Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medleraraarne hade blifvit bortlockade af
harmoniens makt. Några få, som ej hade
någon musik i sina själar, eller några
pengar i sina fickor, ströko ännu omkring;
nu som förr syntes i vinklar och vrår
den besökande hustrun, som dröjde hos
den nedtryckte ännu vid sitt öde ovana
fången, på samma sätt som man på
andra ställen ser söndriga spindelväfvar och
dylikt skräp hänga i hörn och vinklar. Det
var den lugnaste tiden på dygnet,
undantagande de nattliga timmarne då
med-lemmarne vederqvickte sig med sömn.
Stundom hördes ljudet af
handklappningar från Kryp in, hvilka tillkännagåfvo
bifall vid slutet af någon harmonisk
skapelse, eller de församlade barnens
tacksamma svar på en skål, föreslagen af
deras fader. En sångstump, högljuddare
än vanligt, underrättade stundom den
lyssnande, att någon skrytsam bas befann sig
på den blåa böljan, på jagtfälten, med
renarne, på berget eller bland ljungen;
men Marshalseas marskalk kände bättre
till saken och visste nog, att han hade
honom inom lås och bom.
Då Arthur Chennam närmade sig lilla
Dorrit för att taga plats bredvid henne,
darrade hon så, att hon knappt kunde
hålla sin nål. Clennam lade sakta sin
hand på hennes arbete och sade:
— Bästa lilla Dorrit, låt mig få lägga
bort det.
Hon lät honom taga det och han lade
undan det. Hon sammanknäppte då
kun-vulsiviskt sina händer, men han tog den ena.
— IIur sällan jag har sett er på
sed-nare tider, lilla Dorrit!
— Jag har haft mycket att göra, min
herre.
— Men jag har först i dag hört, sade
Clennam, endast genom en tillfällighet, att
ni har varit hos det goda folket, som bor
straxt bredvid mig. Hvarföre ej komma
till mig då också?
— Jag — jag vet ej. Eller rättare,
jag trodde att ni också kunde vara
sysselsatt. Ni är det vanligen nu, är det
ej så?
Han betraktade hennes darrande gestalt
och nedlutade ansigte, och ögonen, som
nedslogos så snart de mötto hans — han
betraktade allt detta med lika mycken oro
som ömhet.
— Mitt barn, ert sätt är så förändradt!
Hon kunde nu ej längre beherrska sig.
I det hon sakta drog tillbaka sin hand
ur hans och lade den i sin egen, satt hon
framför honom darrande och med sänkt
hufvud.
— Min egen lilla Dorrit, sade
Clennam deltagande.
Hon utbrast i tårar. Maggy såg
hastigt upp och stirrade på dem åtminstone
en minut; men hon rörde sig ej.
— Jag kan ej uthärda att se er gråta,
sade han. Men jag hoppas det lättar ett
öfverfullt hjerta.
— Ja, så är det, min herre.
Ingenting annat.
— Godt! godt! Jag fruktade att ni
skulle taga alltför djupt det som nyss
tilldrog sig här. Men det betyder
ingenting; icke det ringaste. Jag är endast
ledsen att ha framkallat det. Låt
minnet deraf försvinna med edra tårar. Det
är ej värdt en enda af dem. En enda af
dem ? En sådan småsak skulle gerna för
mig få upprepas femti gånger om dagen
för att bespara er ett ögonblicks smärta,
lilla Dorrit.
Hon hade nu samlat mod och svarade
nästan på sitt vanliga sätt:
— Ni är så god! Men om det också
vore annat som gjorde mig ledsen och
kom mig att blygas, så är det en så
dålig lön för er —
— Tyst! sade Clennam småleende, i
det han vidrörde hennes läppar med sin
hand. Om ni skulle glömma, ni, som
kommer ihåg så många och så mycket,
så vore det i sanning något nytt. Skall
jag påminna er om att jag icke är,
aldrig varit annat än den vän, som ni
lof-vade att lita på? Nej. Ni kommer ju
ihåg det, är det ej så?
— Jag försöker att göra det, annars
skulle jag just nyss ha brntit mitt löfte,
när min missledde bror var här. Jag vet
dock, att ni vill göra afseende på, att
han är uppfostrad här, stackar gosse, och
ej döma honom för strängt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
