Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom, under det de tillsammans gingo
till den andra ändan af terrassen.
Innan han kunde urskilja hvad som
tilldrog sig der, hörde han hastiga steg
ljuda mot stenläggningen, hvilka
underrättade honom om, att mannen kom
ensam tillbaka. Clennam drog sig sakta ned
åt staketet och mannen, som hade sin
kappa kastad öfver axeln och sjöng en
fransk visstump, gick förbi honom med
en hastig svängning.
Så långt han kunde urskiljå fanns nu
der ingen annan än han sjelf. Den
ensamme vandraren hade ströfvat bort, miss
Wade och Tattycoram hade gått. Mer
än någonsin angelägen att få veta hvart
de togo vägen och önskande meddela sin
goda vän rar Meagles några
upplysningar, gick han till den andra ändan af
terrassen och såg sig försigtigt omkring.
Han gisssade att de i alla händelser först
och främst skulle gå åt ett annat håll än
deras följeslagare, som nyss hade lemnat
dem. Han upptäckte dem också snart
i en mindre besökt gränd, troligen för att
ge mannen tid att komma ur deras väg.
De gingo långsamt utför den ena sidan
af gatan och återvände på den andra.
Då de kommo tillbaka till hörnet,
påskyndade de sina steg och gingo raskt
framåt såsom folk, hvilket har något
be-stämdt mål. Clennam gick lika raskt och
bibehöll dem i sigte.
De gingo öfver Strand, igenom Covent
Garden (under fönsterna af hans fordna
boning, der den lilla kära Dorrit besökt
honom den der natten), sneddade af i
nordostlig riktning, till dess de hade gått
förbi den stora byggnad, hvarifrån
Tat-tycorams namn härleddes, och vände inåt
Gray’s Inn Road. Der kände sig
Clennam fullkomligt hemmastadd, tack vare
Flora, för att ej nämna Patriarken och
Pancks, och kunde med lätthet ge akt
på dem. Han började just undra hvart
de skulle gå härnäst, då han till sin
förvåning fick se att de togo af åt den
pa-triarkaliska gatan. Denna förvåning
nådde sin höjd, när han såg dem stanna vid
den patriarkaliska porten. En dubbel
bukning med den blanka messingsportklap-
pen, en ljusstrimma, som föll på gatan
genom den öppnade porten, ett ögonblicks
uppehåll för , fråga och svar och porten
var stängd och de derinom.
Sedan Arthur gått en liten stund
framför huset och betraktat de omgifvande
föremålen, för att öfvertyga sig om att
han ej var under inflytelsen af en dröm,
bultade han på porten. Den öppnades
af den vanliga tjenstflickan, hvilken med
samma liflighet som förr, förde honom
upp i Floras förmak.
Hos Flora fanns ingen annan än mr
F—s tant, hvilket aktningsvärda
fruntimmer tycktes sola’ sig i en atmosfer af té
och rostadt bröd, der hon satt förskansad
i en länstol bredvid eldstaden, med ett
litet bord bredvid sig och en ren hvit
näsduk utbredd öfver knäet, på hvilken
tvenne smörgåsar i detta ögonblick
afvak-tade Sitt slutliga öde. Der hon satt, lutad
öfver en ångande tékittel, omgifven af
ångor, liknade mr F—s tant en
illasinnad kinesisk trollpacka, sysselsatt med
några gudlösa besvärjelser; hon satte nu
ned sin tekopp och utbrast:
— Anamma honom! Har han inte
kommit tillbaks igen!
Af föregående utrop kan man se, att
salig mr F—s oförsonliga slägtinge
räknade tiden efter sina känslors liflighet och
ej efter klockan, och förmodade att
Clennam nyss hade gått derifrån; då deremot
åtminstone ett fjerdedels år förflutit sedan
han fördristade sig att komma i hennes
närhet.
— Nå, gubevara mig, Arthur, utropade
Flora, som uppstigit för att helsa honom
välkommen, Doyce och Clennam hvilken
öfverraskning och förvåning ty fast inte
långt från machineriet och gjuteriet och
visst kunde titta upp någon gång, om inte
annat, någon middagsstund för att taga
ett glas sherry och en ringa smörgås med
något kallt på som kunde finnias i
skafferiet hvilket kanske ej skulle komma så
illa till pass för att det är välment
bjudit, ty ni vet att ni måste köpa det
nå-gorstädes och de som säljer måste ha sin
vinst annars gjorde de det inte men utan
något skäl som jag ser eller vet hur kun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
