- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
116

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

der du är! Jag önskar och behöfver
ingenting annat än att vara hos dig och
taga vård om dig!

Hon sade detta som hade hon blifvit
helt hjertskrämd.

— Nej, Amy, Amy, sade mr Dorrit.

— Detta är svagt och dåraktigt. Du har
ett — ha -— ett ansvar, som blifvit dig
pålagdt af den ställning du innehar Det
består i skyldigheten att ytterligare
befästa och — hum –- blifva värdig denna
ställning. Hvad det beträffar att taga
vård om mig så kan jag — ha taga
vård om mig sjelf. Ack — tillade han
efter ett ögonblick — skulle jag behöfva
att erhålla vård så kan jag — hum —
med Guds bistånd — ’ha — också
anskaffa den. Jag — ha hum kan ej mitt
kära barn tänka på att sjelfviskt upptaga
och — ha — likasom uppoffra dig.

Hvarför just välja denna timma af hela
den långa dagen, för att börja en
förklaring om sin frånvaro af all sjelfviskhet
och göra den med ett sken af att finna
sig högst berömvärd och låtsa sig tro på
att en dylik känsla aldrig fått intrång in
om hans sjelf uppoffrande själ.

— Säg ingenting Amy. _ Jag kan aldrig

— ha — jag bör ej göra det. Mitt
k- hum — samvete skulle ej tillåta det.
Jag tar derför detta tillfälle i akt, mitt
barn — detta glädjande och
betydelsefulla tillfälle — för att — ha —
högtidligen förklara att det numera är min
högsta önskan och åstundan att se dig — ha

— passande (jag upprepar passande) gift.

— O nej älskade! Jag ber!

— Amy — sade mr Dorrit jag är
fullt öfvertygad att om detta ämne
hänvisades till någon person med
öfverläg-sen verldskännedom, öfverlägsen
finkänslighet och uppfattning — såsom till
exempel ha mrs General — det ej skulle
kunna fällas mer än ett omdöme
angående hum ömheten och lämpligheten
af denna min önskan. Men som jag
känner din pligtenliga och hängifna natur af

— hum — af gammalt — s& är jag fullt
öfvertygad att jag ej behöfver säga något
mera. Jag har — hum — ingen man
att föreslå dig för närvarande min goda

flicka. Jag har ej ens någon i kikaren.
Jag önskar endast att vi måtte — ha —
fullt förstå hvarandra. Hum. God natt
min älskade och enda återstående dotter.
God natt. Gud välsigne dig!

Om den tanken någonsin framställde
sig för liten Dorrit denna afton, att
fa-dren nu i nedgången lätt kunde undvara
henne då han hade i tankarne att fylla
hennes plats med en mrs General såsom
andra hustru, dref hon den långt ifrån
sig. Trogen honom. Ännu likasom i
nödens och fångenskapens tid då hon varit
hans enda stöd, dref hon denna tanke
långt ifrån sig och tänkte under den
sömnlösa natten inga hårdare tankar än att
han nu mera såg allt genom rikedomens
skimmer och var upptagen af den
ständiga omsorgen för denna rikedoms
vidmakthållande och förökande.

Ännu i tre veckor till, sutto de i sin
statvagn med mrs General på kuskbocken
och sedan begaf han sig till Florens för
att möta Fanny. Liten Dorrit skulle
varit lycklig om hon fått följa honom
endast så långt, blott för sin kärleks skull,
och sedan vändt ensam om till Rom,
tänkande på det kära England. Men ehuru
resbetjenten följdt med Fanny kom
kam-martjenaren näst efter hqnom i ordningen,
och så länge någon annan kunde fåtts för
pengar skulle det aldrig blifvit hennes tur.

Mrs General tog lifvet lätt - så lätt
som hon kunde ta någonting då de
blifvit leinnade allena i den ståtliga
våningen vid Corso, och liten Dorrit åkte
ofta ut i ett hyrt ekipage, som blifvit
lem-nadt till deras disposition och steg ur och
vandrade ensam omkring bland det gamla
Roms ruiner. För henne voro ruinerna
af den storartade gamla amfiteatern, af
de gamla templen, af de gamla
minnesvärda triumfbågarne, af de gamla
vägan-läggningarne och de gamla grafvarne
dessutom äfven ruinerna af hela det gamla
Marshalsea — ruiner af hennes eget
ford-na lif — ruiner af de menniskors
gestalter och ansigten som då omgifvit henne
— ruiner af allt hennes fordna kärlek,
hennes hopp och bekymmer och fröjder.
Tvenne olika sferer af handling och lidan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free