Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de jag vänta ty som mr F. sjelf sade, om
se är att tro så är inte se också tro och
när man inte ser så kan man väl också
fullväl tro att man inte är ihågkommen,
inte för att jag väntar att ni Arthur, Doyce
och Clennam, skulle komma ihåg mig,
hvarföre skulle jag det, ty de dagarne
äro förhi men tag hit en ren tékopp straxt
och säg henne att rosta en skifva hröd
och var så god och sitt bredvid elden.
Arthur var högst angelägen att få
förklara ändamålet med sitt besök, men han
hindrades för ögonblicket mot sin vilja
genom de förebråelser, som han ej kunde
undgå att upptäcka i Floras ord och det
oskrymtade nöje hon visade i att återse
honom.
— Och säg mig nu något, ja, allt hvad
ni vet, sade Flora, i det hon drog sin stol
närmare hans, om den lilla goda kära
tysta varelsen och alla förändringar i
hennes omständigheter, utan tvifvel åker de
nu i vagn och har en mängd hästar
riktigt romantiskt, naturligtvis också
sköldmärke med vilda djur som står på
bakbenen och en mun som går ända upp till
öronen gubevara, mig men är hon frisk
för det är ändå det förnämsta af allt ty
som mr F. sade ofta när hans plågor kom
att sex pence om dagen och ingen gikt
var mycket bättre inte för att han kunde
ha lefvat på det eller för att hon den
lilla söta varelsen, men det är väl ett för
förtroligt uttryck, nu hade något anlag för
det men hon såg så späd och ömtålig ut
och gu’ signe henne!
Mr F—s tant, som hade ätit sin
smörgås, hvaraf hon endast lemnat kanten,
gaf nu den högtidligt åt Flora, hvilken
åt den, utan minsta invändning. Hon
stack derpå det ena efter det andra af
sina fingrar långsamt i munnen, och
torkade dem derpå i samma ordning på sin
näsduk; derpå grep hon till den andra
smörgåsen. Under denna sysselsättning
betraktade hon Clennam med ett uttyck
af så obeveklig stränghet, att han ej
kunde låta bli att se på henne emot sin vilja.
— Hon är i Italien, tillika med sin
familj, Flora, sade han, när den
fruktansvärda damen åter var i fullt arbete.
— Är hon verkligen i Italien? sade
Flora, med drufvor och fikon som växer
öfverallt och der de har halsband och
armband af lava, det der poesiens land
med eldsprutande berg som är så
otroligt pittoreskt men det är ändå underligt
att positivgossarne inte blir uppbrända fast
det är sannt de äro så unga när de kommer
derifrån med sina hvita råttor och är hon
verkligen i det förtjusande landet der allt
är blått omkring henne och döende
gladiatorer och Belvederer.
Arthur försökte att flicka in ett ord,
men Flora fortfor utan att stanna:
— Och Venedig också ack säg mig
om det är väl eller illa bibehållet ty folks
tycken är så olika och om maccaroni äter
de dem riktigt som jonglörer och
hvarföre skär de dem inte kortare men
tan-karne springer då alltid hort med mig
och jag förmår inte hålla fast dem men
det var en tid dyre Arthur dock inte dyre
Arthur nu heller men ni förstår mig då
en strålande tanke förgyllte horizonten et
cetera men nu är den öfverdragen med
mörka moln och allt är förbi.
Arthurs tilltagande ifver att tala om
något helt annat var nu så tydligt läsbar
i hans ansigte, att Flora hejdade sig midt
under en öm blick och frågade hvad han
önskade.
— Jag är mycket angelägen om att få
tala vid någon, som nu är i detta hus
— utan tvifvel inne hos mr Casby.
Någon som jag sett gå in här och som
blif-vit missledd samt på ett sorgligt sätt
öf-vergifvit en min väns hus.
— Pappa ser så mycket besynnerligt
folk att jag ej skulle våga mig ned för
någon, sade Flora, i det hon steg upp,
men för er Arthur vill jag gerna gå ned
i en dykareklocka och än mer i en matsal
och komma tillbaka straxt, om ni vill se
efter och på samma gång ej bry er om
mr F—s tant, medan jag är borta.
Med dessa ord och en afskedsblick
skyndade Flora ut och Clennam såg sig, ej
utan någon fruktan, lemnad ensam med
sin skyddsling.
Den första förändring, som visade sig
i mrs F—s tants uppförande, då hon ätit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
