Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTEN DORRIT.
I TVENNE BÖCKER.
FÖRSTA BOKEN. FATTIGDOM.
(FORTSÄTTNING.)
NITTOND]«: KAPITLET.
Ilarshalseaft fader i tvä eller tre förhallanden.
Bröderna William och Fredrik Dorrit,
som spatserade fram och tillbaka på
fängelsegården — naturligtvis på den
aristokratiska eller pump-sidan, ty Fadren hade
gjort till en statsfråga att sällan gå med
sina barn på fattigsidan, annat än
söndagsmorgnar, juldagar och andra
högtidliga tillfällen, hvilka han ganska
punktligt iakttog, och vid dylika tillfällen lade
han sina händer på deras barns hufvuden
och välsignade dessa unga medellösa
varelser med en välvilja, som var ganska
uppbygglig — bröderna, som tillsammans
spatserade fram och tillbaka på
fängelsegården, voro en minnesvärd syn.
Fredrik, den frie, var så ödmjuk, lutad,
hop-krumpen och förbleknad; William, den
fångne, var så artig, nedlåtande, visade
sig så välvillig i medvetandet af att ega
en ställning i samhället, att i detta
hänseende, om ock ej i något annat, de båda
bröderna verkligen voro en syn att
förundra sig öfver.
De spatserade fram och tillbaka på
gården samma söndagsafton, då lilla Dorrit
hade det omförmälta mötet med sin
älskare på jernbron. Stats-affärerna voro
afslutade för dagen, couren hade varit tal-
rikt besökt, åtskilliga nya presentationer
hade egt rum, de tre shilling och sex
pence, som händelsevis blifvit
qvarlem-nade på bordet hade händelsevis växt till
tolf shilling och Marshalseas fader
veder-qvickte sig nu med några drag ur
cigarren. Då han sålunda spatserade fram
och tillbaka och helt välvilligt rättade sina
steg efter sin brors släpande gång, utan
att vara stolt öfver sin öfverlägsenhet,
men visande medlidande med denne
stackars varelse, öfverseende emot honom,
under det han utandades fördragsamhet
med hans svagheter i hvarje litet rökmoln,
som uppsteg från hans läppar och
försökte att komma öfver den med
jerntag-gar kantade muren, var han verkligen en
syn att förundra sig öfver.
Hans bror Fredrik med sina svaga
ögon, sin lama hand, sin lutande figur
och sitt i mörkret famlande förstånd,
släpade sig undergifvet fram vid hans sida
och emottog hans beskydd på samma sätt,
som han emottog hvarje annan händelse,
hvilken vederfors honom i den
labyrin-tliiska verld, der han gått förlorad. Han
höll som vanligt ett stycke brunaktigt,
hopskrynkladt papper i handen och tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
