Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ganska ädelmodigt att ej motsätta sig sin
sons giftermål. Kanske ej allenast
hennes moderliga känslor, men äfven trenne
politiska bevekelsegrunder förmådde
henne att taga saken i öfvervågande och
slutligen komma till detta lyckliga resultat.
Den första af dessa var kanske, att
hennes son aldrig visat skymten af en
afsigt att begära hennes bifall eller
misstrott sin förmåga att undvara detsamma;
den andra, att den pension, som gafs henne
af ett tacksamt fädernesland (och af en
Barnaele *) skulle befrias från åtskilliga
små sonliga inkräktningar, då Henry
blef-ve gift med det enda afgudade barnet till
en man i goda omständigheter och den
tredje, att Henrys skulder vid
altarrunden säkert skulle betalas af hans svärfar.
Då man till dessa trenne klokt beräknade
punkter lägger den omständigheten, att
mrs Gowan gaf sitt samtycke samma stund
hon visste, att mr Meagles gifvit sitt och
att hans motvilja för giftermålet varit det
enda hindret i dess väg, blir det
högeligen sannolikt, att enkan efter den aflidne
förvaltaren af just ingenting, öfvervägt alla
dessa förhållanden i sitt klyftiga hufvud.
Men bland vänner och bekanta
bibehöll hon sin egen enskilta värdighet och
Barnacliska blodets värdighet, genom att
ständigt upprepa en försäkran, att hon
ansåg hela denna affär högst olycklig; att
hon var djupt bedröfvad deröfver, att
Henry verkligen tycktes vara under inflytelsen
af ett trollmedel; att hon länge satt sig
deremot, men livad skulle en mor göra;
och dylikt. Hon hade redan kallat
Arthur Clennam, som en vän till Meagleska
familjen, att bevittna denna fabel och hon
fortsatte sitt spel genom att ansätta
familjen sjelf i denna afsigt. Yid det för-
*) Öfv. nödgas här påpeka ett tryckfel, som
förekommit i flera föregående häften, der namnet
Barnaele blifvit förändradt till Barnade. Detta
vore visst en omständighet sf mindre vigt, så
vida ej nainnet hade en betydelse, som är ämnad
att syfta på åtskilliga förhållanden, mot hvilka
förf, använder satirens gissel. Barnaele betyder
nemligen ett slags musslor (Lepas anatifera), som
hänga last vid andra kroppar; ett slags skalmask,
som äter sig fast vid skepp och kapson på
ostyriga hästar.
sta möte hon medgaf mr Meagles, antog
hon en hållning, som om hon med
ytterlig smärta, men dock med undergifvenhet
skulle ha gifvit vika för en oemotståndlig
nödvändighet. Med ett sätt, som vittnade
om god uppfostran och med utmärkt
artighet ställde hon sig, som om det varit
hon — och ej han — som gjort
svårigheter och nu slutligen gifvit med sig; som
om uppoffringen varit å hennes sida —
ej å hans. Med samma artiga skicklighet
använde hon samma fintlighet mot mrs
Meagles, alldeles som en trollkarl skulle
ha gjort om han mot denna dams
vetskap satt ett kort i hennes hand; och när
hennes son presenterade den tillkommande
sonhustrun för henne, sade hon, i det hon
omfamnade henne: “ack, min vän, hvad
har du gjort åt Henry, efter du så
för-hexat honom!* på samma gång tillät hon
några tårar att i små piller bortföra det
kosmetiska pudret från hennes näsa; ett
grannlaga, men dock rörande tecken till
ett djupt inre lidande, oaktadt det yttre
lugn, hvarmed hon bar sin olycka.
Ibland mrs Gowans vänner (hon
pike-rade sig både af att utgöra en del af
so-cieteten och att underhålla nära och
intim förbindelse med denna makt)
innehade mrs Merdle ett af de förnämsta
rummen. Det är sannt, att alla zigenarne i
Hampton Court rynkade på näsan åt
Merdle, såsom varande en parveny; men
dessa rynkor jemnades åter, när de föllo
ned på sina ansigten för att dyrka hans
rikedomar. Och när de sålunda
tillrättavisade sina näsor, liknade de ganska
mycket skattmästare, jurister och biskopar,
samt många andra.
Mrs Gowan begaf sig till mrs Merdle
på en visit af sjelf-kondolans, sedan hon
gifvit det redan omnämnda nådiga
samtycket. Hon for derföre till staden i ett
slags enbetsåkdon, som, vid denna
tidpunkt i engelska historien, ganska
van-vördligt kallades en pillerdosa. Den
tillhörde en hyrkusk i liten skala, som sjelf
körde den, och som på dag eller timme
hyrde ut den till de flesta gamla
damerna i Hampton Courts palatset; det var
dock inom detta läger en etikettsfråga, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
