Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de smittade att i häntydningar pä det
förtrollade Medleska namnet iinna en
outtömlig källa till tröst och ursäkt. ,
— Se sä, plägade mr Pancks säga till
en försumlig hyresgäst, fram med
pengarna nu och betala hyran.
— Har inga, mr Pancks, svarade den
försumlige. Jag säger er rena sanningen,
min herre, då jag bekänner, att jag icke
har så mycket som en enda sixpence på
kistbottnen.
— Det der går inte an, det vet ni ju,
återtog då mr Pancks. Eller tror ni
verkligen att det går an?
Den försumlige svarade då med
bedröf-lig min: — nej! min herre, och han gjorde
sig också verkligen inga illusioner i ämnet.
— Min principal tillåter inte något
sådant, som ni vet, fortfor mr Pancks. Han
skickar inte mig hit för intet heller, se
så fram med pengarna bara.
Den försumlige svarade dä: — Ack!
mr Pancks, om jag vore den rike
mannen, hvars namn är i hvars mans mun
— om mitt namn vore Merdle, min herre
— skulle jag på ögonblicket betala och
det med gladt hjerta?
Ofverläggningarne i betalningsfrågorna
ägde vanligen rum i portgångarna eller
utanför dörrarne och i närvaro af
åtskilliga djupt intresserade Blödande Hjertan.
Dessa upptogo alla yttranden af detta slag
med ett lågt sorl, som vore de af den
mest öfvertygande beskaffenhet,, och den
försumlige, ehuru nedstämd och
bedröf-vad han varit förut, blef då alltid litet
piggare.
— Om jag vore mr Merdle, min herre,
skulle ni ej ha skäl att klaga på mig.
Det kan ni lita på! fortfor den
försumlige, skakande på hufvudet. Då skulle
jag vara så qvick att betala, att ni inte
ens skulle behöfva kräfva mig, mr Pancks.
Här hördes åter sorlet från de
kring-stående, denna gången innebärande att det
var omöjligt att uttrycka en ädlare känsla,
och att det var mest så godt som att
betala hyran!
För mr Pancks återstod nu intet annat
än att afsluta samtalet genom att säga:
“godt, ni får då rättsbetjenterna på hal-
sen och bli utvräkta, det vet ni. Det
tje-nar ingenting till att tala för mig om mr
Merdle. Ni är inte mr Merdle mer än jag.
— Nej. min herre, genmälde då den
försumlige. Önskar baresta ni vore han,
min herre.
Åter höjdes sorlet och upprepade med
stark känsla — önskar baresta ni vore
han, min herre.
— Ni skulle vara fogligare med oss, om
ni vore mr Merdle, fortfor den
försumlige, hvars mod steg; och det skulle vara
bättre å ömse sidor. Bättre för oss och
bättre för er med. Ni skulle inte ha
någon att plåga då, min herre, och ni skulle
slippa att plåga er sjelf. Ni skulle vara
lättare till sinnes då, och låta andra vara
så med. Ja det skulle ni, om ni vore
mr Merdle.
Mr Pancks, hos hvilken dessa
imperso-nella komplimenter framkallade en
oemotståndlig flathet, kunde aldrig rätt hämta
sig efter ett dylikt anfall. Han kunde
blott bita på sina naglar och pusta åstad
till en annan af de försumlige. De
sorlande Blödande Hjertanen plägade då
samlas kring den han nyss lemnat och till
sin stora tröst berätta hvarandra de mest
öfverdrifna rykten angående beloppet af
mr Merdles löpande kassa.
Efter en af de många dylika nederlag
han utstått, under en af sina många
upp-bördsdagar, begaf sig mr Pancks, efter
att ha slutat sin insamling för dagen, med
anteckningsboken under armen till mrs
Plornishs’ hörn. Mr Pancks afsigt
härmed var icke yrkesmessig, utan helt
enkelt sällskapsmessig. Han hade haft en
sträfsam dag och behöfde en liten
muntration. Han stod nu på vänskaplig fot
till den Plornishska familjen och hade
ofta vid dylika tillfällen tittat in till dem
och deltagit i lofsångerna öfver miss Dorrit.
Mrs Plornishs bodkammare hade
blif-vit uppsnyggad och målad under hennes
egna ögon och framställde, åt den sidan
som låg åt boden till, en liten fiktian,
som utgjorde mrs Plornishs stora
förtjusning. Detta bodkammarens poetiska
förskönande bestod i, att väggen blifvit gjord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
