Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mrs Plornish var stolt öfver
benämningen Padrona, hvilken hon ansåg betyda
ej så mycket husets herrskarinna, som
icke mer det italienska språkets. Hon
villfor genast mr Baptists begäran och de
gingo alla in i kojan.
— ’An ’oppas ni icke skrämd, sade då
mrs Plornish, gifvande med vanlig
fyndighet mr Pancks farhågor en ny
tolkning. Hvad ha händt. Tala för Padrona!
— Jag har sett honom, svarade
Baptist. Mätt — ricontrato.
— ’Onom? ’ilken ’onom? frågade mrs
Plornish.
— En elak man. Den grymmaste man.
Jag hoppades jag skulle slippa att
nånsin se honom mera.
— ’Ur veta ni ’an vara elak? frågade
mrs Plornish.
— Det är detsamma, Padrona. Jag
vet det blott allt för väl.
— ’An se er? frågade mrs Plornish.
— Nej. Hoppas icke, tror icke det.
— Han säger, förklarade då mrs
Plornish med godhetsfullt nedlåtande för de
okunnige, att han råkat en elak menniska,
men han hoppas att den elaka menniskan
ej sett honom. —- “Hvarför, frågade ånyo
mrs Plornish, återtagande det italienska
språket, hvarför ’oppas elaka menniska
ej se er?
— Patrona, dyraste, bad den lille
frem-lingen, som hon så omtänksamt
beskyddade, fråga ej, jag ber er. Jag säger
ännu en gång, det är detsamma. Jag är
rädd fpr denne man. Jag vill ej se
honom — vill ej bli sedd af honom — nej
aldrig! Nog, skönaste Padrona. Låt vara.
Ämnet var honom tydligen så
motbjudande och qväste så hans vanliga
liflig-het, att mrs Plornish ej mera nändes
vidröra det — isynnerhet som téet redan
stått och dragit en stund på spiselhällen.
Denna återhållsamhet minskade dock
ingalunda hennes förvåning och nyfikenhet,
lika litet som mr Pancks’, hvars
uttrycksfulla andedrägt, alltsedan den lille
mannen inkom varit i hårdt arbete liksom
ångmachinen på ett lokomotiv, som med
tung last sträfvar upp för en brant höjd.
Maggy, nu bättre klädd än förr, ehuru
alltjemt det vidunderliga mössmodet
trogen, hade alltifrån början sutit tyst i
bakgrunden, med mun och ögon öppna,
hvil-ka stirrande och gapande drag ingalunda
minskades i omfång, då det intressanta
talämnet nedtystades. Emellertid yttrades
ingenting vidare å någondera sidan, ehuru
mycket man tänkte och undrade, de tvenne
unga Plornisharne visst icke undantagna,
hvilka förtärde sin aftonmåltid, som hade
det knappast lönt mödan att tugga och
svälja ned det vanliga antalet smörgåsar,
då det var så högst troligt att “den
elakaste af alla menniskor" skulle inom kort
infinna sig, för’ att tugga ocli svälja ned
dem sjelfva. som andra smörgåsar. Mr
Baptist började väl så småningom
åter-hemta sig, men rörde sig dock aldrig från
den plats han tagit bakom dörren tätt
intill fönstret, ehuru det ej var hans
vanliga plats. Så ofta den lilla klockan
ringde, ryckte han till och tittade varsamt
ut, med en flik af den lilla gardinen i
handen och döljande sitt ansigte bakom
det öfriga, påtagligen alls icke säker att
ej den elake mannen med all en
fruktansvärd blodhunds ofelbara väderkorn
spårat upp honom, i trots af alla hans
konstgrepp och finter.
Åtskilliga kunders infinnande, den ena
efter den andra, gaf mr Baptist
sysselsättning nog för att fästa alla de
närvarandes uppmärksamhet på honom. Téet
drucket och barnen i säng och mrs
Plornish höll just på att slå omkring för att
proponera far att traktera dem med Chloe,
då klockan återigen ringde och mr
Clen-nam steg in.
Clennam hade ända till sent varit
upptagen af sina böcker och bref, ty
Om-sveps-expeditionens förmak sköflade
svårligen hans tid. Dessutom, och
oberäk-nadt detta, var han betryckt och orolig,
vid tanken på det sista uppträdet hos
modren. Han såg trött och dyster ut och
kände sig äfven så; icke dessmindre hade
han tagit hemvägen om Plornish hörn,
för att omtala för dem, att han haft ännu
ett bref från miss Dorrit.
Denna nyhet väckte en stor sensation
inom det lyckliga hemmet och drog all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
