- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
127

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Jag menar — uppbar han till
exempel några penningar? sade mr Dorrit.

— Ej här eller af oss, min herre.

— Jag förmodar, anmärkte mr Dorrit,
blickande från mrs Clennam till mr
Flintwinch och från mr Flintwinch till mrs
Clennam, jag förmodar att ni på intet sätt för er
sjelfva kan förklara hans försvinnande ?

— Hvarför förmodar ni det? gentog
mrs Clennam.

Modfälld af denna kalla, hårda fråga
var mr Dorrit ur stånd att uppge någon
grund för sin förmodan.

— Känner ni — ha — någon orsak
hvarför han skulle hålla sig gömd?

— Nej.

Det var alldeles samma nej som förut
och uppkastade en ny oöfverstigelig
forskansning.

— Ni frågade om jag för mig sjelf
kan förklara orsaken till hans
försvinnande, icke om jag kunde förklara den för
er, och detta senare ämnar jag alls icke
bekymra mig om. Jag anser det lika litet
vara min skyldighet, som det är er
rättighet att fordra något sådant.

Mr Dorrit svarade med en ursäktande
åtbörd. Då han tog ett steg tillbaka, för
att tillkännage att han ej hade några flere
frågor att göra, kunde han ej undgå att
märka hur stel och dyster hon satt der
med ögonen fästade vid golfvet och med
en min, som hade hon fast beslutat att
tåligt vänta, hvilket uttryck till punkt och
pricka återfanns i mr Flintwinchs ansigte,
der han stod på något afstånd från
hennes stol, äfven han med ögonen sänkta
mot golfvet och med högra handen sakta
strykande sin haka.

I detta ögonblick släppte mistress
Af-fery (hon med förklädet naturligtvis) ljuset
som hon höll och skrek: — Nu! du gode
Gud! Här kommer det igen. Här,
Jeremias! Nu!

Om det förnams något det ringaste
ljud så var det så obetydligt att hon
måste haft för vana att ständigt lyssna för
att komma att fästa uppmärksamhet
der-vid; men mr Dorrit tyckte då han
ansträngde sin hörsel att han förnam något
liknande prasslet af torra löf. Qvinnans

förskräckelse tycktes för några ögonblick
gripa dem alla tre medan de sutto der
tyst lyssnande.

Mr Flintwinch var den förste som
rörde på sig.

—- Affery, min qvinna, sade han,
skruf-vande sig fram till hennes sida med
knutna näfvar och armarne skälfvande äf
otålighet att få ruska henne, börjar du med
dina gamla konster nu igen. Härnäst går
du väl i sömnen kan jag tro och spelar
igenom alla dina gamla inpiskade
konstgrepp. Men jag ska’ ge dig in jag. Då
vi fört ned den här fremmande herrn ska’
jag röra till åt dig en sådan skön dosis,
min qvinna, en sådan skön dosis!

Försmaken deraf tycktes alls icke falla
mistress Affery på läppen; men utan
vidare häntydning på medicinens
beskaffenhet tog Jeremias ett annat ljus från mrs
Clennams bord och sade: — Nu min herre
skall jag kanske lysa er ned.

Mr Dorrit tackade på det
förbindligaste och gick, hvarpå mr Flintwinch
skyn-t dade att utan ett ögonblicks dröjsmål med
lås och kedja läsa till porten efter
ho-j nom. Återigen gingo tvenne karlar förbi
då mr Dorrit steg ut frän gården, den
ena kommande in, den andra gående ut;
som de ingenting sade steg dock -mr
Dorrit upp i vagnen som väntat honom och
for bort.

Innan han farit långt stannade kusken
| för att låta honom veta att han måst
uppge sitt namn, adress och nummer till de
okända karlarne, hvilka båda uppfordrat
honom dertill; likaså adressen der han
hemtat mr Dorrit, timman då vagnen
blif-vit beställd samt vägen de färdats. Allt
detta minskade ingalunda i mr Dorrits
tanke det besynnerliga i äfventyret,
hvilket också ständigt sväfvade för hans sinne
§å väl medan han satt grubblande
framför brasan som sedan då han gick till
sängs. Hela natten irrade han omkring
i det hemska gåtlika huset, såg de tvenne
karlarne misstroget bespeja honom, hörde
qvinnan med förklädet öfver hufvudet
skrika vid det knappt hörbara bullret och
fann den försvunne’ Rigauds lik än
be-grafvet i en källare, än inmuradt i en vägg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free