- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
189

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

na stilla tid visade sig mr Pancks sakta
framför henne och nickade vänligt.

— Tycker att det ä’ lite långsamt, miss
Dorrit? frågade Pancks med låg röst.

— Nej, jag tackar er, min herre, sade
lilla Dorrit.

— Flitig, ser jag, anmärkte mr Pancks,
som tumvis stal sig in i rummet. Hva’
ä’ det der för slag, miss Dorrit?

— Näsdukar.

— Ä’ det, kors! sade Pancks. Det skulle
jag inte ha trott. Han blickade allsicke
på dem, men endast på lilla Dorrit.
Kanske undrar ni hvem jag ä\ Skall jag
säga er det? Jag ä’ en spåman.

Lilla Dorrit började tro att han var
tokig.

— Jag tillhör min principal med kropp
och själ, sade Pancks; ni såg min
principal äta middag der nere. Men jag gör
lite extra ibland; enskilt, fullkomligt
enskilt, miss Dorrit.

Lilla Dorrit såg på honom tviflande
och icke utan förskräckelse.

— Jag skulle önska få titta er i
handen, sade Pancks. Vill ni ej visa mig
den? Låt mig ej störa er.

Men han störde henne så till vida, att
hon ej önskade hans sällskap; hon lade
dock ned sitt arbete i knäet för ett
ögonblick och framräckte sin högra hand med
fingerborgen på.

— År af arbete, hä? sade Pancks, i
det han sakta vidrörde den med sitt
grof-va pekfinger. Men hvad annat ä’ vi
gjorda för? Ingenting. Hallo! i det han
blickade på linierna. Hvad ä’ det der med
jerngallren? Det ä’ ett Collegium. Och
hvad ä’ det der med grå nattrock och
svart sammetsmössa ? Det ä’ en far. Och
hvad ä’ det der med klarinetten? Det ä’
en onkel. Och hvad ä’ det der med
dansskor? Det ä’ en syster. Och hvem ä’
det der, som tänker för dem alla? Kors,
det ä’ ni, miss Dorrit!

Hennes ögon mötte hans, då hon
undrande blickade upp i hans ansigte, och
hon tyckte att, ehuru hans ögon voro
skarpa, såg han dock mildare och bättre
ut,* än han förefallitt henne vid middagen.
Hans ögon riktades åter på hennes hand,

och hon förlorade tillfället att bekräfta
eller rätta sitt omdöme.

— Nå, det vore då sjelfva f—n, om
det inte ä’ jag, som står i den der vinkeln,
mumlade Pancks, i det han tecknade en
linie i hennes hand med sitt klumpiga
finger. IIvad gör jag här? IIvad ä’
bakom mig?

Han drog sitt finger långsamt ned till
handlofven, omkring den, samt låtsade att
på baksidan af handen se efter hvad som
vore bakom honom.

—1 Ar det något ondt? frågade lilla
Dorrit småleende.

— Det var sjelfva f—nken, sade Pancks.
Hvad tror ni det ä’ värdt?

— Det är jag som bör fråga er. Jag
är ej spåman.

— Det ä’ sannt, sade Pancks. Hvad
ä’ det värdt? Ni ska’ lefva för att se det!

Sedan han långsamt släppt hennes hand,
drog han alla sina fingrar genom sina
hårtestar, så att de stodo upp på sitt
aldrabesynnerligaste sätt, och upprepade
långsamt:

— Kom ihåg hvad jag säger, miss
Dorrit. Ni ska’ lefva för att se’et!

Hon kunde ej underlåta att visa sin
förvåning öfver, att han visste så mycket
om henne.

— Åh! Det ä’ det! sade Pancks och
pekade på henne. Miss Dorrit, inte det,
nej, nej!

An mer öfverraskad än förut och äfven
något skrämd, blickade hon på honom,
för att få förklaring på dessa ord.

— Inte det, sade Pancks, i det han med
stort allvar härmade hennes förvånade
blick och åtbörd på ett sätt, som var
af-sigtslöst groteskt. Gör inte det. Aldrig
när ni ser mig, när som helst, hvar som
helst. Jag är ingen. Låtsa inte bry er
om mig. Nämn aldrig mig. Ge inte akt
på mig. Vill ni gå in på det, miss Dorrit?

— Jag vet knappt hvad jag skall svara,
sade lilla Dorrit helt häpen. Hvarföre?

— Emedan jag är en spåman, Pancks,
zigenaren. Jag har ännu inte sagt er så
mycket om ert öde, miss* Dorrit, så att
jag talt om för er hvad som är bakom
mig på den der lilla handen. Jag har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free