- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
207

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den som ni, är en utomordentlig lättnad
för mig. Riktigt en Försynens gåfva.
Riktigt en välsignelse, det försäkrar jag.

— Förlåt mig sade Clennam, men jag
är ej mr Henry Gowans förtrogne. Jag
är ej så väl underrättad som ni
förmodar. Ert misstag sätter mig i en ganska
grannlaga ställning. I detta ämne har
intet ord någonsin vexlats mellan mr
Henry Gowan och mig.

Mrs Gowan blickade åt andra sidan af
rummet, der hennes son satt på en soffa
och spelade écarté med den gamla damen,
som var för attacker med kavalleriet.

— Icke hans förtrogne? Nej, sade mrs
Gowan. Inga ord ha vexlats er emellan?
Nej. Det kan jag föreställa mig. Men
det finns förtroenden utan ord, mr
Clennam; och som ni har varit på intim fot
med de der menniskorna, tviflar jag ej,
på att ett dylikt förtroende existerar i
närvarande fall. Kanske ni har hört, att
jag lidit på det grymmaste, emedan Henry
valt en bana, som — nå ja! i det hon
ryckte på axlarna, en ganska
aktningsvärd bana, vågar jag säga, och somliga
artister äro som artister ganska utmärkta
personer; men i vår familj har ändå
ingen varit mer än amatör och det är en
förlåtlig svaghet att känna sig litet —

Då mrs Gowan afbröt sig för att draga
en suck, hade Clennam. ehuru han
beslutat att vara ädelsinnad, svårt att
undertrycka den tanken, att det äfven under
nuvarande förhållanden voro föga fara
för, att någon af familjen skulle bli mer
än amatör.

— Henry är egenvillig och bestämd,
återtog modern; och som de der
menniskorna naturligtvis göra sitt yttersta för
att snärja honom, hyser jag föga hopp,
mr Clennam, om att saken skall ändras.
Jag fruktar att( flickans förmögenhet ej
blir stor; Henry kunde ha fått sig något
mycket bättre; det är knappt något för
att hjelpa upp en dylik förbindelse; men,
han rår sig sjelf; och om jag ej snart
märker någon förbättring i sakernas
ställning, har jag ingen annan råd än att
underkasta mig och taga de der menniskor-

na till godo. Jag är er utomordentligt
förbunden för hvad ni sagt mig.

Då hon ryckte på axlarne, gjorde
Clennam åter en stel bugning. Med en
förlägen rodnad på sin kind och någon
tvekan i sitt sätt, sade han derpå med än
lägre röst än förut:

— Mrs Gowan, jag vet knappt hur
jag skall kunna fullgöra hvad jag anser
vara en pligt, men jag anhåller om ert
godhetsfulla öfverseende, då jag nu
försöker göra det. Ett missförstånd å er
sida, ja, ett ganska stort missförstånd,
om jag vågar kalla det så, fordrar några
upplysningar. Ni förmodar att mr
Mea-gles och hans familj göra sitt yttersta,
tror jag ni sade —

— Göra sitt yttersta, upprepade mrs
Gowan, i det hon såg på honom med
orubblig envishet, under der hon höll den
gröna solfjädern mellan sitt ansigte och
elden.

— För att försäkra sig om mr Henry
Gowan?

Den förnäma damen gaf tyst sitt
bifall tillkänna.

— Detta är så långt ifrån det rätta
förhållandet, sade Arthur, som jag vet
att mr Meagles är ganska orolig i detta
fall, och han har uppställt alla möjliga
hinder, i hopp att göra slut derpå.

Mrs Gowan slog ihop sin stora gröna
solfjäder, gaf honom ett slag på
armen dermed och förde den till sina
leende läppar.

— Kors, naturligtvis, sade hon. Det
är just hvad jag menar.

— Arthur betraktade hennes ansigte,
för att få någon förklaring på livad hon
menade.

— Är ni verkligen allvarsam, mr
Clennam ? Förstår ni ej ?

Arthur förstod ej och sade det.

— Kors, känner jag ej min son och
vet jag ej, att det just är rätta sättet att
hålla fast honom? sade mrs Gowan,
föraktligt; och veta ej de der Miggles det
lika bra som jag? Åh, det är slugt folk,
mr Clennam; bestämdt affärsmenniskor!
Jag tror att Miggles var i någon bank.
Det bör ha varit en ganska inbringande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free