Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men han gjorde motstånd och bortstötte
hennes hand.
— Om jag bara hade ett porträtt af
mig sjelf sådan jag dä var, om det vore
aldrig så illa gjordt, så skulle du vara
stolt deröfver, ja, du skulle vara stolt
deröfver. Men jag har ej nagot sådant.
Låt derföre mig bli ett varnande
exempel. Må ingen, utropade han, i det han
stirrade vildt omkring sig, underlåta att
gömma åtminstone sä mycket från den
tid, då han var välmående och ansedd.
Må hans barn åtminstone ha den
ledtråden till hvad han varit. Om ej mitt
an-sigte, då jag är död, antager detta
längesedan försvunna utseende — man säger
att sadant händer, jag känner det ej —
så skola mina barn aldrig ha sett mig.
— Fader, fader!
— O förakta mig, förakta mig! Se
bort ifrån mig, lyssna ej till mig, tysta
mig, rodna för mig, gråt öfver mig —
Också du, Amy! Gör det, gör det! Jag
gör det sjelf! Jag är härdad nu, jag har
sjunkit för lågt för att engang bry mig
derom.
—- Bäste fader, älskade fader, mitt
hjer-tas älskling!
Hon omslöt honom med sina armar,
förmådde honom att åter nedsjunka i
stolen, fattade den upplyftäde armen och
försökte att lägga den omkring sin hals.
— Låt den ligga der, fader. Se på
mig, pappa, kyss mig! Tänk på mig, bara
ett enda litet ögonblick!
Men han fortfor ändå på samma vilda
sätt, som dock småningom förbyttes till
ett ömkligt klagande.
•— Och likväl åtnjuter jag någon
aktning här. Jag har kämpat emot. .lag
är ej fullkomligt nedtrampad. Gå ut och
fråga, hvem som är den förnämste på
detta ställe. Man skall säga dig, att det
är din far. Gå ut och fråga hveni, som
aldrig missaktas, hvem, som alltid
behandlas med en viss grannlagenhet. Man skall
säga, din far. Gå ut och fråga, hvilkens
begrafning här (den måste bli här, ty jag
vet att den kan ej bli annorstädes) skall
väcka mer uppseende ja, kanske mer sorg,
än någon annans, som utgått genom dessa
j) portar. Man skall svara dig, din fars.
Nåväl då, Amy! Amy! Är din far så
I allmänt föraktad? Är det ingenting som
talar godt för honom? Skall du ej
kom-ij ma ihåg något annat hos honom än lians
]| förfall och förnedring? Skall du ej kunna
j| minnas honom med ömhet när han,
stac-| kars förskjutne varelse, är borta, är borta?
Ilan utbrast i tårar af grå t mildt
medlidande med sig sjelf och tillät henne
slutligen att omfamna sig, att taga vård om
sig, att lata sitt gråa hufvud hvila niot
hennes kind oeli begret sitt elände. Snart
förändrade han föremålet för sina
klagovisor och utropade, under det lian
omslöt henne med sina armar, då hon
omfamnade honom, o Amy, hans moderlösa,
öfvergifna barn! O alla dagar, som han
sett hennes omsorg och arbete för honom?
Derpå återgick han till sig sjelf och
sade henne svagt huru mycket mer hon
skulle älskat honom, om hon känt honom
sådan han fordom var, och huru han
skulle ha gift henne med en gentleman,
som skulle ha varit stolt öfver henne som
hans dotter, och huru (härvid gret han
äter) hon först skulle ha ridit på sin egen
häst vid hans faderliga sida, och huru
hopen (hvarmed han i sjejfva verket
menade dc personer, som gifvit honom de
tolf shilling han nu hade i sin licka)
vörd-nadsfullt skulle ha trängt sig på de
dammiga vägarne.
Än skrytsam, än förtviflande, men i
båda fallen en fånge, angripen af
fängelsets smitta, hvars orena luft inträngt i
hans själs innersta, uppenbarade han
sålunda sitt förnédringstillstånd för sitt
kärleksfulla barn. Ingen annan såg
någonsin alla detaljerna i hans förödmjukelse.
Föga anade de medlemmar, som nu i sina
rum skrattade åt hans sista tal i
vakt-stugan, hvilken allvarsam tatla de denna
söndagsafton egde i det ringa galleriet vid
Marshalsea.
Under den klassiska tiden fanns en
gång en dotter — kanske — som födde
sin far i fängelset så som hennes mor en
gång hade födt henne. Ehuru lilla
Dorrit tillhörde den oromantiska nya tiden
och endast var engelska, gjorde hon dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
