Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ert hjerta mil vara lugnt i detta
fall, min herre, svarade hon mr Blandois. |j
Jag tror ej, att dessa bokstäfver äro tim- jj
nade att föreställa initialerna till något
namn.
— Till ett motto, kanske, sade mr J!
Blandois afsigtslöst.
— Till en mening. Jag tror att de jj
alltid varit brukade för att uttrycka Do
Not Forget!*)
— Och naturligtvis, sade mr Blandois,
som åter lade uret på s’in plats och satte
sig, så glömmer ni icke.
Mr Flintwinch, som nu slutade sin tå- j|
drickning. tog ej endast en större klunk
än vanligt, men den paus som följde
derpå, utmärktes genom nya omständigheter:
det vill säga. han lutade hufvudet bakut
och höll koppen ännu till sina läppar,
under det ögonen voro fastade på
invaliden. Hennes ansigte hade ett uttryck
af kraft, en min, hvari hon concentrerat
hela sin ståndaktighet eller envishet, som
hos henne betydde detsamma som en
åtbörd eller handling hos en annan, då hon
nu svarade med sin vanliga
eftertänksamhet och styrka:
— Nej, min herre, jag glömmer icke.
Att föra ett lif så enformigt som mitt
flera år varit, är ej sättet att glömma.
Att föra ett lif af sjeltförbättring är ej
sättet att glömma. Att vara medveten
om att ha brister att godtgöra och fred
att afsluta (hvilket är fallet med oss alla,
vi Adams barn!) berättigar oss ej till en
önskan att glömma. Derföre har jag
längesedan qväft dylika önskningar och nu
hvarken glömmer jag eller vill glömma.
Mr Flintwinch, som en stund varit
sysselsatt att skaka omkring grumset i
botten af sin tekopp, nedsväljde det nu, och
sedan han nedsatt koppen på brickan till
tecken, att han slutat sin tédrickning. vän- j
de han sina ögon till mr Blandois, liksom
för att fråga honoin hvad han tänkte
derom ?
— Min fru, allt detta uttryckes genom
ordet naturligtvis och jag känner mig stolt
öfver att ha egt nog skarpsinnighet och
omdömesförmåga (men utan omdöme vore j
*) Glöm icke.
jag ej Blandoi^ att använda det, sade
mr Blandois men sin förbindligaste
bugning och sin hvita hand tryckt mot bröstet.
— Ursäkta mig, min herre, svarade
hon, om jag tviflar på sannnolikheten af
att cn gentleman, som egnat sin tid åt
nöjen, ombyten och artighet, som är van
att kurtisera och bli kurtiserad —
— Ah, min fru! Vid Himlen!
— Om jag tviflar på sannolikheten af
att en dylik harakter fullkomligt förstår
hvad som tillkommer min i mina
förhållanden. Jag vill ej påtvinga er några
religionsläror, hon blickade på den stela
högen af hårda, urblekta böcker, som låg
framför henne, (ty ni går er egen väg
och följderna deraf komma öfver ert eget
hufvud), men jag vill säga detta: jag styr
min kurs, ledd af lotsar, pröfvade och
erfarna lotsar och under deras ledning
kan jag ej lida skeppsbrott — kan det
ej — men om jag ej ihågkomme den
förmaning, som dessa trenne bokstäfver
innebära, skulle jag ej vara hälften så tålig
som jag är.
Det var eget att se huru hon
begagnade sig af hvarje tillfälle, för att
öfver-bevisa en osynlig motståndare. Kanske
sin egen bättre känsla, som uppreste sig
emot henne och hennes sjelfbedrägeri.
— Om jag glömde mina brister under
den tid dä jag var frisk och fri, kunde
jag beklaga mig öfver det lif, hvartill jag
nu är dömd. Men jag gör det ej; jag
har aldrig gjort det. Om jag gl >mde
att denna jord uttryckligen är ämnad till
ett hemvist för jemmer och sorg, till en
svår pröfvoskola för de varelser, som äro
skapade af dess stoft, så skulle jag kunna
känna någon svaghet för dess
fåfänglig-het. Men jag känner ingen sådan
svaghet. Om jag ej visste, att vi alla äro
föremal för en vrede (ja, rättvisligen
föremål derföre), som måste tillfredsställas
och inför hvilken blotta handlingar äro
ett intet, så skulle jag kanske sörja öfver
olikheten mellan mig, som sitter fängslad
här, och folket, som gar förbi porten
der-borta. Men jag anser för en nåd och
gunst att 1m blifvit räknad bland de
utvalde; att bär fa göra den bot, som jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
