- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
194

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TJUGONDEFEMTE KAPITLET.

Komplotter och annat amatt.

Mr Pancks enskilta boning var belägen
i Pentonville, der han bodde i andra
våningen hos en gentleman, som var
lagkarl, ehuru i ganska liten skala; innanför
porten hade denne en dörr med tyngd på,
som öppnade sig med en knäppning
liksom en fälla, och uppe i det halfrunda
fönstret ofvanför porten stod skrifvet:
RUGG, GENERAL-AGENT,
RÄKENSKAPSFÖRARE, INDRIFVER
FORDRINGAR.

Denna inskription, så majestätisk i sin
stränga enkelhet, upplyste en liten
träd-gårdsrimsa framför huset, hvilken
gränsade intill den törstiga landsvägen, och
der några få de dammigaste blad hängde
sina slokande hufvuden och förde ett
qväf-vande lif. En professor i skrifkonsten
innehade första våningen och han prydde
trädgårdsstaketet med glaslådor, som
in-nehöllo utvalda stilprof på hvad hans
elever varit, innan de tagit sex lektioner och
under det hela hans unga familj skakat
på bordet, samt hvad det hade blifvit af
dem sedan de tagit sex lektioner och då
den unga familjen hölls i skick och
ordning. Mr Pancks våning inskränkte sig
till en luftig sängkammare; dessutom hade
han öfverenskommit och ackorderat med
mr Rugg, sin värd, om att han mot en
viss kontant erkänsla, som var noggrannt
bestämd, ocli en viss muntlig
underrättelse, som bordo gifvas tydligt, skulle ega
rättighet att välja, ifall han om
sönda-garne önskade intaga frukost, middag, té
eller supé, någon eller alla af dessa
måltider tillsammans med mr och miss Rugg,
hans dotter, i matsalen.

Miss Rugg var en dam med någon
förmögenhet, som hon förvärfvat, tillika med
mycken ryktbarhet, derigenom att hennes
hjerta och känslor blifvit djupt sårade af
en i närheten boende medelålders bagare,
mot hvilken hon, biträdd af mr Rugg,
funnit sig föranlåten att anställa
rättegång, för att erhålla skade-ersättning för

ett brutet äktenskapslöfte. Bagaren, som
vid detta tillfälle på ett förkrossande
sätt hade blifvit tilltalad af miss Ruggs
advokat, med så många förolämpande
epi-theter att de skulle ha uppgått till ett
belopp af tjugu guinéer, efter beräkning af
aderton pence för hvarje oqvädinsord, och
som blifvit ådömd den fordrade
skadeersättningen, led ännu stundom förföljelse
af Pentonvilles ungdom. Men miss Rugg,
som var omgifven af lagens majestät och
som hade insatt sin skade-ersättning i de
allmänna fonderna, åtnjöt allmänt anseende.

Mr Pancks hade vanligen några år ätit
middag om söndagarne och ungefär två
gånger i veckan intagit en aftonvard,
bestående af bröd, holländsk ost och porter
i sällskap med mr Rugg, hvars runda
hvita ansigte såg ut, som om all rodnad
för längesedan hade blifvit utpressad
der-ifrån och hvars gula hårtestar liknade en
utnött sopqvast, samt med miss Rugg,
hvilken hade små nankinsfärgade fläckar,
liknande skjortknappar, öfver hela
ansigtet och livars egna gula flätor kunde
kallas allt utom yppiga. Mr Pancks var en
af de få ogifta män, som ej hyste någon
förskräckelse för miss Rugg, ty det
argument, hvarmed han lugnade sig var
två-faldigt: det vill säga för det första, »att
det ej gick för sig två gånger, * och för
det andra, “att det ej lönade mödan med
honom.» Skyddad af denna dubbla
rustning fnös mr Pancks helt obesväradt åt
miss Rugg.

Hittills hade mr Pancks ej haft några
affärer för sig i sitt qvarter i Pentonville,
undantagande i sömnen; men nu, sedan
han blifvit spåman satt han ofta tills
midnatten instängd med mr Rugg, i dennes
embetsrum, ja, äfven efter denna sena
timma sågs talgljus brinna i hans rum.
Ehuru hans åligganden som sin
principals mullvad på intet sätt förminskades
och ehuru detta embete ej liknade en bädd
af rosor annat än genom de många tör-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free