Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig derur då och då en sparsam pris
snus. Sedan han nästan tvekande tagit
densamma, brukade han betrakta sin bror,
ej utan beundran, lägga händerna bakom
ryggen och släpa sig fram bredvid
honom, till dess han ånyo tog en pris eller
stannade för att se sig omkring —
kanske han hastigt saknade sin klarinett.
De fremmande, som besökt fängelset,
försvunno då nattens skuggor sänkte sig,
men gården var ännu temligen folkrik,
emedan de flesta medlemmarne voro ute
för att följa sina vänner till vaktstugan.
Under det bröderna gingo öfver gården,
såg William, den fångne, omkring sig för
att emottaga helsningar, hvilka han artigt
besvarade genom att lyfta på hatten, och
med en förbindlig min aktade han
Fredrik, den frie, från att stöta mot folk
eller att bli skuffad mot muren.
Medlemmarne en corps voro ej särdeles
tillgängliga för intryck, men äfven de
tycktes, hvar och en på sitt sätt, märka att
de tvcnne bröderna voro en syn att
förundra sig öfver.
— Du är litet nedstämd i afton,
Fredrik, sade Marshalseas fader. Ar det
något på färde?
— På färde? Han stirrade på honom
ett ögonblick och sänkte sedan åter
huf-vud och ögon. Nej, William, nej. Det
är ingenting på färde.
— Om du kunde förmås att putsa upp
dig litet, Fredrik —
— Jaha, jaha! sade den gamle
mannen hastigt. Men det kan jag ej. Det
kan jag ej. Tala inte om’et. Det är
allt förbi.
Marshalseas fader blickade på en
förbigående medlem, med hvilken han stod
på vänskaplig fot, liksom ville han säga:
— Det är en försvagad gammal man,
den här; men han är min bror, min herre,
min bror, och naturens röst är mäktig!
Derpå fattade han sin brors luggslitna
ärm och hjelpte att styra honom ur
vägen för pumpstången. Ingenting skulle
ha felats för att fullkomna hans karakter
som filosof, som sin brors ledare och vän,
om han endast hjelpt att styra honom ur
vägen för undergång, i stället för att styra
denna rakt på honom.
— Jag tror, William, sade föremålet
för hans ömma uppmärksamhet, att jag
är trött och jag skäll gå hem och lägga
mig.
— Min bästa Fredrik, svarade den
andre, låt mig ej hindra er. Gör inga
uppoffringar för mig.
— Nattvak och stark värme och år
också, förmodar jag, försvaga mig, sade
Fredrik.
— Min bäste Fredrik, återtog
Marshalseas fader, tror du att du är
tillräckligt rädd om dig?
Tror du att ditt lefnadssätt är så
ordentligt och metodiskt som — får
jag-säga mitt? För att ej ånyo upprepa den
lilla egenhet, som jag nyss omnämnde,
tror jag ej att du har tillräcklig motion
och frisk luft, Fredrik. Här är
promenaden, som alltid står till din tjenst.
Hvar-för begagnar du den ej mer regelbundet?
— Åh! suckade den andre. Jaha, jaha,
jaha.
— Det tjenar till ingenting att säga
jaha, jaha, min bäste Fredrik, fortfor
Marshalseas fader med mild vishet, om
du ej handlar derefter. Tänk på min
ställning, Fredrik. Jag är ett slags
exempel. Nödvändigheten och tiden ha lärt
mig hvad jag bör göra. Yid vissa
bestämda timmar på dagen finner du mig
på promenaden, i mitt rum, i vaktstugan,
läser jag tidningen, emottar fremmande,
äter och dricker. Jag har t. ex. flera
år vant Amy vid att gifva mig mina
måltider på klockslaget. Amy har växt upp,
väl kännande vigten af dessa anordningar
och du vet hvilken god flicka hon är.
Brodern suckade endast igen, under det
han halft drömmande släpade sig fram:
— Ah! Jaha, jaha, jaha.
— Min bäste vän, sade Marshalseas
fader, i det han lade handen på hans
axel och med mildhet hejdade honom —
med mildhet, emedan han var så svag,
den stackars beskedlige varelsen; du sade
det nyss och det betyder ej mycket, om
du också menar mycket. Jag önskar att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
