Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tet köpt en billig grannlåtsartikel, i akt
och mening att begagna den som mutor.)
— Och jag sade er, mrs Merdle, sade
Fanny, att fastän vi äro fattiga är o vi
dock höjda öfver hopen.
— Jag tror att ni nyttjade just dessa
ord, miss Dorrit, medgaf mrs Merdle.
— Och jag sade er, mrs Merdle,
fortfor Fanny, att dä ni talade till mig om
er sons högre ställning i societetslifvet,
var det ganska möjligt, att ni misstog er
i er förmodan angående min härkomst;
och att min fars ställning äfven i den
societet, der han nu befann sig (hvilken
den var, kände jag bäst,) var ganska höjd
öfver mängdens och erkänd som sådan.
— Fullkomligt riktigt, bekräftade mrs
Merdle. Ett verkligen benndransvärdt
minne.
— Jag tackar er, min fru. Kanske
ni nu vill vara så god och meddela min
syster resten.
— Det är mycket litet att tillägga sade
mrs Merdle, i det hon åter betraktade
bredden af sitt bröst, för att öfvertyga
sig om, att hon hade tillräckligt utrymme
för sin känslolöshet) men det länder er
syster till heder. Jag visade er syster
sakens verkliga ställning; omöjligheten att
den societet, inom hvilken vi rörde oss,
skulle kännas vid den societet, hvari hon
befann sig — ehuru jag visst ej tviflar
på att den är högst angenäm; det
utomordentliga obehag hon sålunda skulle
ådraga den familj, hvarom hon har så höga
tankar, och som vi skulle anse oss
nödsakade att nedblicka på med förakt, från
hvilken vi (för att talas som societeten)
skulle känna oss tvungna att draga oss
tillbaka med afsky. Kortligen, jag
vädjade till er systers prisvärda stolthet.
— Låt min syster också veta, om ni
behagar, mrs Merdle, sade Fanny litet
förargad, i det hon gaf en knyck åt sin
granna florshatt, att jag redan förut haft
den äran att säga er son, att jag alls icke
hade något otalt med honom.
— Må göra, miss Dorrit medgaf mrs
Merdle, kanske jag borde ha nämnt det
förut. Om jag ej tänkte derpå, så var
det kanske, emedan jag ihågkom den fruk-
tan jag den tiden hyste, att han kunde
vara enträgen och ni få något otalt med
honom. Jag nämnde sålunda till er
syster — jag vänder mig åter till den icke
— theatraliska miss Dorrit — att min
son, i händelse af ett sådant giftermål,
ej skulle kunna påräkna något, utan
blif-va en fullkomlig tiggare. (Jag nämner
detta endast som ett faktum, hvilket utgör
en del af min berättelse och icke i den
förmodan, att det hade något inflytande
på er syster, annat än på det förståndiga
och rättmätiga sätt, hvilket i betraktande
af vårt artificiella samhällsskick, måste
inverka på oss under dylika förhållanden.)
Slutligen efter några stolta ord och
någon häftighet å er systers sida, kommo
vi till den nöjaktiga slutsatsen, att det ej
var någon fara på färde; och er syster
var så god och tillät mig att, genom min
klädessönlinerska, gifva henne ett eller
par bevis på min aktning.
Lilla Dorrit såg sorgsen ut och
betraktade Fanny med en orolig blick.
— Hon lofvade mig också, sade mrs
Merdle, det nuvarande nöjet att se henne
ännu en gång och att skiljas från henne
på det vänligaste sätt. Vid hvilket
tillfälle, tillade mrs Merdle, i det hon
lem-nade sin plats och stack något i Fannys
hand, miss Dorrit kanske vill tillåta mig
att säga henne farväl med många
välönskningar, på mitt vanliga tråkiga sätt.
Systrarne uppstego på samma gång och
de stodo alla bredvid papegojans bur, som
under det hon med klon afslet en bit
skorpa, hvilken hon sedan utspottade,
tycktes håna dem med en ståtlig dans af
kroppen, utan att röra fotterna och
hastigt vände sig upp och ned samt släpade
sig öfver den yttre sidan af sin gyldene
bur med tillhjelp af sin grymma näbb och
sin svarta tunga.
— Adjö, miss Dorrit, jag önskar er
allt godt, sade mrs Merdle. Om endast
det tusenåriga riket eller något dylikt
kunde komma till stånd, så kunde jag en gång
möjligen få det nöjet att lära känna en
mängd förtjusande och talangfulla
personer, från hvars sällskap jag nu är
utesluten. Ett mera primitift samhällsskick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
