Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom ett lindrigt, men dock verksamt
stimulerande medel?
— Ja, sade läkaren, J ha’n båda rätt.
Men jag må så gerna säga er, att jag ej
kan finna att något fattas mr Merdle.
Hans kroppskonstitution är stark som
noshörningens, hans matsmältning god som
strutsens och han har ostrans
samman-dragningskraft. Hvad nerver angår, är
mr Merdle af ett lugnt lynne och på
intet vis en känslig man; jag kunde nästan
säga att han är lika osårbar som
Achil-les. J mån väl anse det besynnerligt, att
en sådan man skulle tro sig illamående
utan någon orsak. Men jag kan ej finna
att något fattas honom. Han har
kanske något inrotadt, förborgadt lidande. Jag
vet icke. Jag säger endast att ännu har
jag ej funnit hvari det består.
Det syntes ingen skugga af mr Merdles
lidande på den hals, hvilken prunkade
med ädelstenar och täflade med flera
andra dylika präktiga expositioner; det syn-
tes ingen skugga af mr Merdles lidande
på unge Sparkler, då han ströfvade
genom rummen i sin mani att uppsöka
någon tillräckligt ovalbar ung dam utan allt
nonsens; det syntes ingen skugga af mr
Merdles lidande på familjerna Barnade
och Stiltstalking, som der representerades
af hela kolonier; ej heller på någon
annan i sällskapet. Afven på honom sjelf
syntes skuggan temligen svagt, då han nu
rörde sig bland hopen och mottog dess
hyllning.
Mr Merdles lidande. Samhället och
han hade så mycket att göra med
hvarandra i alla andra fall, att man ej kunde
föreställa sig att hans lidande, om han
verkligen hade något, vore hans enSak.
Hade han det der djupt inrotade,
förborgade lidandet och fick någon doktor reda
derpå? Tålamod. Emellertid hade
skuggan från Marshalseas murar verkligen ett
förmörkande inflytande, som man kunde
märka på familjen Dorrit under hvarje
stadium af solens lopp.
TJUGONDE ANDE A KAPITLET.
En gåta.
Mr Clennam steg ej i gunsten hos
Marshalseas fader i samma proportion
som hans visiter blefvo tätare. Hans
tröga fattningsgåfva, beträffande den stora
frågan angående tributer, var ej beräknad
att uppväcka beundran i det faderliga
bröstet, men sårade fastmer dess ömtåligaste
punkt, ja, ansågs som en fullkomlig brist
på gentlemanlika känslor. I afseende på
mr Clennam började det faderliga sinnet
nu erfara ett intryck af felslagna
förhoppningar, förorsakadt af upptäckten att
denne gentleman ej egde den finkänslighet
som hans förtroendefulla natur tillskrifvit
honom. Fadern gick så långt, att han
yttrade inom sin lilla familje-cirkel, det
han fruktade, att mr Clennam ej var en
man med ädla instinkter. Han anmärkte,
att han i sin publika ställning som sam-
hällets ledare och representant var
lycklig att emottaga mr Clennam, då denne
uppvaktade honom för att betyga sin
vördnad; men han tyckte ej, att han
personligen fann nöje i hans sällskap. Det
tycktes vara något bristande hos honom
(han visste ej sjelf hvad det var).
Emellertid brast ej fadern i yttre
höflighets-betygelser, utan visade honom tvertom
mycken uppmärksamhet; måhända hyste
han det hoppet, att om han än ej var en
man med tillräckligt stora och lysande
själsförmögenheter för att frivilligt och
oombedd förnya sin första tribut, kunde
det dock ligga inom hans naturs förmåga
att* motsvara ett förtroende, i händelse
man gjorde några försök i den vägen.
I sin trefliga egenskap af
gentlemannen utifrån, som händelsevis blifvit in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
