- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
103

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att hvar och en har sin svaga sida här
i verlden, och nu måtte jag i sanning ha
råkat på din, Amy. Se så, du lilla kräk,
jag skämtade ju bara (här baddade hon
på nytt systerns panna): men var ej en
en annan gång en så enfaldig liten gås,
och akta dig att tänka så der vältaligt
och högtrafvande om simpla omöjligheter.
Se så! Nu går jag tillbaka till mig sjelf.

— Söta Fanny, låt mig först säga dig,
att jag långt hellre ville vi skulle arbeta
för vårt knappa bröd igen, än jag ville se
dig rik och gift med mr Sparkler.

— Låta dig säga, min vän? genmälte
Fanny. Ja gudbevas, jag vill låta dig
säga hvad som helst. Det är ingen som
hindrar dig, hoppas jag. Vi sitta ju här
tillsammans för att tala om saken. Och
hvad det beträffar att gifta mig med mr
Sparkler, så har jag icke minsta tanke
på att göra det i qväll, min vän, och inte
i morgon heller.

— Men någon gång?

— Ingen gång, så mycket jag för
närvarande vet, svarade Fanny vårdslöst.
Derpå öfvergående till en rastlös oro tillade
hon: Du talar om män med hufvud, du
lilla kräk! det är allt för vackert och
högtrafvande att tala om; men hvar äro de?
Inte har jag sett till några!

— Men bästa Fanny, det är också så
kort tid —

— Kort eller lång tid, af bröt Fanny,
så har jag ledsnat vid det vacklande i
vår ställning; jag tycker ej om den och
det skulle fordras ganska litet för att
förmå mig att ändra den. Andra flickor,
uppfödda på annat sätt och i olika
förhållanden torde undra öfver hvad jag
säger, eller kan komma att göra. Må de
undra. De handla efter sina tycken och
sina intressen, jag efter mina.

— Fanny, hästa, älskade Fanny, du
vet att du har egenskaper, som kunde
göra dig till hustru åt en man, mr
Spar-kler i alla afseenden långt öfverlägsen.

— Amy, bästa älskade Amy,
upprepade Fanny, parodierande hennes ord, jag
vet att jag skulle få den säkrare och
bestämdare ställning i verlden, hvarifrån jag

med mera framgång kunde sätta mig ujtp
öfver den der oförskämda qvinnan.

— Skulle du derför — förlåt min
fråga, Fanny — vilja gifta dig med hennes
son?

— Kan ingen veta! sade Fanny med
ett triumferande smålöje. Det finns
många mindre säkra vägar till detta
önskvärda mål, mitt lijerta. Det der
oförskämda stycket tänker väl nu, att det
skulle vara en god sak att skjutsa sin ^on
på mig och låta mig sedan försvinna i
hennes storartade skugga. Men föga anar
hon hur pass jag skulle ge henne igen,
om jag gifte mig. med hennes son- Jag
skulle motsätta mig henne i allting och
täfla med henne. Det skulle bli målet
för hela mitt lif.

Fanny satte nu flaskan ifrån sig och
började gå af och an i rummet,
alltemellanåt stannande medan hon talade.

— En sak kunde jag bestämdt göra
mitt barn: jag kunde göra henne äldre,
och du kan lita på jag skulle göra det!

Härpå följde ännu en vandring.

— Jag skulle aldrig tala om henne
annat än som en gammal gumma. Jag skulle
låtsa ha full reda på hennes ålder — i
fall jag ej verkligen genom sonen hade
det. Och hon skulle höra mig säga, med
pligtskyldig vördnad och ömhet förstås:
Amy hvad hon såg väl ut vid sina år.
Jag skulle göra henne äldre endast
genom att sjelf vara så mycket yngre. Jag
torde ej vara så vacker som hon — jag
lärer väl åtminstone ej anses som
opartisk bedömare af saken; men jag vet
bestämdt att jag är vacker nog för att bli
henne ett horn i sidan. Och jag skulle
bli det!

—- Bästa, .dyraste syster, skulle du
derför vilja dömma dig till ett olyckligt lif?

— Det blefve ej ett olyckligt lif, Amy.
Det blefve ett lif, sådant som bäst passar
för mig. Om genom mitt eget lynne eller
de egna omständigheter, hvari vi alla
varit försatta, det vet jag icke, men säkert
är, att jag passar bättre för ett sådant
lif, än för de flesta andra.

Det låg en anstrykning af vemod i dessa
ord, men med ett kort och stolt skratt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free