Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pen hela natten och tycktes skämmas för
sig sjelf, samt gömma sig i en gränd,
tvekade hon att nalkas den; hon afhölls än
mer derifrån vid åsynen af ett halft
dussin väl rakade gentlemen, som ej voro
särdeles olika samfundets medlemmar och
slogo dank i portens grannskap. Då hon,
lugnad af denna likhet, vände sig till dem
för att få reda på miss Dorrit, lemnade
de henne rum för att inträda i en mörk
sal — som mer liknade en stor ruskig,
utslocknad lampa än något annat — der
hon kunde höra musik på afstand och
ljud af dansande fotter. En man, som
tycktes behöfva. vädras, ty han säg helt
blåmöglad ut, satt lik en spindel och
bevakade detta mörka ställe ifrän ett håF i
ena hörnet; han sade henne, att han skulle
skicka upp ett bud till miss Dorrit med
den första damen eller herrn, som
passerade derigenom. Den första dam, som
gick igenom rummet, hade en rulle noter,
till hälften instoppad i sin muff, till
hälften utanför densamma, samt såg
alltigenom så tillskrynklad ut. att det tycktes
skulle hafva varit ett verkligt
barmher-tighetsverk att stryka ut henne. Men hon
var mycket godlynt och sade: “Kom med
mig, jag skall snart taga reda på miss
Dorrit åt er.” Miss Dorrits syster följde
henne derföre och närmade sig med hvarje
steg, hon tog i mörkret, ljuden af musik
och dansande fötter.
Slutligen konimo de i en labyrinth af
dam, der en mängd personer tumlade om
h varandra och der det var en sådan oreda
af obegripliga figurer af bjelkar,
ställningar, tegelstensmurar, rep och rullar, en
sådan blandning af gasljus och dagsljus,
att de tycktes hafva framför sig
afvigsi-dan af modellen till verldsbyggnaden.
Liten Dorrit, öfverlemnad åt sig sjelf och
hvarje ögonblick skuffad af någon, kände
sig helt yr i hufvudet, då hon hörde sin
systers röst.
— Kors, gubevars, Amy, hur kommer
du hit?
— Jag önskade råka dig, kära Fanny,
och som jag skall vara borta hela dagen
i morgon och jag visste att du skulle vara
sysselsatt hela dagen i dag, trodde jag —
— Men en sådan idé, Amy! Att du
skulle komma här bakom! Nå, aldrig i
verlden!
Under det hennes syster sålunda
hel-sade henne med ej särdeles vänlig ton,
förde hon henne till en mer öppen del af
labyrinthen, der åtskilliga gyldene stolar
och bord voro hopade tillsammans, och
der en mängd uuga damer pratande suto
på livad de kunde finna. Alla dessa
unga damer behöfde strykas ut och hade
ett besynnerligt sätt att låta blickarne irra
omkring, under det de pratade.
Just som systrarna kommo dit stack en
entonig gosse med skottsk mössa fram
hufvudet på ena sidan om en bjelke till
venster och sade: “inte så mycket väsen
der, damer!” hvarpå han försvann. Straxt
derefter syntes en liflig herre med ett
långt, yppigt svart hår titta fram vid en
bjelke på högra sidan och säga: ”inte så
mycket väsen der, sötungar!» hvarpå ock
han försvann.
— Att du skulle komma bland
theater-personalen, Amy, hade verkligen varit det
sista jag skulle tänkt på! sade hennes
syster. Men säg, hur kunde du komma hit?
— Jag vet inte. Det fruntimret, som
sade dig att jag var här, förde mig in.
— Just lik er, små stillsamma
varelser! Ni kan komma fram livar som helst,
tror jag. Jag skulle aldrig kunna ha gjort
det, Amy, fast jag känner verlden så
mycket bättre.
Det var familjens vana att antaga
såsom lag att hon var en liten, simpel,
huslig varelse, som ej egde de öfrigas visa
och stora erfarenhet. Denna familjedikt
var familjens utsago om sig sjelf i
opposition till hennes tjenster. För att ej
uppskatta dem för högt.
— Nå väl! Och livad har du nu på
hjertat, Amy? Naturligtvis har du något
på hjertat, som angår mig? sade Fanny.
Hon talade som om hennes syster, två
eller tre år yngre än hon sjelf, varit
hennes fördomsfulla mormor.
— Det är ej mycket; men sedan du
talte om för mig om fruntimret, som
gaf dig armbandet, Fanny —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
