Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- och pä andra — att jag ej har några
tankar öfriga för er om natten. Ty jag
måste förtro er, att jag lider af hemsjuka
— att jag så varmt, så innerligt längtar
hem, att jag ibland nästan förtäres af
denna längtan när ingen ser mig. Jag
kan knappast uthärda smärta att draga
längre hemifrån. Mitt hjerta blir lättare,
när vi, om än aldrig så obetydligt, närma
oss det kära hemlandet. Så varmt älskar
jag skådeplatsen för min fattigdom och
er välvilja emot mig. Ack så varmt, så
varmt!
Gud allena vet, när ert stackars barn
får återse England. Yi tycka alla om
lefnadssättet här (jag naturligtvis
undantagen) och ingen tänker på att återvända.
Min gode far talar om att besöka
London mot slutet af nästa vår, för
uppgörandet af några affärer angående arfvet,
men jag har föga hopp att få följa med
honom.
Jag bjuder till att profitera litet mer af
mrs Generals undervisning och jag
hoppas, att jag ej är fullt så trög som jag
var förut. Jag börjar att med temlig
lätthet tala och förstå de der svåra
språken, som jag talade om förra gången jag
skref. Jag kom ej då ihåg, att ni kunde
dem, men när jag sedan tänkte på det,
försökte jag med större ifver. Gud
välsigne er, bäste mr Clennam. Glöm ej
Er alltid tacksamma och tillgifna
Lilla Dorrit.
P. S. Förgät ej att Minnie Gowan
väl fortjen ar de höga tankar ni hyser
om henne och att ständigt bevaras i er
hågkomst. Ja, ni kan omöjligt föreställa
er, hur god, hur ädel hon är. Jag
glömde alldeles att helsa mr Pancks förra
gången. Om ni skulle råka honom, så
var god och helsa honom på det
vänligaste från er lilla Dorrit. Han var
mycket god mot ert stackars barn.
TOLFTE KAPITLET.
En stor patriotisk konferen» htille».
Det beryktade Merdleska namnet blef
med hvarje dag allt mera beryktadt i
landet. Ingen hade sig bekant, att den så
högt beryktade Merdle någonsin i sitt lif
gjort någon menniska, död eller lefvande,
eller något jordiskt väsende något godt;
ingen hade sig bekant att han varit i
besittning af någon slags förmåga,
hvarige-nom han kastat ett det svagaste ljus
öf-ver någon varelses bana, bland alla de
pligtens eller nöjets, smärtans eller
glädjens, mödans eller hvilans, verklighetens
eller fantasiens banor, som genomkorsades
af den af Adams söner trampade
labyrinten ; ingen hade minsta skäl att antaga det
stoft, hvaraf detta föremål för dyrkan var
skapadt, vara annat än det allra ringaste
stoft, eller att vekon, hvilken rykte
der-inom, ej brann fullt så dunkel som någon
annan, hvilken någonsin hedrat ett
men-niskobarn från att i förtid multna. Alla
menniskor visste blott (eller trodde sig
veta), att han samlat oerhörda rikedomar;
och endast af denna orsak böjde de knä
för honom, mera förundrade och mindre
ursäktade än den svartaste vilde, som
kryper fram ur sin håla i jorden, för att
under skepnaden af något träd eller
skadedjur anropa sin oupplysta själs Gudom.
Ja, öfverste presterna vid denna
afgu-datjenst hade mannen ständigt för
ögonen, såsom en protest mot deras låghet.
Massan tillbad honom på god tro — ehuru
fullt medveten om orsaken — men
offi-cianterna vid altaret hade honom ständigt
framför sig. De sutto med vid hans
gästabud och han vid deras. Det var ett
osynligt väsende, som ständigt följde
honom i hälarne och varnande sade till dessa
öfverste prester: Detta hufvud, denna
blick, detta sätt att tala, hela tonen och
väsendet hos denne man äro de
kännetecken på de män, J förtron er till, som
J gema hyllen? J ären Omsveps-Depar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
