Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några minuter oroligt kringirra närmaste
saltkar och sade derpå tvekande:
—: De hafva fullkomligt uppfattat sin
pligt mot — verlden, min herre. De skola
utan tvekan rösta på den jag i denna
af-sigt skickar dem.
— Fägnesamt att höra, sade advokaten.
Fägnesamt att höra.
De ifrågavarande ställena voro tre små
ruttna hål inom denna ö, innehållande
trenne små okunniga half-fulla, pimplande,
smutsiga, otympliga samhällen af valmän,
som ragglat ned i mr Merdles ficka.
Ferdinand Barnacle skrattade på sitt vanliga
obesvärade sätt och gaf dem det
tvetydiga berömmet af att vara skygga pojkar
allihop. Biskopen var stadd på en
andelig lustvandring bland fridens lunder och
tycktes helt och hållet försjunken i tankar.
— Hör på, sade lord Decimus och
kastade en blick kring bordet, hvad är det
för en historia jag S ört berättas om
gentlemannen, som efter att i åratal hafva sutit
på gäldstugan slutligen bevisat sig vara
en afkomling af en rik slägt och erhållit
en stor förmögenhet i arf? Jag har hört
talas derom från flera håll. Känner du
till saken Ferdinand?
— Jag känner endast, sade Ferdinand,
att han gjort ett otroligt besvär och mycken
förargelse inom det departement, hvilket
jag har den hedern att tillhöra: denne
sprittande unge Barnacle framkastade helt
lekande denna fras, som hade han velat
säga, vi känna i grunden halten af dessa
talesätt, men vi måste hålla oss qvar
der-vid, vi få ej gå ifrån den gamla visan.
— Förargelse? upprepade lord
Decimus med en majestätisk paus och
gifvan-de ordet en tonvigt, som kom den blyge
unge medlemmen att flux knipa i hop
ögonen. Förargelse?
— Det var i sanning en högst utvecklad
kasus, anmärkte mr Titus Barnacle med
en djupt förorättad min.
— Hvad var denna kasus af för
beskaffenhet, sade lord Decimus, hvad var
karakteren af dessa — hm —
förargelser, Ferdinand?
— Åh det är en dråplig historia, som
sådan betraktad, svarade den gladlynte
j unge Barnacle, så dråplig som man gerna
kan höra. Denne mr Dorrit (hans namn
är Dorrit) hade iråkat en skuld till oss
— långt innan Féen korn fram ur
Banken och skänkte honom det stora arfvet
— med anledning af en förbindelse han
iklädt sig att fullgöra ett kontrakt, som
aldrig blef fullgjordt. Han var delegare
i någon firma som gjorde stora affärer,
gjorde bränvin eller hafremjöl eller kläde
eller knappar eller viner eller blanksmörja
eller fläsk eller hakar eller hyskor eller
jern eller sirup eller skor eller någonting
annät, hvad det nu var för slag, till
soldaters eller sjömäns utrustning, eller
någonting i den vägen – och firman sprang
i luften, och som vi voro bland
fordrings-egarne inställde sig rättsbetjenter å
kronans vägnar etc. etc., allt pä det gamla
ordentliga maneret. När slutligen, åratal
derefter, Féen hade infunnit sig med
arfvet och han ville betala vår fordran, hade
vi krånglat oss in i ett så beundransvärdt.
trassel af hänvisande och åter-hänvisanae
och undertecknande och contrasignerande,
att det gick sex, månader åt, innan vi
voro i stånd att ta pengarne af honom
och ge honom qvitto derpå. Det var en
riktig triumf för de allmänna ärendena,
sade denne sprittande unge Barnacle och
skrattade hjertligt. Man kan ej föreställa
sig hvilken massa af formaliteter det var
att gå igenom. “Bevara mig,“ sade hans
ombud en dag, “om jag ville tvinga det
här departementet att ge mig två eller
tre tusen pund i stället att blott ta emot
dem kunde jag ej hafva mera besvär
derfor.« «Ni har rätt min hedersgubbe,”
sade jag, «och det kan för framtiden
gif-va er en liten föreställning om hvad vi
ha att göra här. “ Den lekfulle unge
Barnacle slöt med ännu ett hjertligt skratt.
Han var en synnerligen hygglig och
tref-lig ung man, den Ferdinand, och hans
sätt var oändligt intagande.
Mr Titus Barnacles åsigt af saken var
af en långt mindre skämtsam karakter.
Han tog illa upp att mr Dorrit kom och
besvärade departementet med en begäran
att få återbetala sin skuld, och ansåg det,
sedan så många år förgått, som ett oför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
