- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
222

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TJUGUNIONDE KAPITLET.

tfr» 1’linttriuch fortfar att drömma.

Under alla dessa tilldragelser bibehöll
huset i staden sin tunga enformighet och
invaliden derinom vegeterade på samma
satt som förut. Morgon, middag och
afton, morgon, middag och afton
återkom-mo alltid på samma enformiga sätt,
ma-chineriet gick motsträfvigt framåt liksom
ett trögt gående urverk.

St Man kan förmoda att äfven vid
rullstolen voro minnen och drömmerier
fastade, liksom vid allt, der en mensklig
varelse vistas. Målningar af förstörda
gator och förfallna hus, såsom de fordom
sågo ut, när stolens innehafvare var
hemmastadd ibland dem; bilder af folk,
sådana de förr brukade vara, utan att göra
något afseende på den tidrymd, som
förflutit sedan man sist såg hvarandra; der
måste ha varit många, dylika under en
lång följd af dystra dagar. Att stanna
det verksamma lifvets ur den timme, då
vi skilj des derifrån; att förmoda
menni-skoslägtet slaget med lamhet, när vi
hejdades på vår bana; att ej förmå mäta de
förändringar, som tilldraga sig bortom vår
åsyn, med annan måttstock än den vi
erhålla af vår egen enformiga och
hopskrumpna tillvaro, är många invaliders
svaghet och en själssjukdom hos de flesta
enslingar.

Hvilka scener och personer, som
oftast genomgingo mönstring af den
stränga qvinnan, under det hon år efter år
satt der i ett enda mörkt rum, visste
ingen annan än hon sjelf. Mr Flintwinch,
hvars sneda figur dagligen inställde sig
hos henne och verkade på henne som nå- |
gon slags oregelbunden mekanisk kraft,
skulle kanske ha kunnat frampressa det
från henne, om hon haft mindre
motsägelseanda; men hon var honom för stark.
Hvad mrs Affery angick, så var hennes
enda sysselsättning att betrakta sin herre j
och man, samt sin lama matmor med en j
min af slö förundran, att gå omkring i !
huset sedan det blef mörkt med förklädet I

öfver hufvudet, för att ständigt lyssna
efter besynnerliga ljud, som hon stundom
trodde sig höra; hon tycktes aldrig
uppvakna från sitt spöklika, drömmande
sömn-gångare-tillstånd.

Det var någon präktig affär å bane,
så förmodade mrs Affery, ty hennes man
var mycket sysselsatt på sitt lilla kontor
och mottog der flera personer än fallet
varit för många år. Det kunde lätt nog
hända, ty huset hade länge varit
öfver-gifvit; men han emottog bref och besök,
förde böcker och correspondans.
Dessutom gick han ut till andra kontor, och
till lastageplatsen, och dockor, och till
tullhuset, och till Garraways kaffehus och
och Jerusalems kaffehus på börsen; så
att han var mycket både inne och ute.
Och ibland om aftnarne, dä mrs
Clen-nam ej uttryckte någon särdeles önskan
efter hans sällskap, brukade han bege sig
till en källare i grannskapet, för att i
aftonbladen se efter sjöfarts-underrättelser
och de sist noterade priserna, samt för
att utbyta meddelanden med några
handlande sjökaptener, som besökte detta ställe.
En stund hvarje dag, rådslogo han och
mrs Clennam om affärer, och det föreföll
mrs Affery, som alltid smög sig omkring,
lyssnande och spejande, som om de der
två kloka ena hade samlat pengar.

Mr Flintwinchs fru hade blifvit så yr
i hufvudet af hvad, som tilldrog sig
omkring henne, att hennes sinnestillstånd
började visade sig i hennes åtbörder och
handlingar; och de två kloka ena höllo
| henne i ringa anseende, såsom en person,
hvilken aldrig haft något utmärkt förstånd,
men som nu tycktes något rubbad till
sina sinnen. Det var kanske emedan
hennes utseende ej var affärsmessigt, eller
kanske, emedan mr Flintwinch fruktade,
att hans kunder skulle få mindre goda
tankar om hans omdömesförmåga, om de
visste, att han tagit henne till hustru, som
han ålade henne tystnad i afseende på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free