Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag har undsluppit förödmjukelse
tills i dag. Under alla mina bekymmer
har jag dock — dock bibehållit en viss
sjelfkänsla och de som — de som
om-gifvit mig ha vördat den och derigenom
bespart mig — hum — förödmjukelse.
Men i dag, denna minut har jag bittert
känt den.
— Det är ganska naturligt! Hur kunde
det vara annorlunda! utropade den
oblid-keliga Fanny. Der drifver hon omkring
med en tiggare och kråmar sig!
(Luftbössan framme igen.)
— Men, bäste pappa, utropade lilla
Dorrit, jag urskuldar mig ej för att ha sårat
ditt ömma hjerta — nej! Himlen vet, att
jag det ej gör! Hon sammanknäppte sina
händer i ytterlig smärta. Jag ber endast,
att du må lugna dig och ha öfverseende
med mig. Men om jag ej vetat, att du
sjelf brukade vara vänlig mot den gamle
mannen, tala vid honom, bli glad att se
honom, så skulle jag ej ha kommit hit
med honom, fader, ack nej, jag skulle ej
gjort det: Hvad jag varit nog olycklig att
göra, har jag gjort af misstag. För allt
hvad verlden kunde ge eller beröfva mig,
ville jag ej med vett och vilja framkalla
en tår i ditt öga, dyre, älskade far, sade
lilla Dorrit med nästan bristande hjerta.
Med en snyftning till hälften
förorsakad af vrede, till hälften af ånger,
började Fanny också gråta och säga — som
denna unga dam alltid brukade göra, när
hennes utbrott af häftighet voro i
afta-gande och hon kände sig lika förbittrad
på sig sjelf som på alla andra — att hon
önskade hon vore död.
Marshalseas fader drog under tiden sin
yngsta dotter till sitt bröst och smekte
hennes hufvud.
— Så ja, så ja! Säg inte mer, Amy,
säg inte mer, mitt barn! Jaar vill glömma
det så snart jag kan. Jag, med
hysterisk glädtighet, jag — skall snart bli i
stånd att glömma det. Det är mycket
sannt, min älskling, att jag alltid är glad
att se min gamle pensionär — som sådan,
som sådan — och att jag — hum —
gif-ver så mycket beskydd och! bevisar så
mycken vänlighet åt — hum — det kros-
sade röet — jag anser mig kunna kalla
honom så utan orättvisa — som jag i
mina omständigheter möjligen kan. Det
är fullkomligt sannt att detta är fallet,
mitt kära barn. På samma gång
bibehåller jag under det jag gör detta min
— hum — om jag får begagna detta
uttryck — sjelfkänsla. Tillbörlig
sjelfkänsla. Och det finnes omständigheter,
som, han började snyfta, åro oförenliga
dermed, och såra den — såra den djupt.
Det är ej, att jag sett min goda Amy
uppmärksam och — hum — nedlåtande mot
min gamle pensionär — det är ej det
som smärtar ming. Det är, om jag
måste afsluta detta plågsamma ämne med
att förklara mig tydligt, det är att jag
har sett mitt barn, mitt eget barn, min
egen dotter, kommande från en allmän
gata inträdde på denna gård —
småleende! småleende! — arm i arm med — o
min Gud — ett livré!
Med ett knappt hörbar röst och under
det han höjde handen, i hvilken han höll
den hopkramade näsduken, yttrade den
olycklige gentlemannen, flämtande efter
andan, denna häntydning på rocken utan
form och färg. Hans upprörda känslor
skulle kanske åter ha gifvit sig luft i
några klagande ord, om det ej knackat på
dörren för andra gången, hvarpå Fanny
(som ännu önskade sig död, och nu
ämnade tillägga begrafven) ropade ”kom in!”
— Ack, unga John! sade fadern i
förändrad och lugnare ton. Hvad är det
unge John?
— Ett bref till er, min herre, som just
nu lemnades i vaktstugan och med det en
helsning, hvilken jag sjelf ville framföra,
efter jag råkade vara der.
Asynen af lilla Dorrit, som, bedröfvad,
med bortvändt ansigte satt vid sin fars
fötter, drog talarens tankar från sitt ämne.
— Verkligen, John? Jag tackar er.
— Biefvet är från mr Clennam, min
herre — det är svaret — och
helsnin-gen var att mr Clennam helsar så
mycket och skall ha det nöjet att göra er ett
besök i eftermiddag, samt hoppas då få
se er och äfven — mer tankspridd än
förut — miss Amy.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
