— Nå, hur må ni båda, pappa och
mamma Meagles, sade hon i en
uppmuntrande ton till sina ringa slägtingar. Och
när hörde ni sist något om eller från min
stackars gosse?
Min stackars gosse var hennes son: och
detta talesätt, utan att vara det minsta
förolämpande, innehöll dock en höflig
anspelning på, att man fallit ett offer för
de Meagleska ränkerna.
— Och den kära lilla skönheten då,
sade mrs Gowan. Har ni haft bref från
henne sednare än jag?
Dessa ord inneburo också en fin vink
om, att hennes son endast blifvit fängslad
af skönheten och att han, under
inflytelsen af dess tjuskraft, förgätit alla
verlds-liga fördelar.
— Jag försäkrar, sade mrs Gowan,
utan att särdeles bekymra sig om att ge
akt på de svar hon fick, att det är mig
en obeskriflig lättnad att veta, att de
fortfarande äro lyckliga. Min stackars gosse
har ett sådant oroligt lynne, har varit så
van att flacka omkring, att vara på
ostadig fot, att vara populär bland allt slags
folk, att det är min största tröst i lifvet
att höra att de ännu äro lyckliga. Jag
förmodar att de äro fattiga som
kyrkråttor, pappa Meagles?
Mr Meagles, som tycktes besvärad af
frågan, svarade:
— Jag hoppas att det ej är
förhållandet, min fru. Jag hoppas att de skola
kunna berga sig med sina små inkomster.
— Ack, min bäste Meagles! svarade
denna dam, i det hon slog honom på
armen med sin gröna solfjäder och sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
