Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hela ekipaget tyst skulle anses för enskilt
egendom, tillhörande den, som för
tillfället hyrde detsamma,- och att kusken ej
skulle förråda personlig bekantskap med
någon annan än beinälte individ. Så
gjorde också Barnaclarne i
Omsveps-expedi-tionen, hvilka voro de största hyrkuskar
i verlden; de låtsade aldrig känna till
andra än dem, hvilkas affärer de för
ögonblicket hade om händer.
Mrs Merdle var hemma, satt i sitt bo
af purpur och guld, under det papegojan
straxt bredvid henne lade hufvudet på
sned och betraktade henne, som om han
ansett henne ‘för en präktig pappegoja,
tillhörande ett större species. Till henne
inträdde mrs Cfowan, bärande i handen
sin gröna favorit solfjäder, hvilken mildrade
ljuset, som föll på de rosenfärgade
fläckarna på hennes kinder.
— Mitt söta hjerta, sade mrs Gowan,
efter några ögonblicks samtal om
likgiltiga ämnen, i det hon slog sin vän på
handen med solfjädern, du är min enda
tröst. Det der partiet för Henry, som jag
talt om för dig, är verkligen afgjordt.
Säg mig nu din tanke derom? Jag dör
af otålighet att få veta den, ty du
representerar så väl societeten.
Mrs Merdle beskådade den hals, som
societeten brukade beskåda och sedan hon
försäkrat sig om, att denna mr Merdles
och London juvelerarnes grannlåtsbod var
i godt skick, svarade hon:
— Min vän, societeten fordrar, att en
man skall förbättra sina omständigheter
genom giftermål. Societeten fordrar att
lian skall vinna genom sitt giftermål.
Societeten fordrar att han genom giftermål
skall förskaffa sig ett vackert bo. Annars
kan ej societeten förstå, hvarföre han skall
befatta sig med giftermål. Fogel, var
tyst!
Ty papegojan deruppe på buren, som
presiderade öfver sammankomsten som om
hon varit en domare (och hon liknade
verkligen en sådan) hade afslutat
framställningen med ett skri.
— Det är vissa fall, sade mrs Merdle,
i det hon behagligt krökte lillfingret på
sin favorithand och gjorde sina anmärk-
ningar ännu elegantare genom denna
åtbörd, det är vissa fall, då en man
hvar-ken är ung eller gentil, men rik och
redan i besittning af ett vackert bo. Då
blir förhållandet annorlunda. I sådana
fall —
Mrs Merdle ryckte på sina snöhvita
axlar; lade sin hand på juvelerarbutiken,
för att qväfva ett svagt anfall af hosta,
liksom för att säga: “nå, då ser en man
sig om något sådant här, min vän. Derpå
skrek papegojan å nyo och hon tog upp
lorgnetten för att betrakta henne samt
sade:
— Fogel, var då tyst!
— Men unge män, återtog mrs Merdle,
och du vet, min bästa vän, hvad jag
menar med unge män — söner till sådana
personer, för hvilka hela verlden ligger
öppen — måste genom giftermål förbättra
sin ställning i societeten, som på intet
vis har fördragsamhet med dem, om de
handla dåraktigt. Allt detta låter
förfärligt verldsligt, sade mrs Merdle, i det hon
lutade sig tillbaka i sitt bo och tog upp
lorgnetten, gör det inte?
— Men det är sannt, sade mrs Gowan,
med en högst uppbygglig min.
— Det kan ej ett ögonblick bestridas,
min vän, sade mrs Merdle, emedan
societeten fattat sitt beslut i detta fall och
deremot kan man ingenting invända. Om
vi lefde i ett mer primitift samhällsskick,
om vi bodde under löftak, om vi skötte
kor och får och kreatur, i ställat för
ban-kier-affärer (det skulle vara förtjusande,
min vän; naturen har danat mig
utomordentligt idylliskt), då vore allt annat också
godt och väl. Men vi bo ej under löftak,
vi sköta ej kor och får och kreatur. Jag
blir ibland alldeles utmattad, när jag
söker göra denna skillnad begriplig för
Edmund Sparkler.
Mrs Gowan, som tittade öfver sin
solfjäder, när denne unge gentlemans namn
nämndes, svarade som följer:
— Min dyra vän, du känner landets
olycksaliga tillstånd — de olyckliga
med-gifvanden som John Barnacle gjorde —
och du vet derföre skälet hvarför jag är
så fattig som — jag vet inte hvad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
