Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Man har sagt mig detsamma, sade
Clennam kallt.
Mr Pancks, som nu tycktes vara
färdig att afgå, ångade af i ögonblicket och
utan vidare krus eller ceremonier hördes
han fnysa på trappan och under det han
arbetade sig fram i gården, redan innan
han tycktes ha lemnat kontoret.
Under resten af dagen var Blödande
Hjertats gård i stor förvirring, ty den
bistre Pancks kryssade derigenom; han
lexade upp innevånarne för deras
långsamhet i betalningsväg, begärde sina
fordringar, utstötte hotelser om utkastning
och utmätning, grälade på dem som ej
kunde betala, skickade framför sig ett helt
svall af förskräckelse och lemnade ett
dylikt i sitt kölvatten. Små hopar af folk,
ditlockade af en olycksbådande
dragningskraft, drefvo omkring utanför det hus,
der man visste honom vara, och
uppsnappade fragmenter af hans tal till
iunebyg-garne; när man sedan hviskade, att han
kom i trappan, hunno de ej skingra sig
hastigt nog, förrän han oförmodadt stod
midt ibland dem, frågade efter deras egna
skulder och nedgjorde dem på stället.
Under resten af dagen hördes öfver hela
gården mr Pancks’ »livad tänkte de på?«
och, “hvad menade de med det?“ mr
Pancks ville ej höra talas om ursäkter,
ej om klagomål, ej om reparationer, ej
om någonting annat än reda penningar.
Under det han svettades och fnös och
for omkring i de mest fantastiska
riktningar, blef han hetare och sotigare med
hvarje ögonblick, till dess han slutligen
försatte gårdens ström i det mest upp-
rörda och grumliga tillstånd. Den hade
ej lugnat sig till stilla vatten igen fulla
två timmar sedan man sett honom
försvinna i rök vid horizonten på det
öfver-sta trappsteget.
Samma qväll sågos åtskilliga små
grupper af Blödande Iljertan på gårdens mest
populära mötesplatser och bland dem kom
man enhälligt öfverens om, att mr Pancks
var en hård man att ha att göra med;
och att det verkligen var att beklaga, att
en sådan man som mr Casby skulle låta
honom uppbära hyrorna, och aldrig lära
känna honom i sin rätta dager. Ty (sade
de Blödande Hjertana), om en gentleman
med det håret och de ögonen sjelf uppbar
sina hyror, då skulle allt det der bråket
och tråket och svårigheterna inte komma
i fråga, utan då skulle det gå mycket
annorlunda till.
Men just denna samma timme och
minut, kom patriarken — som på
morgonen, innan plågo-scenerna tagit sin
början, värdigt hade seglat igenom gården,
med tydlig afsigt att visa sitt förtroende,
sin glänsande hjessa och sina silkeslockar
— samma timme och minut kom denna
första klassens humbug, som förde tusen
kanoner, och häfde sig tungt in i dockan,
der hans lilla bogserbåt låg helt uttröttad,
samt sade, under det han vände på
tum-marne:
— Ett ganska dåligt dagsarbete, Pancks,
ganska dåligt dagsarbete. Det tyckes mig,
och jag måste på ett kraftigt sätt göra
denna anmärkning, för att göra mig sjelf
rättvisa, att ni borde ha fått mycket mera
pengar, mycket mera pengar.
TJUGONDEFJERDIl KAPITLET.
Spådomar.
Lilla| Dorrit erhöll samma afton ett
besök af mr Plornish, hvilken, sedan han,
genom en serie af hostningar, som voro
så anmärkningsvärda, att de verkligen
tycktes gynna den tron, att hennes far,
i afseende på hennes sysselsättning som
sömmerska, var ett bevis på sanningen af
axiomet, att det ej finnes några så
blinda som de, hvilka ej vilja se, låtit henne
förstå att han önskade ett enskildt
samtal med henne, fick en audiens på
trappan utanför dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
