Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afkylaren sjelf, som triumferande åter- |
vändt från ett fremmande hof, för att
presenteras och befordras för sitt sista
kolossala misstag, kunde mrs Plornish ej
med större aktning ha fört honom om- j
kring i det Blödande Hjertats gård. -Här
ä’ pappa,” brukade hon säga, i det hon
presenterade honom för en granne. Pappa
kommer snart att stanna hemma för
alltid hos oss nu. Ser inte pappa rask ut
nu? Pappa sjunger vackrare än nånsin;
ni skulle aldrig glömma det, om ni hört
honom nyss.“ Hvad mr Plornish angår
så hade han gift sig med dessa
trosartiklar, när han gifte sig med mr Nan dys
dotter och undrade endast hur det kom
sig att en så begåfvad man ej gjort lycka
i verlden. Efter mycket reflekterande
till-skref han det den orsaken, att hans
musikaliska geni ej blifvit vetenskapligt
ut-veekladt i hans ungdom.
— Ty hvarföre, resonnerade mr
Plornish, skulle ni hålla på med att binda in
musik, då ni hade musik i er sjelf? Det
var just knuten, det, skulle jag tro.
Gamle Nandy hade en beskyddare: en
patron. Han hade en beskyddare, som
på ett visst ståtligt sätt — var särdeles
god emot honom — också på ett
urskuldande sätt, som om han ständigt tagit en
beundrande omgifning till vittne, att han
verkligen ej kunde hjelpa, att han var
mer fri med denne gamle man än de
skulle ha väntat, i anseende till hans
enfald och fattigdom. Gamle Nandy hade
åtskilliga gånger varit vid Marshalsea, för
att helsa på sin måg under hans vistande
der; han hade då lyckligtvis förvärfvat
sig en beskyddare i denna nationella
stiftelses fader, hvars ynnest småningom
tilltagit under tidernas lopp.
Mr Dorrit brukade emottaga denne gamle
man, som om han vore en vassal,
hvilken af honom innehade en förläning. Han
undfägnade honom och bjöd honom på
té, liksom om han, för att göra sin
uppvaktning. kommit från något fjerran
liggande distrikt, hvars befolkning ännu
befann sig i ett ociviliseradt tillstånd. Det
såg ibland ut, som om han på intet vis
velat svära för, att den lille gubben var
en af hans gamle anhängare, hvilken på
ett förtjenstfullt sätt förblifvit honom
trogen. Då han talade om honom, kallade
han honom sin gamle pensionär. Det var
honom en särdeles tillfredsställelse att se
sin klient och att göra anmärkningar
öf-ver hans förfallna utseende, när han gått
sin väg. Det syntes honom förvånande,
att han alls inte kunde hälla sitt hufvud
uppe, stackars kräk.
— På arbetshuset, min herre, äro alla
sammanblandade; der finnas ej egna rum,
dit komma inga fremmande, der existerar
ingen ståndsskillnad, ingen aktning,
ingenting enskilt. Högst beklagansvärdt!
Det var gamle Nandys födelsedag och
man släppte ut honom. Han hade ej talat
om, att det var hans födelsedag, ty då
hade han kanske ej blifvit utsläppt;
sådana gamla gubbar borde aldrig ha
blifvit födda. Han gick som vanligt genom
gatorna till Blödande Hjertats gård och
intog sin middag hos sin dotter och måg
samt gaf dem Phyllis. Han hade knappt
slutat, då lilla Dorrit tittade in för att
se hur de alla mådde.
— Miss Dorrit, sade mrs Plornish. Här
ä’ pappa! Ser han inte präktig ut? Och
vid sä’n röst han ä’!
Lilla Dorrit räckte honom sin hand och
sade leende, att hon ej sett honom på
länge.
— Nej, de ä’ nästan hårda mot
stackars pappa, sade mr Plornish, hvars
an-sigte blef temligen långt, och låter honom
ej få så mycket ombyte och frisk luft,
som han kunde behöfva. Men han
kommer snart hem till oss riktigt nu. Yill
ni inte det, pappa?
— Ja, kära barn, jag hoppas det, I
sinom tid. när det behagar Gud.
Nu framförde mr Plornish det tal, som
han oföränderligt höll vid alla dylika
tillfällen och som alltid var det samma ord.
Det var af följande lydelse:
— John Edward Nandy, Sir. Så
länge här finns ett lod mat eller dryck af
något slag under detta närvarande tak,
så ä’ det er af hjertat undt att ha er del
deri. Så länge här finns en handfull bränsle
eller en handbred sängplats under detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
