Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dystra moln, presenterade mr Pancks
honom för den gulhåriga familjen Rugg,
såsom den unge mannen, hvilken han så
ofta omtalat, miss Dorrits älskare.
— Jag är glad, sade mr Rugg, som
nu tilltalade honom i denna egenskap, att
få det utmärkta nöjet att göra er
bekantskap. Edra känslor göra er heder,
min herre. Ni är ung, men må ni
aldrig öfverlefva edra känslor! Om jag
skulle öfverlefva mina egna känslor, min
herre, sade mr Rugg, som var en
mångordig man och ansågs ega utmärkta
tal-gåfvor, om jag skulle öfverlefva mina egna
känslor, ville jag testamentera femtio pund
åt den, som beröfvade mig lifvet.
Miss Rugg suckade.
— Min dotter, min herre, sade mr Rugg.
Anastasia, du är ej okunnig om
tillståndet af denne unge mans känslor. Min
dotter har haft sina pröfningar, min herre,
(mr Rugg skulle mer ha slagit hufvudet
på spiken, om han talat i singularis}, och
hon kan sympathisera med er.
Unge John, som nästan blef
öfverväl-digad af denna rörande helsning, uttryckte
sig i enlighet dermed.
— Hvad jag afundas er, min herre,
är, sade mr Rugg, var så god och ge mig
er hatt — vi ha något ondt om
klädhän-gare — jag skall ställa den i hörnet,
ingen trampar på den der — hvad jag
afundas er, min herre, är lyxen af edra
egna känslor. Jag tillhör ett yrke hvari
denna lyx stundom är oss förnekad.
Med tacksamhet svarade unge John,
att han endast hoppades göra hvad, som
vore rätt och som visade hur fullkomligt
han var miss Dorrit tillgifven. Han
önskade vara oegennyttig, han hoppades vara
det. Han önskade göra allt som stode i
hans förmåga för att tjena miss Dorrit,
utan att synas. Han kunde ej göra
mycket, men han hoppades göra det.
— Min herre, sade mr Rugg, i det
han tog hans hand, det gör en godt att
träffa på en sådan ung man som ni. Jag
skulle gerna vilja sätta er på vittnenas
bänk, för att derigenom förädla sinnena
inom det juridiska yrket. Jag hoppas,
att ni fört med er en god aptit och att
ni ämnar sköta er knif och gaffel väl.
— Jag tackar er, min herre, sade unge
John, jag äter inte mycket för det
närvarande.
Mr Rugg förde honom något afsides.
— Det var just fallet med min dotter,
min herre, sade han, den tiden, då hon
för att hämnas sina förorättade känslor
och sitt kön, uppstod som klagande i
målet mellan Rugg och Bawkins. Jag tror,
mr Chivery, att, om jag ansett det löna
mödan, skulle jag kunna ha gått ed på,
att den solida föda min dotter under
denna tid förtärde, ej öfversteg tjugu lod i
veckan.
— Då tror jag att jag går något
längre, svarade den andre, tvekande, i det
han ej utan någon blygsel gjorde detta
medgifvande.
— Men i ert fall förekommer ingen
ond ande i menniskoskepnad, sade mr
Rugg, med ett öfvertygande smålöje och
en åtbörd med handen. Kom ihåg det,
mr Chivery! Ingen ond ande i
menniskoskepnad!
— Nej bevars, min herre, visst inte,
tillade unge John, jag skulle vara ledsen
om så vore.
— Denna tanke väntade jag mig just
af edra kända grundsatser, sade mr Rugg.
Den skulle högligen röra min dotter, om
hon hörde den. Men som fårsteken nu
kommer, är jag glad att hon ej hörde den.
Var så god, mr Pancks, och sitt midt
emot mig för denna gång. Min vän, sätt
dig midt emot mr Chivery. För hvad
vi nu skola undfå, må vi (och miss
Dorrit,) vara rätt tacksamma!
Om det ej legat en slags allvarsam
skalkaktighet i mr Ruggs sätt att uttala
denna inledning till måltiden, sä kunde
man ha trott, att miss Dorrit ock varit
väntad. Pancks uppfattade infallet på sitt
vanliga sätt och stufvade in sina
matför-råder på sitt vanliga sätt. Miss Rugg,
som kanske ville taga sin skada igen,
visade också mycken välvilja för fårsteken,
af hvilken snart endast benet återstod.
En brödpudding försvann helt och hållet
och en ansenlig portion ost och rädisor
gick samma väg. Derefter kom deserten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
