Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
En gåta.
— Nej, min herre, jag går bara litet
här för ombytes skull.
De gingo tillsammans och hon återtog
sitt förtroendefulla sätt emot honom,
blickade upp i hans ansigte och sade, sedan
hon sett sig omkring:
— Det är så besynnerligt. Kanske ni
knappt kan förstå det. Det förefaller mig
ibland som om det vore känslolöst att
gå här?
— Känslolöst?
— Att se floden och så mycket af
himlen och så många föremål och sådan
rörelse och omvexling. Och att sedan gå
tillbaka dit bort, ni vet, och finna honom
inom samma inskränkta område.
— Ack, jaså! Men ni måste
ihågkom-ma, att när ni går tillbaka medtager ni
dessa föremåls ande och inflytande för
att muntra honom.
— Gör jag? Ack, jag hoppas att jag
gör det! Men jag är rädd att ni tror för
mycket om mig och anser mig ha större
förmåga än jag eger. Skulle jag kunna
skänka er någon tröst, om ni voro i
fängelse ?
— Ja, lilla Dorrit, jag är säker derpå!
Af darrningen på hennes läpp och af
en förbi-ilande skugga af djup rörelse på
hennes ansigte, förstod han, att hennes
själ var hos fadern. Han förblef tyst
några minuter, på det hon skulle
återvinna sitt lugn. Lilla Dorrit, som nu
darrade vid hans arm, harmonierade
mindre än någonsin med mrs Chiverys
theo-rier, men var dock ej oförenlig med en
ny fantasi, som uppvaknat hos honom,
nemligen att det kunde vara någon
annan, på ett hopplöst — en än nyare
fantasi — på ett hopplöst, oupphinneligt
af-stånd.
De vände om och Clennam sade: »här
kommer Maggy!» Lilla Dorrit såg
förvånad upp och de stodo midt emot Maggy,
som vid deras åsyn stannade tvärt. Hon
hade trafvat framåt, så tankspridd och
ifrig, att hon ej igenkänt dem förr än de
vände sig emot henne. Hon såg i
samma ögonblick så ångerfull ut, att sjelfva
korgen fick en anstrykning deraf.
— Maggy, du lofvadé mig att stanna
hos pappa.
— Så ville jag, lilla; mamma, men han
ville ej låta mig få’et. Om han ta’r och
skickar bort mig, så ska’ jag väl gå. Om
han ta’r och säger, »Maggy, just spring
bort med det dera brefvet och kom
tillbaka igen och du ska’ få sex pence om
svaret är godt,» så måste jag göra’t.
Kors, lilla mamma, hvad ska’ ett stackars
tioårigt kräk göra? Och om mr Tip —
om han råkar komma in, när jag
kommer ut och om han säger, »hvart går du,
Maggy?» och om jag säger, »jag går dit
och dit,» och om han säger, »jag skall
också fresta på,» och om han går in till
Georg och skrifver ett bref, och om han
ger det till mig och säger, “bär det till
samma ställe och om svaret är godt, så
ska’ du få en shilling14 så ä’ det inte mitt
fel, mamma!
Arthur läste i lilla Dorrits nedslagna
ögon, att hon förutsåg, till hvilken
bref-ven voro ställda.
— Jag ska’ gå dit och dit. Så der!
Jaha, det ä’ hvart jag ska’ gå, sade
Maggy. Jag ska’ gå dit och dit. Det ä’ inte
ni, lilla mamma, som har något att göra
med det — det ä’ ni, vet ni, sade
Maggy, i det hon vände sig till Arthur. Det
ä’ bäst att ni nu går dit och dit, och
låter mig ta’ och ge er dem.
— Vi behöfva ej vara så noga heller,
Maggy. Gif mig dem här, sade Arthur
med låg röst.
— Nå, så kom då hit på andra sidan,
svarade Maggy med en temligen högljudd
hviskning. Lilla mamma skulle ej veta
någonting om’et, och hon hade heller
aldrig fått veta om’et, om ni bara hade
gått dit och dit, i stället för att ströfva
och stryka omkring på det här sättet.
Det ä’ inte mitt fel. Jag måste göra som
man säger mig. De borde skämmas för
att skicka mig.
Clennam gick öfver till andra sidan
och öppnade hastigt brefven. Det ifrån
fadern innehöll, att, som han helt oväntadt
befann sig i en ovanlig förlägenhet genom
uteblifvandet af en med säkerhet
påräknad penningremiss från staden, fattade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
