Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket ung, då jag gifte mig), som är
två eller tre och tjugu.
Fanny sköt fram underläppen och
hennes ögon blickade halft triumferande på
systern.
— En son, som är två eller tre och
tjugu. Han är något liflig af sig, hvilket
är vanligt hos unga män i societetslifvet,
och han är mycket tillgänglig för intryck.
Kanske brås han deri olyckligtvis pä mig.
Jag är sjelf af naturen mycket tillgänglig
för intryck. Den ömtåligaste varelse. Mina
känslor uppröras i ett ögonblick.
Hon sade detta och allt annat med så
mycken köld, som om hon varit af snö;
_ glömde bort systrarne långa stunder och
tycktes tilltala någon utgrening af
societetslifvet. Till dess uppbyggelse ordnade
hon också stundom sin drägt och ändrade
sin ställning på soffan.
— Som sagdt är, han är mycket
tillgänglig för intryck. Det är ej någon
olycka i sakernas naturliga ställning, men
vår ställning är ej naturlig. Hvilket
otvif-velaktigt är mycket beklagansvärdt,
isynnerhet för mig, som är ett naturens barn.
ehuru jag ej får visa det; men så är det.
Societetslifvet förtrycker och beherrskar
oss — Fogel, var tyst!
Papegojan hade utbrustit i ett häftigt
gapskratt, sedan den krökt flera galler
med sin krokiga näbb och slickat dem
med sin svarta tunga.
— Det är onödigt att nämna för en
person med ert goda förstånd, vidsträckta
erfarenhet och förfinade känslor, sade mrs
Merdle från sitt bo af purpur och guld,
under det hon upptog lorgnetten för att
uppfriska sitt minne, angående den
person, som hon tilltalade, att theatern
stundom har ett tjusande behag för unga män
af denna slags karakter. Då jag säger
theatern, menar jag dermed dess qvinliga
personal. Här jag derföre hörde, att min
son skulle vara betagen i en dansös, visste
jag livad detta vanligen betyder i
societetslifvet och förmodade, att hon var
dansös vid operan, ty det är der som de
unga män, hvilka tillhöra societeten van- |
ligen bli förtjusta.
Hon drog sina hvita händer öfver
hvarandra, och betraktade nu systrarna; de
många ringarne på hennes fingrar
skrapade hårdt emot hvarann.
— Som er syster kan säga er, blef
jag mycket förvånad och bedröfvad, då
jag fick höra hvad det var för theater.
Men då jag fann, att er syster genom
att afslå min sons anbud (jag måste
tillägga på ett oväntadt sätt) hade bragt
honom ända derhän att fria till henne
blefvo mina känslor djupt ångestfulla
•—• bittra.
Hon strök med handen öfver venstra
ögonbrynet och rättade dess kontur.
— I den förtviflade ställning, hvari jag
befann mig och som endast en mor —
hvilken tillhör societetslifvet — kan förstå,
beslöt jag att sjelf bege mig till theatern
oeh yppa mitt sinnestillstånd för dansösen.
Jag presenterade mig sjelf för er syster.
Jag fann henne till min förvåning i
många fall olik hvad jag hade föreställt mig
och säkert aldramest, då hon mötte mig
med — hur skall jag uttrycka mig? —
ett slags anspråk på att tillhöra god familj.
Mrs Merdle smålog.
— Jag sade er. min fru, sade Fanny,
mer och mer rodnande, att ehuru ni fann
mig i denna ställning, var jag dock så
vida öfver de andra att jag ansåg min
familj lika god som er sons; och att jag
hade en broder, som i betraktande af
dessa omständigheter skulle vara af
samma tanke och ej anse en dylik förbindelse
som någon heder.
— Miss Dorrit, sade mrs Merdle,
sedan hon med en kylande blick
lorgnette-rat henne, just hvad som jag ämnade säga
er syster för att uppfylla er begäran. Jag
är er mycket förbunden för att ni så noga
ihågkommer det och sålunda förekommer
mig. Jag tog genast, vändande sig till
lilla Dorrit, (ty jag är en impulsiv
varelse) ett armband från min arm och bad
er syster tillåta mig att fästa det kring
hennes, som ett tecken till mitt välbehag
öfver, att vi så till vida kunde stå på
samma fot med hvarandra, då vi
afhand-lade detta ämne. (Detta var fullkomligt
sannt, ty hon hade under vägen till mö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
