Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon till den lilla qvinnan: “håller ni
alltid vakt öfver den?» Och då slog hon
ned ögonen och hviskade: “ja.» Då sade
prinsessan: «säg mig hvarföre.• Då
svarade den andra, att aldrig hade någon
gått förbi der, som varit så god och
vänlig, och det var första orsaken. Hon sade
också, att ingen saknade den, att ingen
blef fattigare derigenom, att Någon hade
gått till dem, som väntade på honom —
— Någon var en man då, afbröt henne
Maggy.
— Lilla Dorrit sade blygt, att hon
trodde det, och fortfor:
— Hade gått till dem, som väntade
på honom, sä att hon ej stulit eller
undangömt detta minne från någon.
Prinsessan svarade, att då qvinnan dog skulle
man upptäcka don der. Den lilla
qvinnan svarade, nej, ty, då den tiden kom,
skulle den sjunka stilla ned i hennes egen
graf och aldrig mer bli sedd.
— Nå, jag må säga, sade Maggy. Var
så god och gå på.
— Som du kan första, Maggy, blef
prinsessan mycket förvånad att höra det.
— (Det måtto hon väl bli, sade Maggy.)
— Och så beslöt hon att ge akt på
den lilla qvinnan, för att se hvad som
skulle bli af den. Ilyar dag for hon
förbi kojan i sin granna vagn, och då såg
hon den lilla qvinnan, som satt ensam
vid sin rock och spann, och hon tittade
på den lilla qvinnan och den lilla
qvinnan tittade på henne. Men en dag stod
spinnrocken stilla och den lilla qvinnan
syntes ej till. Då prinsessan frågade
hvar-för spinnrocken stod stilla och livar den
lilla qvinnan var, sade man henne, att
rocken stod stilla, emedan ingen spann,
ty den lilla qvinnan var död.
— (De skulle ha fört henne till
hospitalet, sade Maggy, och då kunde hon
ha blifvit frisk igen.)
— Sedan prinsessan gråtit litet öfver
den lilla qvinnans död, torkade hon sina
ögon och steg ur vagnen, der hon förut
brukade stanna, samt gick till kojan och
tittade in genom dörren. Der var ingen,
|| som såg på henne, och ingen, som hon
kunde se på, så att hon gick straxt in
för att uppsöka den gömda skuggan. Men
den syntes ej till någorstädes och då
förstod hon, att den lilla qvinnan hade talat
sanning, och att den aldrig skulle störa
någon, men hade sjunkit ned helt stilla i
hennes egen graf, der de nu båda hvilade
i ro.
— Det var allt, Maggy.
Den nedgående solen glödde så varmt
på lilla Dorrits ansigte, då hon kom till
slutet af sin saga, att hon måste sätta
handen framför det till skydd.
— Blef hon gammal? frågade Maggy.
— Den lilla qvinnan?
-—- Ja.
— Jag vet ej, sade lilla Dorrit. Men
det hade varit just detsamma, om hon
blifvit aldrig så gammal.
— Skulle det riktigt! sade Maggy. Nå
jag gissar att det skulle det. Och hon
funderade med stirrande ögon.
Hon satt så länge med vidöppna ögon,
att lilla Dorrit steg upp och såg ut
genom fönstret, för att förmå henne att
lomna sin plats. Då hon blickade ned
på gården, fick hon se Pancks komma
in; när han gick förbi, tittade han
förstulet på henne.
— Hvem ä’ det, lilla mamma? sade
Maggy. Ilon hade närmat sig fönstret
och stödde sig på hennes axel. Jag ser
honom ofta gå ut och in här.
— Jag har hört honom kallas en
spåman, sade lilla Dorrit. Men jag tvifiar
på, att han kan säga många deras
förflutna eller tillkommande öden.
— Kunde han inte ha spått
prinsessan? sade Maggy.
Lilla Dorrit, som tankfullt betraktade
dftn mörka fängelsemuren, skakade på
hufvudet.
— Inte den lilla qvinnan heller? sade
Maggy.
— Nej, sade lilla Dorrit, som nu
öf-vergjöts af den nedgående solens sista
strålar. Men låt oss gå från fönstret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
