Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till en enda stor tafla, föreställande det
yttre af en halmtäckt koja, på hvilken
artisten (med så mycken effekt som var
förenligt med de högst disharmoniska
proportionerna) inpassat den verkliga dörren
och fönstret. Den blygsamma solrosen och
stockrosen florerade i oerhörd ymnighet
kring den landtliga boningen, medan en
tung rökmassa, uppstigande ur skorstenen,
tydde på god välfägnad derinne och
kanske äfven på försummad sotning. En
trogen hund sågs till reds att från tröskeln
flyga på den vänlige påhelsaren och hugga
honom i benen, och ett cirkelrundt
duf-slag, insvept i en sky af dufvor, höjde’
sig bakom trädgårdsstaketet. På dörren
(då den var stängd) sågs afbildningen af
en messingsplåt med följande inskrift: Det
lyckliga hemmet, F. och M. Plornish,
hvilken firma betydde mannen och hustrun.
Aldrig tjustes inbillningen af konst och
poesi i så skön förening, som den,
hvilken i denna sinnebildliga koja hänryckte
mrs Plornish. Det betydde ingenting för
henne att Plornish hade för vana att stå
och luta sig mot kojan, då han rökte sin
pipa efter slutadt dagsarbete, då hans hatt
helt och hållet utplånade dufslaget och
alla dufvorna, då hans rygg slukade hela
kojan och hans armbågar rotade upp den
blomstrande trädgården och ödeläde det
kringliggande landet. För mrs Plornish
var det likafullt den täckaste koja i
verl-den — den allra underbaraste illusion,
och det oaktadt mr Plornishs öga nådde
ett par tum uppöfver det lilla
vindskammarfönstret under halmtaket. Att träda
ut i boden, sedan den blifvit stängd, och
höra sin far sjunga en sång inne i det
lyckliga hemmet, var en riktig herdestund
för mrs Plornish — ett återupplifvande
af den gyldene åldern. Och hade i sjelfva
verket denna ryktbara period åter väckts
till lif eller någonsin funnits till, torde
vara tvifvelaktigt, om den kunde ha
framvisat några mera uppriktigt beundrande
döttrar än den fattiga qvinnan var.
Underrättad om ett besök genom
ringandet af en liten klocka på boddörren,
steg mrs Plornish ut ur det lyckliga
hemmet, för att se hvem det kunde vara.
— Jag gissade just det var ni, mr
Pancks, sade hon, ty det är ju er vanliga
qväll, eller hur? Här är far, som ni ser,
gladare att finna att det var ni, än om
det varit en kund, för det bästa han vet
så är det att prata en stund med en god
vän; och vänder sig då pratet kring miss
Dorrit, så är det så mycket dess bättre.
Ni kan aldrig tro hvad far ä’ vid för en
herrlig röst nu för tiden, sade mrs
Plornish, medan hennes egen darrade af glädje
och stolthet. Han lät oss höra Stephan
i går qväll till den graden, att Plornish
måtte stiga upp och hålla ett tal till
honom tvärs öfver bordet. “Jaha, Edvard
Nandy,“ sa’han, “aldrig hörde jag maken
te drillerna som ni drillat i qväll, jaha,
Edvard Nandy.“ Det ä’ något litet
smickrande, det skulle jag tro, mr Pancks;
eller hvad sägs?
Mr Pancks, som fnyst på det allra
vänskapligaste mot den gamle mannen,
svarade jakande och frågade derpå,
liksom af en händelse, om icke den der
muntre pojken, Altro, kommit in ännu?
Mrs Plornish svarade, nej, icke ännu,
ehuru han sagt att han skulle komma
tillbaka till tédags, då han för några
timmar redan gick bort till "West-End med
något arbete. Mr Pancks inbjöds nu på
det enträgnaste till det lyckliga hemmet,
hvarest han träffade den äldre master
Plornish, som just hemkommit från
skolan. Efter några hastiga förfrågningar
angående dagens studier, fann han att de
mera försigkomna eleverna, som öfvergått
till stora alfabetet och bokstafven M.
varit ålagde att öfva sig med de båda
betydelsefulla orden: “Merdle, Millioner."
— Nå, efter vi kom att tala om
millioner, sade Pancks, hur går det med
rörelsen, mrs Plornish?
— Jemnt och bra, min herre, svarade
mrs Plornish? Farsgubben lille, vill ni
inte gå ut i boden och snygga litet grand
i fönstret, medan téet drar, efter som ändå
ingen har så god smak som ni, far.
John Edvard Nandy stultade ut,
mycket smickrad af sin dotters uppdrag. Mrs
Plornish, som alltid hade en dödlig
förskräckelse för att nämna något om pen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
