Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den entonige gossen framstack
hufvu-clet vid bjelken till venster och sade: “pass
på der, damer!“ och försvann. Den
liflige herrn med svarta håret framtittade
plötsligt vid bjelken till höger och sade:
"pass på der, sötungar!“ samt försvann
också. Derpå uppstego alla de unga
damerna och begynte att bakifrån skaka ut
sina kjortlar.
— Nåväl, Amy? sade Fanny, i det hon
gjorde som de öfriga, hvad ville du säga?
Sedan du berättade mig att ett
fruntimmer hade gifvit dig det armband du
visade’ mig, Fanny, har jag ej varit
riktigt lugn i afseende pä dig och skulle
gerna önska få veta litet mer, om du ville
förtro mig det.
— Nu, damer! sade pojken med
skott-ska mössan.
Nu, sötungar! sade herrn med svarta
håret.
De voro alla försvunna inom ett
ögonblick och äter hördes musiken och ljudet
af de dansandes steg.
Lilla Dorrit satt i en gyldene stol, helt
hufvudyr af dessa häftiga afbrott.
Hennes syster och de öfriga voro länge borta;
och under deras frånvaro hördes en röst
(sorti tycktes vara herrns med svarta
håret) ständigt räkna till musiken: ”ett, två,
tre, fyr’, fem, sex — så! ett, två, tre,
fyr’, fem, sex — så! Raka, sötungar! ett,
två, tre, fyr’, fem, sex — så!
Slutligen tystnade rösten och de
kom-mo alla ut, mer eller mindre andtrut na,
insvepte sig i sina shawlar och gjorde
sig färdiga att gå.
— Vänta ett ögonblick, Amy, och låt
dem gä före oss, hviskade Fanny.
De voro snart allena; och ingenting mer
af vigt inträffade annat än, att gossen
tittade fram vid sin vanliga bjelke och sade:
-alla hiir i morgon klockan elfva, damer!"
och herrn med svarta håret tittade fram
vid sin vanliga bjelke och sade: “alla här
i morgon klockan elfva, sötungar!” livar
och en på sitt vanliga sätt.
Då de voro allena rullades något upp
eller togs bort på samma sätt och
framför dem var en stor tom brunn, i hvars
djup Fanny såg ned och sade: ”nu, on-
kel!” Lilla Dorrit, hvars ögon började
blifva vana vid mörkret, märkte honom
dä helt otydligt i botten på brunnen, der
han stod ensam i ett mörkt hörn och höll
instrumentet i det trasiga fodralet under
sin arm.
Det säg ut som om det adägsna höga
galleriet med sina fönster, hvarigenom
man märkte en liten remsa af himlen,
varit den punkt af den gamle mannens
bättre dagar, hvarifrån han nedstigit, till
dess han småningom sjunkit ned der till
bottnen. Han hade varit på detta ställe
sex aftnar i veckan under inånga år, men
man hade aldrig märkt, att han upplyftat
sina ögon frän noterna och man trodde
bestämdt ej, att han någonsin sett ett
spektakel. Det var en sägen på stället, att
han icke en gång till utseendet kände de
populära hjeltarne och hjeltinnorna, och
att den förste komikern hade gjort
gri-maccr åt honom på sitt ypperligaste sätt,
femtio aftnar efter hvaraudra, i anseende
til! ett vad, utan att han visat ett tecken
till medvetande deraf. Sniekrarne brukade
skämtande säga, att han var död, fast
han cj märkte det; de, som besökte
parterren, trodde att han tillbragte hela sitt
lif, natt och dag, söndag och hvardag i
orkestern. De hade pröfvat honom
åtskilliga gånger med att bjuda honom snus
öfver skranket, och han hade alltid
svarat på denna uppmärksamhet genom att
ögonblickligt vakna upp på ett sätt, hvari
man skönjde en svag vålnad af
gentleman; med detta undantag deltog han ej
på något sätt i det, som tilldrog sig
omkring honom, annat än medelst sin
klarinettstämma; i enskilta lifvet, der det ej
fanns någon klarinettstämma, deltog han
ej alls. Somliga sade, att han var fattig,
andra att han var en rik girigbuk; men
han sade intet, höjde aldrig sitt nedböjda
hufvud, förändrade aldrig sin släpande
gång genom att upplyfta sin fot, som
förlorat all spänstighet, från marken. Ehuru
han nu väntade på sin brorsdotters
kallelse, hörde han ej förrän hon ropat tre
eller fyra gånger; ej heller öfverraskades
lian af att se tvenne brorsdöttrar i stället
för en, men sade endast med sin darran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
