Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fall att det alltid är glädjande att kunna
säga hvad som faller mig in till en
person. som jag så högt värderar och med
hvilken jag hoppas fä nöjet att komma i
ännu närmare förbindelse. Ty det är
naturligt att ni, som sjelf är kapitalist, skall
se sådana saker alldeles ur samma
synpunkt, som mr Merdle, undantagandes dock
att slumpen gjort det till mr Merdles
lyckliga — eller olyckliga öde, att vara
oupphörligt upptagen af affärstankar, som
torde något litet begränsa hans synkrets. Jag
är alldeles ett barn i okunnighet om allt
som rör affärer, sade mrs Merdle, — ■ men
jag fruktar att de hafva denna verkan.
Denna skickliga gungning af mr Dorrit
och mr Merdle, som mrs Merdle satt i
gång, så att när den ena’gungade upp,
gungade den andra ned och så tvertom
utan att någonsin den ena tog någon
öf-vervigt af den andra, verkade som
stillande médel på mr Dorrits hosta. Han
bad endast med utsöktaste artighet att
det måtte tillåtas honom protestera mot
den åsigten — till och med då den
yttrades af den sköna och intagande mrs Merdle
(vid hvilken kompliment hon tacksamt böjde
hufvudet), att företag, sådana som mr
Merdles, så himmelsvidt skiljda från det
öfriga menniskoslägtets ömkliga företag,
hade någon annan verkan än att vidga
och ytterligare utveckla det snille, som
alstrat dem. — Ni är sjelfva ädelmodet
— sade mrs Merdle med sitt grannaste
småleende, till svar. — Låt oss hoppas
ni har rätt. Men jag bekänner att jag
är nästan vidskeplig i mina tankar
angående affärer.
Mr Dorrit kastade här in en annan
artighet i det han påstod att affärer
likasom tiden var till blott för slafvar och
att ingen kunde begära att mrs Merdle,
som herrskade med oinskränkt välde öfver
alla hjertan, skulle ha med någonting
dylikt att skaffa. Mrs Merdle skrattade och
lät mr Dorrit förstå att hennes
höghvälf-da bröst rodnade, hvilket var en af dess
bästa resurser.
— Jag har nämnt detta, förklarade hon
sedan, blott emedan mr Merdle alltid hyst
det lifligaste intresse för Edmund och
yttrat det varmaste begär att kunna
befordra hans lycka. Edmunds ställning i
samhället gissar jag är er bekant. Hans
enskilta beror helt och hållet af mr Merdle.
I min tokiga okunnighet om allt som rör
affärer bedyrar jag er att jag ingenting
mera vet.
Mr Dorrit förklarade återigen sin fasta
öfvertygelse att affärer var något långt
under slafegares och förtrollerskors
värdighet att befatta sig med. Han nämnde
derpå sin afsigt både i egenskap af
gentleman och far, att skrifva till mr Merdle.
Mrs Merdle gillade denna afsigt af allt
hjerta — eller all sin konst, hvilket hos
henne var ett och detsamma — och
af-sände sjelf med nästa post en
förberedande epistel till verldens åttonde underverk.
I sina skriftliga meddelanden likasom
i sina samtal och rådplägningar
angående det vigtiga ämnet omgaf mr Dorrit
det med så mycket konstiga slängar som
nånsin en skrifmästare sina skrifböcker
och räknetabeller, hvarest öfverskrifterna
och aritmetikens grundreglor försmälta till
svanor, örnar, drakar och andra
kaligrafiska förströelse och
begynnelsebokstäfver-na åsidosätta all form för att kasta sig
in i extaser af penna och bläck. Icke
dessmindre framträdde afsigten med
bref-vet tydligt nog, för att sätta mr Merdle
i stånd att anständigtvis kunna låtsa
hafva erhållit kännedom derom först från
denna källa. Mr Merdle besvarade det
således. Mr Dorrit svarade mr Merdle;
mr Merdle svarade mr Dorrit och det
tillkännagafs innan kort att de
korresponderande makterna kommit till en
tillfredsställande öfverenskommelse.
Nu och ej förr framträdde miss Fanny
på skådeplatsen, fullkomligt hemma i sin
nya roll. Nu och ej förr absorberade hon
mr Sparkler helt och hallet i sitt ljus
och sken för båda och tjugo till. Ej
längre besvärad af denna brist på en fast
ställning och karakter, som hittills så
mycket bekymra! henne, begynte detta goda
skepp styra stadigt i bestämd kosa och
flyta med en barlast och en jemnvigt,
som till fullo utvecklade hennes förmåga
i navigationsväg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
