- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
60

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Som hon nu hade sagt allt hvad som
behöfdes för att bibehålla sin underbara
mystiska ställning, och för att låta mr
Meagles förstå, att han ej borde vänta
sig hedern af en dylik förbindelse för
alltför billigt pris, kände mrs Gowan sig
verkligen villig att låta saken vara. Om
mr Meagles hade rättat sig efter en
bönfallande blick från mrs Meagles och en
uttrycksfull åtbörd från Clennam, hade
han lemnat henne i ostördt åtnjutande af
denna sinnesstämning. Men Pet var hans
älskling, hans hjertas stolthet; och om
han någonsin kunnat vara henne en
trognare beskyddare eller älskat henne högre
än under de dagar, då hon var solen i
hans hus, så var det nu, då hon ej
längre utgjorde dess dagliga prydnad och
glädje.

— Mrs Gowan, min fru, sade mr
Meagles, jag har varit en rättfram man hela
mitt lif igenom. Om jag skulle försöka
att på fint sätt göra narr af mig sjelf
eller af någon annan, skulle jag troligen
ej lyckas.

— Pappa Meagles, svarade enkefrun,
med ett nedlåtande smålöje, under det
rosorna på hennes kinder sågo något
lifli-gare ut än vanligt, i afseende till den
omkring dem rådande blekheten, troligen
inte.

— Derföre min goda fru, sade mrs
Meagles, som endast med möda förmådde
beherrska sig, hoppas jag, att jag utan att
förolämpa er kan anhålla om att slippa
bli föremålet för dylika upptåg.

— Mamma Meagles, anmärkte mrs
Gowan, er käre man är fullkomligt
obe-griplig.

Detta tilltal var endast en list för att
förmå denna aktningsvärda fru att
blanda sig i samtalet, för ätt få gräla med
henne och besegra henne. Men mr
Meagles lade sig emellan för att förhindra
detta hennes nederlag.

— Mamma, sade han, du är oerfaren,
min vän, och du är ej vuxen denna strid.
Låt mig förmå dig att hålla dig tyst.
Hör på, mrs Gowan, hör på! Låt oss
försöka att vara förståndiga, låt oss
försöka att vara godlynta och rättvisa. Be-

klaga ni ej Henry, och jag skall ej
beklaga Minnie. Och var ej ensidig, min
bästa fru; det är hvarken forsigtigt eller
beskedligt. Låt oss ej säga att vi
hoppas att Pet måtte göra Henry lycklig, ej
engång att han måtte göra henne lycklig
(mr Meagles såg sjelf ej lycklig ut, när
han uttalade dessa ord), men låt oss
hoppas, att de måtte göra hvarandra lyckliga.

— Ja visst, ja visst och låt oss
dermed lemna saken, sade den välvilliga och
fridsälskande mrs Meagles.

— Nej, mamma, nej, inte precist der,
svarade mr Meagles. Jag kan ej lemna
den så; jag måste säga ett halft dussin
ord till mrs Gowan, jag hoppas att jag
ej är öfverdrifvet känslig. Jag tror ej
att jag ser så ut.

— Det gör ni verkligen inte, sade mrs
Gowan i det hon för mera eftertrycks
skull skakade både på hufvudet och på
solfjädern.

— Jag tackar er, min fru; det är bra.
Icke destomindre känner jag mig litet —
jag vill ej begagna ett alltför strängt
uttryck — men får jag säga sårad?
frågade mr Meagles med både måtta och
uppriktighet och med en ton, som ville han
mildra hvad han ansåg hårdt i sina ord.

— Säg hvad ni behagar, svarade mrs
Gowan. Det är mig fullkomligt likgiltigt.

— Nej, nej, säg ej så, bad mr
Meagles,, ty det är ej ett vänligt svar. Jag
känner mig litet sårad, när jag hör
hän-tydningen göras på följder, som man
kunde ha väntat sig, på att det nu är för
sent och så vidare.

— Gör ni det, pappa Meagles? sade
mrs Gowan. Det förvånar mig ej.

— Godt, min fru, genmälte mr
Meagles, jag hoppades åtminstone, att ni skulle
vara förvånad, emedan att med afsigt såra
mig i ett så ömtåligt ämne, vore alls icke
ädelmodigt.

— Jag kan ej anse mig ansvarig för
ert samvete, det vet ni väl, sade mrs
G owan.

Stackars mrs Meagles såg helt häpen
ut af förvåning.

— Om jag olyckligtvis nödgas bära en
mössa, som är er och passar er, fortfor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free