Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nöje af prima sort om han haft det —
att känna hvarken detta namn eller er sjelf.
min fru. Sätt fram en stol åt fruntimret.
Den ansvarige uppassaren lydde helt
förskräckt och gick sin väg på tå.
Lyftande sin slöja åt sidan med darrande
blygsel började Flora presentera sig sjelf
och i och med detsamma spred sig i
rummet en besynnerlig blandning af parfymer,
som hade man af misstag hällt
lavendelvatten i en bränvinsbutelj eller bränvin i
en lavendelvattensflaska.
— Jag ber att få frambära tusen
ursäkter till mr Dorrit och de skulle i
sanning ändå vara för få i betraktande af ett
intrång som jag vet måste synas på det
högsta djerft hos ett fruntimmer och det
ensam till men jag tänkte: på det hela
skulle det kanske vara bäst ehuru svårt
och till och med skenbarligen opassande
ehuru mr ,F:s tant skulle varit mycket
villig att följa mig och med sin
storartade och egendomliga karakter säkert skulle
intresserat en person som genom så stora
och många förändringar utan tvifvel
för-värfvat en stor menniskokännedom ty mr
F. sjelf sade esomoftast att ehuru han
erhållit vårdad uppfostran i närheten af
Blackheath till ett pris af inte mer och
inte mindre än åttio guinéer hvilket käns
bra efter för föräldrarne hellst då
kuverten behålles, men det är då mera en usel
småaktighet än någon så särdeles stor
förlust, så hade han lärt långt mera under
sitt första är som resande handelsexpedit
med vidsträckt fullmakt för realiserandet
af en vara, som ingen ville se åt, mycket
mindre köpa, och hvilket var långt före
vinyrket förstås, än under alla de sex åren
i skolan som förestods af en gammal
ungkarl från universitetet, ehuru jag aldrig
begripit och aldrig kan begripa hvarför
en gammal ungkarl skulle vara snällare
än en gift man, men ack jag ber, ursäkta,
det hör ej hit.
Mr Dorrit stod likasom fastvuxen vid
mattan, en bild af den högsta förvåning.
— Jag måste öppet bekänna att jag ej
hyser minsta anspråk — sade Flora —
men då jag känt den älskade lilla
varelsen hvilket under förändrade omständig-
heter förefaller som en djerfhet men Gud
skall veta var ej så ämnad och det var
minsann ingen fara att ge en half-krona
om dagen för en nål så snäll som
hennes, utan alldeles tvertom, och långt ifrån
att sätta ned sa är ju tvertom arbetaren
sin lön värd och jag önskade bara hon
finge den i rikare mått och litet mera
stadig mat och mindre rheumatism i rygg
och ben stackars kräk.
— Min fru — sade mr Dorrit med stor
möda åter hemtande andan då salig mr
Finchings maka förlorade sin; —- min fru
— sade mr Dorrit, blossande röd — om
ni häntyder på — ha — någonting i en
min dotters — hum — förflutna öde —
på — ha hum — någon daglig liqvid
min fru, så ber jag er lägga på minnet
att — ha — denna af er förutsatta
omständighet aldrig — ha — var af mig
känd. Hum. Jag skulle ej ha tillåtit det.
Ha, nej, aldrig, aldrig.
— Alldeles onödigt att tala vidare om
den saken — svarade Flora — skulle
aldrig på några vilkor ha nämnt det, om
jag ej ansett det som det enda slags
re-kommendationsbref jag hade att tillgå, men
hvad det beträffar att så verkligen var
händelsen, så kan ni vara öfvertygad
derom, ty sjelfva klädningen som jag bär är
ett bevis på sanningen deraf och hur nätt
hon sydde se’n, ehuru det måste medges
att det skulle ta sig bättre ut på en
vackrare figur än min som är så tjock men
hur den skall bli smalare vet jag
sannerligen icke men ack ursäkta, det hör ej
heller hit.
Mr Dorrit drog sig förstenad af
förvåning baklänges tillbaka till sin stol och
satte sig, medan Flora gaf honom ett
blidkande ögonkast och lekte med fransarne
på sin parasol.
— Tanken på den älskade lilla
varelsen — sade Flora — som dånade af, kall
och hvit i mitt eget hus eller åtminstone
pappas ty ehuru ej egen gård och grund
är det ett mångårigt kontrakt för så godt
som ingenting, om morgonen då Arthur
— en dåraktig vana sedan vår ungdom.
Mr Clennam långt mera passande helst
i samtal med en fremmande och denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
