Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tog en sittande ställning och med en sista
allvarlig förmaning:
— Gif nu akt, Blandois, min sluge
gosse! Skärp alla dina fem sinnen! steg !
han upp och gick tillbaka till Clennam
& C:s hus.
Vid dörren emottogs han af mrs
Af-fery, som enligt sin herres förordnande
tändt på tvenne ljus i salen och satt ett
tredje på trappan, samt nu förde honom
till mrs Clennams rum. Téet var färdigt
och man hade gjort sådana små
anordningar, som vanligen föregå väntade
gästers emottagunde. De voro obetydliga
äfven vid de största tillfällen, sträckte sig
aldrig längre än till framtagandet af den
kinesiska téservisen och sängens
betäckande med ett allvarsamt och dystert i
draperi. För resten såg man der den
bårlika soffan med sitt block och gestal- !
ten i enkeskrud, klädd som till en
afrätt-ning; elden, ofvanpå hvilken låg en liten
hög af fuktig aska, gallret derunder, äfven
försedt med sin askhög; tekitteln och
lukten af svart färg; allt som det varit
under de sista femton åren.
Mr Flintwinch presenterade den
gentlemannen, som blifvit rekommenderad till
Clennam & C:s välvilja. Mrs Clennam,
som hade brefvet liggande framför sig,
böjde på hufvudet och bad honom sitta
ned. De betraktade hvarandra
uppmärksamt. Det var endast naturlig nyfikenhet.
— Jag tackar er, min herre, för att
ni tänker på en sjuklig qvinna sådan som
jag. Få, som komma hit i affärer, egna
någon tanke åt en person så undangömd
för verldens blickar. Det skulle vara
dåraktigt att vänta sig något sådant af dem.
Den som är långt ifrån ögonen, är långt
ifrån tankarne. Jag beklagar mig ej
öf-ver denna regel, fast jag är tacksam för
undantaget.
På sitt mest gentlemanlika sätt, uttryckte
mr Blandois sin fruktan att ha stört
henne, derigenom att han olyckligtvis
kommit att inställa sig vid en så opassande
tid. Derföre hade han redan på det
enträgnaste anhållit om ursäkt hos mr —
han bad om förlåtelse — men hade ej
den utmärkta äran att till namnet känna —
Mr Flintwinch, har många år tillhört
firman.
Mr Blandois var mr Flintwinch aldra
ödmjukaste tjenare. Han anhöll, att mr
Flintwinch ville emottaga en försäkran
om hans djupaste aktning.
— Som min man är död och min son
valt en annan sysselsättning, sade mrs
Clennam, så har vår gamla firma nu
ingen annan representant än mr Flintwinch.
— Nå, livad kallar ni er sjelf då?
frågade helt buttert denne gentleman. Ni
har hufvud för tvenne män.
— Mitt kön förhindrar mig att taga
någon ansvarig del i affärerna, om jag
ock egde skicklighet dertill, fortfor hon,
i det hon endast helt flyktigt blickade på
Jeremias; mr Flintwinch förenar derföre
mina intressen med sina och leder
affärerna. De äro ej nu hvad de fordom
voro; men några af våra gamla vänner
(i synnerhet de, som skrifvit detta bref)
ha dock den godheten att icke glömma
oss och vi ega ännu makt att lika
verksamt som förut uträtta livad de anförtro
oss. Men detta kan dock icke intressera
er. Ar ni engelsman, min herre?
— I sanning, min fru, jag är hvarken
född eller uppfostrad i England. Jag
tillhör i sjelfva verket ej något land, sade
mr Blandois, i det han sträckte ut benet
och slog sig derpå: jag härstammar ifrån
ett halft dussin land
— Ni har varit vida omkring i verlden?
— Det är sannt. Vid himlen, min fru,
jag har varit här och der" och öfverallt!
— Ni har då förmodligen inga band,
som fästa er. Ni är ej gift?
— Min fru, sade mr Blandois, under
det han på ett obehagligt sätt neddrog
ögonbrynen, jag tillber ert kön, men är
icke gift — har aldrig varit det.
Mistress Affery, som stod vid bordet
bredvid honom och slog i té, råkade att
på sitt drömmande sätt betrakta honom,
då han sade dessa ord, och inbillade sig,
att hon varseblef ett uttryck i hans ögon,
hvilket så fängslade hennes egna, att hon
ej kunde vända dem ifrån honom.
Verkan af denna inbillning var, att hon
fortfor att stirra på honom, under det hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
