- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
123

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fremmande en man af börd — meddelade
den glada nyheten som han erhållit af en
person vid namn Pancks, har förmått mig
till detta steg.

Då han hörde dessa båda namn
rynkade mr Dorrit pannan, blängde med
ögonen, rynkade åter pannan, lät fingrarne
med en skälfvande rörelse flyga omkring
läpparne såsom de gjort en tid långt
tillbaka och sade — haf den godheten att
— ha — gifva ert ärende tillkänna.

—• Mr Dorrit, sade Flora, ni är
oändligt god som tillåter och högst naturligt
förefaller det mig att ni skall vara god,
ty ehuru mera ståtlig finner jag dock en
likhet en storartad likhet förstås, men dock
en Jikhet, ändamålet med mitt intrång är
helt och hållet mitt eget utan minsta
rådplägning med någon mensklig varelse allra
minst med Arthur — ack jag ber,
ursäkta mig Doyce och Clennam nej, jag
vet inte hvad jag säger mr Clennam helt
solo — ty att försätta denne person,
fast-länkad med gyldene kedjor vid ungdomens
purpursköna tid då allt var etheriskt utom
alla bekymmer det skulle för mig vara
mera värdt än en monarks lösen, ehuru
jag ej har minsta aning om hvad en
sådan kan belöpa sig till, men för mig
innebärande allt hvad jag har i denna
verl-den och mer dertill.

Utan att fästa något afseende vid det
allvar hvarmed hon uttalade dessa sista
ord upprepade mr Dorrit — Ert ärende
min fru.

— Det är visst icke troligt det vet jag
nog — sade Flora — men det är
möjligt, och då det är möjligt sä tänkte jag,
då jag hade den äran att läsa i
tidnin-garne om er ankomst från Italien och att
ni skulle dit tillbaka igen, att jag skulle
ta mod till mig då det ju kunde hända
att ni råkade komma ihop med honom
eller fått höra något om honom och om
så vore hvilken välgerning för alla!

— Tillåt mig fråga min fru, sade mr
Dorrit, med sina ideer i vildaste
förvirring, på hvem — ha —-på hvem —
upprepade han med höjd stämma —
hänty-der ni nu?

— På fremlingen från Italien som
försvann i City hvilket ni liksom jag utan
tvifvel läst om i tidningarne. sade Flora,
utan att tala om privatkällor under
namnet Pancks af hvilken man hör de
förskräckligt illasinnade rykten som visst folk,
troligen dömande andra efter sig sjelfva,
äro nog elaka att utsprida och man kan
tänka sig hvilken ångest och förbittring
som skall herrska i Arthurs — ur stånd
att komma ihåg mig — Doyce och
Clen-nams själ.

För att underhjelpa sakens tydlighet
hände det sig nu att mr Dorrit hvarken
hört eller läst om någons försvinnande i
City. Detta kom mrs Finching, att med
många ursäkter och mycket fumlande i
vecken på sin klädning för att finna
vägen till fickan, att framtaga en
polisannons tillkännagifvande att en utländning
vid namn Rigaud, senast kommen från
Venedig, på ett oförklarligt sätt
försvunnit den och den natten, der och der i
staden London; att man visste det han vid
den och den timman inträdt i det och det
huset hvars innevånare påstodo honom ha
lemnat det så och så mänga minuter före
midnatt, medan han dock sedan
ingenstädes blifvit sedd. Allt detta jemte
noggranna uppgifter pä tid och
lokalförhållanden och en utförlig beskrifning på den
försvunnes personlighet läste mr Dorrit
med största uppmärksamhet.

— Rigaud, sade han, Venedig och
denna beskrifning. Jag känner honom. Han
har varit i mitt’ hus. Han är nära
bekant med en gentleman af god härkomst
(men små omständigheter) som jag — ha
— tagit under mitt beskydd.

— Då ber jag på det enträgnaste och
ödmjukaste, sade Flora, att ni vid
återresan ville ha den godheten att se er om
efter derine försvunne fremling hvar ni
far utåt vägarne och uppåt och nedåt alla
af- och bivägar och göra efterfrågningar
vid alla hoteller och orangeskogar och
vingårdar och vulkaner och andra ställen ty
någonstans måste han vara och hvarför
kommer han då inte fram och säger här
är jag och rentVår alla parter?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free